Jag har tyckt det känts lite onödigt jobbigt att bära med sig min data till jobbet när jag ändå har en där som är "min" så därför har jag skrivit och sparat exjobbsuppsatsen på jobbdatan istället. Men idag har jag kommit till insikt om att jag måste bli mycket noggrannare med att maila kopior av uppsatsen till mig själv ifall det skulle hända nåt med jobbdatan. Så idag såg jag till att den verkligen blev ivägmailad. En kvart senare blev det strömavbrott i halva labbet (min halva), säkringar gick och alla maskiner i halva labbet slutade fungera, inklusive min data. Det verkar bara ha varit ett vanligt strömavbrott, men tänk om det hade hänt något med datan! Oj, oj, oj, vad glad jag skulle ha varit i så fall att jag hade en kopia av uppsatsen i min mail! Jag måste bli mycket noggrannare med det där!
Jag fick ett mail från skolans katastrofenhet (går ut till alla på skolan när något har hänt, tidigare i veckan handlade det om ett bombhot på det andra campuset) där det stod att strömavbrottet berodde på en bilolycka ett kvarter bort. Hmmmm, hur gick det till? Och varför kom det massa rök ur fönstrena på labbet ovanför oss? Hmmm...
När jag började jobba här fick jag skriva på ett papper om att inte berätta för någon om jag såg någon kändis på något av sjukhusen. Men idag undrar jag vem som var på cancersjukhuset vid skolan - när jag kom dit imorse stod en svart bil med tonade rutor och en livvakt med såna där sladdar i öronen och såg viktig ut vid ingången. Undrar vem det kan vara som har cancer nu då? Jag har väl inte avslöjat för mycket nu? Jag kanske blir inkallad på ett allvarligt samtal på måndag? Kanske någon tar hela min blogg och översätter med hjälp av Google? Oj, oj, hoppas inte, så mycket som jag har skrivit om alla på labbet...
Och på tal om det! Ron har äntligen hittat en ring värdig sin flickvän. Så idag tog han med den till labbet för att titta på den i mikroskopet. Forskare är ett underligt släkte... Men han hittade i alla fall inga fel på den!Det var en riktigt fin ring, vid såna här tillfällen ångrar man att man inte la lite mer tid på att hitta den perfekta ringen till sig själv. Jag vill också ha mer diamanter! Typiskt att man normalt sett bara gifter sig en gång i livet och att jag måste stå ut med min ring i säkert 65 år till...
I alla fall så ska han fria imorgon har han bestämt men han visste inte hur. Män har det besvärligt, speciellt amerikanska män verkar det som, de måste ju hitta den perfekta ringen också!
Det enda roliga med hela den här ingen lön-historien är en kommentar till en atrikel i ämnet som finns på Dagens Apoteks hemsida "så vi ska leva på kottar i ett halvår?" eller något sånt står det. Hi, hi, hi!! Undrar vem som har skrivit det? Någon i Uppsala eller Göteborg? Eller kanske till och med en receptariestudent? Men så känns det nästan. Kan man leva på kottar? Det finns ju i alla fall inga blåbär i februari och något helt kostnadsfritt måste man ju leva på.
Min Facebook verkar just nu vara ett forum för nyblivna, eller personer som ska bli, föräldrar - fem gamla klasskompisar har fått barn i år (två i förrgår - grattis!!), tre till ska få, min kusin har blivit pappa och min syssling är gravid. Så idag fick jag för omväxlingens skull en bäbisnyhet hemifrån min egen lägenhet - guppysarna har fått 25 guppybäbisar! Jag får glädja mig åt det för några andra bäbisar blir det med all säkerhet inte i min lägenhet! Fast jag tror inte jag ska lägga ut den nyheten på Facebook, kanske inte är riktigt samma glädje kan jag tänka mig.
Jag fick ett mail från skolans katastrofenhet (går ut till alla på skolan när något har hänt, tidigare i veckan handlade det om ett bombhot på det andra campuset) där det stod att strömavbrottet berodde på en bilolycka ett kvarter bort. Hmmmm, hur gick det till? Och varför kom det massa rök ur fönstrena på labbet ovanför oss? Hmmm...
När jag började jobba här fick jag skriva på ett papper om att inte berätta för någon om jag såg någon kändis på något av sjukhusen. Men idag undrar jag vem som var på cancersjukhuset vid skolan - när jag kom dit imorse stod en svart bil med tonade rutor och en livvakt med såna där sladdar i öronen och såg viktig ut vid ingången. Undrar vem det kan vara som har cancer nu då? Jag har väl inte avslöjat för mycket nu? Jag kanske blir inkallad på ett allvarligt samtal på måndag? Kanske någon tar hela min blogg och översätter med hjälp av Google? Oj, oj, hoppas inte, så mycket som jag har skrivit om alla på labbet...
Och på tal om det! Ron har äntligen hittat en ring värdig sin flickvän. Så idag tog han med den till labbet för att titta på den i mikroskopet. Forskare är ett underligt släkte... Men han hittade i alla fall inga fel på den!Det var en riktigt fin ring, vid såna här tillfällen ångrar man att man inte la lite mer tid på att hitta den perfekta ringen till sig själv. Jag vill också ha mer diamanter! Typiskt att man normalt sett bara gifter sig en gång i livet och att jag måste stå ut med min ring i säkert 65 år till...
I alla fall så ska han fria imorgon har han bestämt men han visste inte hur. Män har det besvärligt, speciellt amerikanska män verkar det som, de måste ju hitta den perfekta ringen också!
Det enda roliga med hela den här ingen lön-historien är en kommentar till en atrikel i ämnet som finns på Dagens Apoteks hemsida "så vi ska leva på kottar i ett halvår?" eller något sånt står det. Hi, hi, hi!! Undrar vem som har skrivit det? Någon i Uppsala eller Göteborg? Eller kanske till och med en receptariestudent? Men så känns det nästan. Kan man leva på kottar? Det finns ju i alla fall inga blåbär i februari och något helt kostnadsfritt måste man ju leva på.
Min Facebook verkar just nu vara ett forum för nyblivna, eller personer som ska bli, föräldrar - fem gamla klasskompisar har fått barn i år (två i förrgår - grattis!!), tre till ska få, min kusin har blivit pappa och min syssling är gravid. Så idag fick jag för omväxlingens skull en bäbisnyhet hemifrån min egen lägenhet - guppysarna har fått 25 guppybäbisar! Jag får glädja mig åt det för några andra bäbisar blir det med all säkerhet inte i min lägenhet! Fast jag tror inte jag ska lägga ut den nyheten på Facebook, kanske inte är riktigt samma glädje kan jag tänka mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar