Ny blogg

Här är min nya blogg där jag kan lägga ut bilder i massor!

http://mammatexter.blogg.se

Hypertoni

Nu har jag nästan fixat en ny blogg, men jag har inte kommit på hur man laddar upp bilder än så jag väntar lite med att lägga upp adressen.

 

Imorse var jag och Vilhelm hos doktorn. I vanliga fall brukar jag få mina provsvar via telefon eller brev men nu ville doktorn absolut träffa mig. Onödigt tyckte jag men nödvändigt tyckte han eftersom jag hade låga värden vid förra mätningen. Det var ju bara det att han inte visste att jag var gravid vid förra mätningen så det var ju faktiskt helt naturligt att jag hade låga TSH och T4-värden då. Fast det visade sig att det var tur att jag gick dit ändå - doktorn hittade ett blodtryck som han tyckte var i överkant och tyckte att jag skulle komma ner senare i veckan för ett kolesterolprov och ett EKG med tanke på mina framlidna och nu levande släktingars tillstånd.

 

Fast jag kan ju tycka att det inte är så konstigt att blodtrycket är lite högt efter en jättestressig morgon med en bajskatastrof precis innan vi skulle åka och en bil framför oss som körde som en snigel och som inte gick att köra om. Vi får väl se vad de andra testerna säger. Mitt blodtryck har ju alltid varit för lågt förut så det kan ju vara trevligt att det är högt någon gång då och då som lite omväxling. Eller?

Stackars, stackars

Idag tänker vi på min stackars syster som ligger på akuten i Västerås. Vi som skulle åka och bada. Du får följa med nästa gång istället!

Stelt, men näsan sitter rätt

Tack för alla tips om andra bloggsidor, då finns det en chans att jag får fortsätta bombardera internetet med bilder på Vilhelm!

 

Idag var vi hos sjukgymnasten för vad jag hoppades skulle bli den sista gången. Han kan ju nästan gå och han kryper lika snabbt som de amerikanska kackerlackorna man fick kryssa mellan på väg mellan labbet och bussen. Men icke. Hon var inte nöjd. Hon tyckte fortfarande att han var för stel i benen. Så det är bara att köra hårt med stretchandet. Stretch av ben och stretch av fötter och stretch av höftleder. Stretch, stretch, stretch hela dagen lång. Och jag vågar inte googla vad stela leder kan vara ett symtom på. Troligtvis är det mitt fel - jag är ju inte direkt vigheten själv och det är inte mina syskon eller pappa heller, ingen av oss når ner till golvet utan att böja på knäna.

 

Men hon tyckte i alla fall han var ovanligt duktig att gå med gåvagnen och att bromsa den innan han går in i något. Och så passade han på att visa att han vet var både näsan och magen sitter och att han både kan rulla och kasta boll.

 

Ja, ja, vi får väl se hur det går, vi ska tillbaka i januari. Och jag är tveksam till om han kommer bli så mycket smidigare med hälften av mina gener i sina cellkärnor.

Hjälp önskas!

Jag vill visa en bild på hur rolig Vilhelm ser ut på sitt nya pass och hur fin han blir i sin uv-dräkt, men det kan jag inte eftersom bloggen säger att jag inte kan lägga upp fler bilder gratis. Och jag tänker verkligen inte börja betala för att blogga. Alltså måste jag skaffa en ny blogg. Är det någon som har ett förslag på någon bra sida att blogga på?

Min lilla gubbe är ett år!

Grattis Vilhelm på korrigerade ettårsdagen! Dagen firades med att vi blev bjudna på fika av mormor och sedan blev det lite klädshopping. Jag hittade både en julslips och en UV-baddräkt. Fast det blir inga bilder, bloggen krånglar...

 

Något som mer krånglat idag är Vilhelms sömn, kanske för att vi sov till 9.30 imorse. Först vaknade han klockan 6.20 men då tyckte jag det var alldeles för tidigt att gå upp så jag lyfte över honom till vår säng och höll fast honom tills han somnade. Sedan vaknade vi inte förens 9.30. Inte så bra. Därför vägrade han sova middag innan vi åkte iväg på cafébesök och shopping och sov därför inte middag förens klockan 16. Jag som lovat mig själv att inte bli en sån där mamma som är totalt fixerad och vars hela existens beror av huruvida barnet sover middag en viss tid eller inte, nu är jag precis så, jag blev tokstressad när han inte ville sova! Men det var nog mest för att jag visste att vi skulle vara borta hela eftermiddagen och det hade varit bra, för hans egen skull, om han hade velat sova en liten, liten stund. Jag får skylla mig själv som är en latmask som tycker om att sova till 9.30.

 

Jocke är i Göteborg tills imorgon så inatt blir första natten jag och Vilhelm är ensamma. Undrar hur det kommer gå? Det är ju alltid Jocke som vaknar på nätterna när Vilhelm ropar på oss. Jag kommer ligga på helspänn hela natten och lyssna efter minsta pip nu när jag vet att det är jag som måste gå upp.

 

Nu måste jag göra massor med saker som Jocke hade kunnat hjälpa mig med om han var hemma. Gå ut med soporna, hämta posten, mata marsvinen, plocka undan tvätt, mata fiskarna. Fast det är ju roligt att Facebooka också...

Grattis älskade syster!

Okej. Alla höll sig friska i en vecka - både jag, Vilhelm, Jocke och marsvinen - men nu är Bambi sjuk igen så det blir till att ringa veterinären imorgon igen för ungefär hundrade gången. Sedan tycker jag att det räcker med sjuka djur ett tag framöver.

 

Nu är det mandarinsäsong. När jag bodde i Los Angeles för två år sedan var jag helt förfärad av hur folk behandlade sina citrusfrukter. På varenda uppfart låg överkörda apelsiner, grapefrukter, fikon och annat jättegott. De behandlade sina apelsiner som vi behandlar våra äpplen. Skrämmande för en stackars svensk att se ett sånt slöseri...

 

I alla fall så försökte jag göra en god mandarinefterrätt till Vilhelm idag. Den blev inte så god. Men Vilhelm åt den ändå, han kanske inte tyckte den smakade lika konstigt som jag gjorde.

 

Babysim. Det är lite suddigt, kameran uppskattade inte den fuktiga luften.

Hemma igen hade Vilhelm inte tid att ta på sig pyjamasen:

Det går ju precis lika bra att leka utan!

Liten överraskning till marsvinen:

Vilhelm får skylla sig själv att Dolly tuggade på kossans svans.

 

Idag fyller lillasyster 18 år! Det blir ju skönt att slippa köpa ut snus och folköl till henne hela tiden...

 

Dagens resultat hos bvc blev 9185 gram och 73.5 cm. Ett kilo upp på två månader - vår lilla tjockis!

Liten dikt

Appropå världsprematurdagen så hittade jag en väldigt bra text på prematurforumet. Fruktansvärt jobbig att läsa för någon som varit tvungen att låsa i sitt barn i en låda varje kväll.

 

As I love you through the glass
a tiny hand sweeps across the blanket
reaching out to me.

You lie there in the stillness
of your slumber clinging to life;

I reach inside to touch you
and you stir slightly;
I feel a tiny breath like a feather
caress my fingers
as I love you through the glass.
One eye opens
easily staring into mine;
Can you see me?
Can you feel my presence
as I love you through the glass.
I ache to hold you;
I await the moment
when you peacefully rest in my loving arms.
A silent tear rolls down my face;
I slowly turn to walk away
only to glance back one more time
as I love you through the glass ♥

 

 

Men det blev ju ändå ganska bra till slut!

 

 

Besviken

Jag är inte arg, jag är besviken. På Kungsörs befolkning. Dagens äventyr skulle ha blivit att åka och bada på Jockes jobb, men när vi kom dit var hela stället i oordning och kassaskåpet var uppbrutet så istället för bad så fick Jocke sätta sig i telefonkö till polisen och jag och Vilhelm åkte till mormor, morfar och moster och fikade istället.

 

Det ska väl till en Kungsörare för att tro att det finns några pengar att ta på ett kommunalt badhus med ett av Sveriges lägsta priser. Säkert någon av mina galma klasskompisar...

 

I alla fall. Stackars Vilhelm fick inte bada och jag fick ett träningspass mindre än planerat den här veckan.

 

Jag är besviken.

17 november

....är Världsprematurdagen. Idag ska vi tänka på alla små Vilhelmar där ute.

 

Vilhelm med sin osminkade mamma:

 

Vilhelm i diskmaskinen

Jag har helt utan tvekan den sötaste lilla hjälpredan man kan ha, en väldigt påhittig sådan dessutom:

 

"Vad finns i lådan?"

Gunga på fåret:

Om man trycker på örat bräker det. Det konstigaste fårljud jag någonsin hört, inte det minsta likt ett får. Gung-kossan lät mycket naturligare men den var inte lika söt.

 

Idag på promenaden hade Vilhelm riktig tur, först var de på byggföretaget så snälla att de startade traktorn när Vilhelm stod och beundrade den och sedan kom ett godståg precis när vi gick förbi järnvägen och därefter mötte vi en liten hund. Vilken lycka! Och vad skönt för mig att vara så totalt oseriös, inga doseringsanvisningar att godkänna, inga doktorer att ringa och tjata på, inga kunder som tjatar på mig. Bara en son som blir överlycklig av en traktor och ett tåg. Fast imorgon ska jag jobba igen, men det är bara på Erikslund och där är det så lungt och kunderna är så trevliga så det känns nästan som att vara ledig när man jobbar där.

 

Vilhelm väntar på tåget:

Den person som uppfann Tradera borde få Nobelpriset i ekonomi - jag har fått tag på en höst/vår/mild vinter-jacka till Vilhelm för bara 12 kronor! Från Polarn och Pyret dessutom så den håller nog till lillasyster också. Sånt uppskattas. Det kommer att komma en tid på Vilhelm vägrar köpa något annat än de dyraste märkesjeansen eftersom "alla mina kompisar har såna!", då ska jag tänka tillbaka på tiden då jag kunde klä på honom en jacka för 12 kronor utan protester.

 

Ikväll ska jag till mamma och ha tjejkväll med mamma, syster, systers kompis och systers komips mamma. Jocke, pappa och Vilhelm ska ha killkväll här hemma och äta chips och titta på actionfilm.

Det är inte Vilhelms fel, det är Jockes fel

Igår provade jag på ett nytt pass - konditionspasset. Det var så jobbigt så att jag efter 10 minuter var svimfärdig, illamående, hade huvudvärk och mådde dåligt i hela kroppen. Hade jag varit ensam hade jag gett upp på en gång men så kan man ju inte göra när man tränar i grupp så det var bara att kämpa på i 30 minuter till. Men efteråt mådde jag jättebra och var inte alls lika trött och seg som jag var innan passet. Det måste göras om!

 

Imorse kom Vilhelm på att han kunde krypa in under vår säng och komma ut på andra sidan, jag halvsov och förstod inte vad det var som bankade på sängbotten. En busVilhelm såklart! Vi är inte sådana människor som väldigt ofta dammsuger under sängen och det kunde man se på Vilhelms kläder så nu kanske vi måste börja städa lite noggrannare på de mest oväntade ställen.

 

Äntligen har jag hittat min kamera, jag har skyllt på att Vilhelm har slarvat bort den men det visade sig att det var jag som inte packat upp den ur badväskan, så jag skyller på Jocke istället.

 

När Vilhelm vaknar ska vi gå och mata katter hos min faster som är på Kanarieöarna. Vilhelm blir så glad när de kommer springade så fort vi kommer med matskålen och nästan lika glad blir han när vi går förbi skogsmaskinen både på vägen dit och hem. Idag var lyckan total när han fick på sig en body med en katt och ett par strumor med bilar - han visste inte var han skulle titta!

Var är traktorn?

Jag undrar hur långt minne Vilhelm har nuförtiden. I fredags gick vi förbi byggfirman och tittade på lastbilen och traktorn och ett stort däck som stod lutan mot en vägg. Idag är det onsdag och vi gick förbi byggfirman igen. Lastbilen var kvar, däcket var kvar, men traktorn var borta. Det här verkade störa Vilhelm väldigt mycket, han peakde på platsen där traktorn stått och sa ordet för traktor och pekade bort mot vägen där vi nyss gått förbi en traktor. Helt klart visste han att något fattades.

 

Mycket smart son.

 

När Vihelm vaknar åker vi till Köping och fixar pass till honom och till Jocke.

Storpojke äter makaroner

Vi har världens duktigaste lilla Vilhelm. Idag åt han en hel skål med stuvade makaroner och köttbullar som inte var mixade till en brun sörja. Det är inte illa när man bara har två små tänder! Bara han blir lite, lite större så kan han börja äta samma mat som oss. Storpojken!

 

Ännu mer bevis på att han är en storpojke. Ett år sedan:

 

Nu:

Baljan är inte längre stor som ett badkar. Vi har börjat duscha honom istället för att bada, men han tycker ju att det är så roligt att sitta och plaska så han får behålla baljan ett tag till trots att den är urvuxen.

 

På babysimmet fick babysarna åka rutschkana med huvudet före ner i vattnet, det tyckte Vilhelm var tokroligt. Men det var lite tråkigare att sitta i bubbelpoolen med mamma och pappa efteråt, vi tog en sväng i äventyrsbadet istället och det var mycket roligare för en stor Vilhelm med mycket spring (sim) i benen.

Imorse hörde jag Millon pieces med Tove Styrke på radio och på en sekund flyttades jag tillbaka 14 månader i tiden. Det var fredagkväll och jag hade gått ut i föräldraköket för att göra en kopp te, tv:n stod på och där spelades just Million Pieces på Idol och jag insåg att det bara var jag i hela världen som inte satt hemma och tittade på fredags-tv och fredasgmyste utan jag satt instängd på ett sjukhus helt avskärmad från omvärlden. Så ska ingen behöva ha det på en fredagskväll... Det värsta med att vara på sjukhuset var när man insåg att det faktiskt fanns ett liv därutanför.

Fars dag med Berra

Vi kan lika gärna slänga alla böcker utom en - nu är det bara Berra Bärgningsbil som gäller. När Vilhelm skulle sova plockade jag fram en Lille Ville-bok och en spännande bok om lastbilar men Vilhelm vred sig ner på golvet, kröp fram till bokhyllan och hämtade Berra Bärgningsbil-boken. Inget annat duger. Tänk att det kan finns så mycket vilja i en så liten kropp.

 

Vilhelm firar pappa med marsipantårta: 

 

 

Stackars Lisa skulle nog också vilja ha lite tårta, vid middagen hos mina föräldrar igår var hon så hungrig så att hin slickade rent Vilhelms barnmatsburk. Sedan när tycker katter om couscous med grönsaker och tomatsås? Nu får det vara slut på bantning!

Titta vad som låg i postlådan i fredags!

Jag är med i en prematurgrupp på Facebook och en av de andra medlemmarna gör såna här stenar. Jättefin! Och en påminnelse om den tiden då Vilhelm var lika stadig som ett marsvin. Den ska få hedersplatsen på Vilhelms byrå.

 

Nu ska resan betalas, på onsdag fixar vi pass till Vilhelm.

Inte roligt med overall

Nu är det vinter och oj, oj vad Vilhelm ser fram emot ett halvår i overall!

 

Men lite roligt är det i alla fall att vara ute, åtminstone när man får titta på bilarna på motorvägen:

....eller traktorn och lastbilen vid byggfirman.

Storpojke i låda:

...och nu ligger halva bollhavet också i lådan:

 

Igår blev vi väckta av en sång - Vilhelm hade lyckats sätta igång musiken i Jockes mobil. Vårt tekniska lilla under! Det blir nog något väldigt tekniskt av honom. Mindre bra är det att han lärt sig att öppna både toalettstolen och blöjhinken. En blivande sopgubbe eller rörmokare kanske?

 

Nu ska vi åka och fira pappa/morfar på fars dag.

 

Privatträning

Ibland är det bra att bo i en liten stad - jag var helt själv på träningen igår och ledaren var så snäll så att hon genomförde passet trots att det bara var en deltagare. Alltså, 30 minuters personlig träning för 40 kronor. Inte illa. Eftersom det var första gången jag använde en sån där pilatesboll så var det ju jättebra att få så mycket hjälp, det är faktiskt lurigare än det ser ut att hålla balansen och sprattla med benen samtidigt. Men jag har ont i kroppen idag så lite träning fick jag i alla fall trots min dåliga balans.

 

Idag ska vi på begravning. Det känns så konstigt, hon var med på Vilhelms ettårskalas och vi sa att vi skulle träffas snart igen och så var hon bara död en dag. Det finns inget att säga.

 

Plättmannen Vilhelm:

 

Jag är också duktig!

Idag har jag varit en sån där mamma jag önskade att jag var i somras när jag satt utanför apoteket i Västerås och väntade på att det skulle öppna så att jag kunde komma in och jobba lite. Medan jag satt där såg jag massor med hurtiga mammor, inte lika många pappor, som kom ut från ICA maxi med fullastade varuvagnar redan klockan tio på morgonen. Så idag åkte Vilhelm och jag till Willys i Eskilstuna och handlade INNAN förmiddagsluren. Vi var färdiga klockan tio och jag kände mig jätteduktig!

 

Extrapris på storpack blöjor...

 

"Nu har jag inte tid att sitta här längre, blöjorna måste packas upp!"

 

Ikväll ska jag försöka mig på ett träningspass på gruppträningsstället. Jag har valt ett pass som borde vara utan hopp och studs så det borde ju foten klara av. Det känns lite dumt att jag köpte ett 10-kort för mer än en månad sedan men inte kunnat träna en endaste gång på grund av den dumma, dumma foten som bara ger mig problem.

 

Men först lite plättar!

Lasagne x 3

Vanlig lasagne till pappa, vegetarisk lasagne till mamma och saltfri lasagne till Vilhelm. Det blir mycket matlagning med så många olika viljor....

 

Babysimmästaren

Vi verkar ha fått en riktig babysimmästare! Varje gång vi ska lära oss någon ny övning på babysimmet lär sig Vilhelm den på en gång varpå läraren säger "Titta på Vilhelm, så ska ni göra!". Igår sa en av de andra mammorna att Vilhelm utan tvekan var den sötaste i hela gruppen eftersom han är så glad och positiv hela tiden, det var roligt att höra!

 

Igår var det slutligen dags att doppa de stackars barnens huvud under ytan. Att trycka ner min älskade son under ytan var mer än en vattenrädd mamma klarade av så Jocke fick göra det istället. Men det var nog mer traumatiskt för mig än för Vilhelm, som vanligt. Han var så upptagen av att leka med sin boll så han märkte nog knappt att han var under ytan istället för ovanför.

 

Jag har kommit på ett sätt att få honom att ligga stilla när vi byter blöja - vi sjunger Imse vimse spindel och kanske en liten Bä, bä vita lamm eller en Ekorr´n satt i granen. Får Vilhelm en sång kan han tänka sig att till och med ligga stilla genom ett helt bajsblöjebyte. Ikväll glömde jag, hemska tanke, bort att Vilhelm vill ha en sång till blöjbytet så han fick säga till på skarpen genom att börja göra Imse vimse-rörelserna. Då fattade tröga mamma vad han behövde!

 

Vilhelm visar musklerna i spännarlinnet:

 

Överlevt

Vilhelm är tillbaka här hemma och ordningen är återställd igen! Men det verkar ha varit mycket värre för oss än det var för honom - han hade inte skrikit eller gnällt en enda gång, han hade somnat utan problem och inte insisterat på att rulla över på mage när blöjan skulle bytas. De hade haft fullt upp, de hade varit på Allhelgonakonsert i kyrkan (och ja, Vilhelm satt stilla, hur lyckades de med det?), klappat katten, suttit i fotöljen och tittat i skåpen och lådorna i köket. Han verkade inte ha saknat oss ett dugg men han blev i alla fall väldigt glada när vi kom och hämtade honom. Han pratade oavbrutet och visade oss katten och bilarna som åkte förbi utanför fönstret. Kanske till och med att vi vågar åka någonstans längre än Eskilstuna nästa gång vi har barnvakt?

 

Jag och stora älsklingen var i alla fall på bio och såg "Hypnotisören". Hade jag inte läst boken hade den nog varit ännu bättre men nu tyckte jag att det fattades massa viktiga detaljer. Efter bion blev det romantisk 12-årsmiddag:

 

Promenad med glad Vilhelm:

Det märks att Vilhelm är hemma, det är liksom inte vi som lagt ballonger i marsvinsburen...

Pappas pojke?

Nej, burken är inte öppnad, han har energi så det räcker tilll fem personer även utan koffein.

Så vi överlevde vår första natt utan Vilhelm, men det var väldigt ensamt och övergivet! Fast jag måste erkänna att det kändes ganska bra att kunna sova tills man vaknade utan att bli väckt av en liten älskling som vill leka. Men mest ensamt.

Nu har vi stått ut med varandra i 12 år

Efter lunch ska vi åka till mormor, morfar och moster och lämna Vilhelm. Sedan blir det ett dygn av ensamhet och saknad för Jocke och mig. Men mamma har tjatat och tjatat på att få ha Vilhelm en natt så till slut var vi ju tvungna att ge med oss.

Så vad ska vi hitta på i vår ensamhet? Först ska vi åka och träna, sedan ska vi greja och städa i trädgården och ikväll blir det bio i Eskilstuna.

Varför gick vi då med på att låna ut vår käre son idag? Jo, idag firar vi 12 år tillsammans! Och inget vin har vi att fira med heller - systemet är stängt idag, vilken miss av oss. Vi får fira med en god kopp te istället.

Bergochdalbana

Jaha, idag mår han bättre igen. Jag fick tag på veterinären och han har skickat ett recept på smärtstillande. Så vi får se om han kan äta själv efter lite Metacam. Nu tycker jag att Bambi ska bestämma sig för om han är sjuk eller inte, det här är mer än mina nerver klarar av!

Dagens Vilhelmuppdatering är att han lärt sig var näsan sitter. Nu kan han "Var är örat?", "Var är näsan?" och "Var är strumpan?". Han vet inte var foten sitter men han vet var stumpan sitter.

Hur vet man när det är dags att ge upp?

Bambi mår inte bra. Han äter visserligen och blir glad när han får sin spruta med näringsgröt men däremellan sover han mest och har blivit så gammal och stel och trött på så kort tid. Hur vet man när det är dags att ge upp? Hur gör man för att vara den ansvarsfulla djurägare som man måste kunna vara när man har ansvaret för någon som inte kan tala för sig själv? Jag känner mig väldigt kluven - jag vill ju inte avliva honom om det finns en chans att han blir bra igen. Livet känns lite besvärligt just nu.

 

Vilhelm är lika glad som vanligt:

 

Så här glad kan man bli för en tandkrämstub!

 

Men hans napp är spårlöst försvunnen, tur att jag köpt två nya att ha i reserv. Han har ju blivit expert på att gömma saker och stoppa in dem på de konstigaste ställen. Vi vet att han hade nappen i hallen senast men den finns varken i skorna eller i lådorna med vantar och halsdukar eller under byrån. Konstigt.

 

Imorgon ringer jag i alla fall till veterinären för ett gott råd.