Halloween

Vilhelm började dagen med att sitta i soffan och äta:

Sedan åkte han till doktorn och vägde sig:

Han hade gått upp till 2305 gram och var 46,5 cm. Nu är han lika lång som en normal nyfödd kan vara, men han väger fortfarande mindre, han måste plufsa till sg lite nu!

Efter det var det matdags i soffan igen:

Sedan tränade han bollkastning med pappa:

Och tittade lite på marsvinen:

Marsvinen blev livrädda när de fick syn på honom... Det var det värsta de någonsin sett!

När jag satt och matade honom (igen. Jag gör inget annat...) ringde det på dörren. Jag ignorerade det först men det slutade inte ringa och Vilhelm ville inte sluta äta så det blev till att försöka ta sig till dörren med en bäbis hängande och ätande, det måste ha sett konstigt ut. I alla fall så var det några barn som ville ha godis, jag hade inget hemma så alltså hade jag rest mig upp och krånglat mig iväg till dörren helt i onödan... Jag borde sluta bry mig om ifall det ringer på dörren när jag har annat för mig kanske?

Nu ska jag ge mig ut i natten och posta ett brev till försäkringskassan. Det är inte så dramtiskt som det låter, postlådan sitter bara på andra sidan gatan.

Hemma på riktigt

Oj, oj! Vi har tagit 800 bilder på Vilhelm sedan han föddes, var ska det här sluta?

Nu har vi varit hemma hela helgen. Vi har städat massor. Till och med torkat av väggarna. Lite städning till så är allt perfekt! Vi funderade på om vi skulle börja renovera köket på en gång men där sa förnuftet ifrån, nu måste vi få tid att bo in oss lite.

I fredags hade vi besök av barnmorskan och en sköterska från bvc, tur att de inte kom på torsdagen, då hade de nog tagit Vilhelm ifrån oss om de sett hur vi bodde.... Vi hann i alla fall med en snabbstädning på fredag förmiddagen så att i alla fall ytan såg perfekt ut (men inte garderoberna där all skit tryckts in för att det inte skulle synas hur stökigt det egentligen var...).

Barnmorskan hade med sig mina förlossningsjournaler och Vilhelms journal från de första timmarna på förlossningen. Min journal var otäck läsning och Vilhelms var rolig läsning - alla hans värden var helt perfekta och över förväntan. Det skulle vara intressant att läsa hans journaler från 69:an också men det får man inte göra har jag för mig.

Vilhelm har sovit som vanligt. Bara sova, sova, sova.

Här är han i sin alldeles nyhopskruvade säng. Men vågar jag låta honom sova i den alldeles ensam? Han är ju så liten! Fast för mig gör det ingen skillnad, jag hör honom ändå inte när han skriker på nätterna även när han ligger bredvid mig i sängen om jag vet att Jocke ligger i samma säng redo att lösa situationen.

Bläää!

Idag såg han ut som en liten flicka, men jag tyckte ju att de här kläderna var fina!

Så länge han är varm och har rena kläder bryr han sig nog inte ett dugg om vilken färg de är på dem!

Vilhelm hade besök av faster idag, hon hade med sig två par jättesmå strumpor, minsta storleken, men ändå var de för stora! Egentligen inte för stora på längden utan på höjden, han måste få lite tjockare fötter så att strumporna sitter bättre, just nu har han ett enda par som inte ramlar av hela tiden...

Nu ska jag ta och betala badrumsräkningen, den blev inte så fruktansvärd som jag trodde så nu har vi råd att köpa stolar till nya köksbordet också. Det blir ju inte så bra med röda stolar till ett vitt bord. Men lite intressant kanske?

Alla som har ett badrum räcker upp handen!

Badrummet är färdigt och vi kan flytta hem! Wohoo!

Imorgon blir det storstädning av huset, hantverkare kan verkligen stöka till, och på fredag blir det hemflyttning. Alldeles lagom i tid för bvc´s och barmmorskans hembesök. Tur att vi hinner flytta hem innan de kommer och hälsar på så att de inte tror att vi bor i ett garage hela tiden.

Vilhelm har haft fullt upp med en närgången giraff så han har inte riktigt haft tid att glädja sig åt att få flytta hem:

Otäck sak det där!

Tina nu då!

Idag är min stresströskel noll, speciellt när Vilhelm skriker efter mat och jag vet att han måste få sina vitaminer det här målet och jag inte har hunnit tina upp bröstmjölk att blanda dem med. Då vill jag bara krypa in under sägen och bosätta mig hos dammråttorna. Men det gick bra den här gången också, till slut, fast han hann bli ganska hysterisk innan mjölken hade tinat och sedan var 30 milliliter slut på en liten minut, igår tog det nog minst en kvart för honom att få i sig de där vitaminerna.

Jag satsar på bättre framförhållning imorgon. Gör om gör rätt!

Dessutom har jag ett mail jag måste svara på och några brev som måste skickas och så måste jag (fast det är roligt så det ser jag inte som något tvång) ta en tur till blomsteraffären och köpa något höstigt att sätta utanför dörren så det ser lite trevligare ut än vad det gör nu med en död blomma och en varmvattenberedare framför dörren. Längre än så från Feng Shui kommer man inte.

 

Men när han är mätt och belåten och glad är allt jättebra igen!

 

Och söt när han sover är han också!

En sak han inte alls uppskattar på något plan överhuvudtaget är att tvätta sig med tvättlapp, då blir det massor  med skrik och jag står och undrar vad jag gör för fel. Annat är det när han får bada, även om han ser lite bekymrad ut på bilderna tycker han jättemycket om det och somnar när han kommer ner i vattnet. Han skulle ju egentligen ha legat i vatten i fyra veckor till så det känns väl som hemma för honom!

Nu ska jag gå och lägga mig. Förresten, det verkar som att badrummet snart är färdigt så att vi kan flytta hem, imorgon kommer elektrikern och kopplar in lampor och sånt sedan borde allt vara färdigt. Bara massor med städande som återstår!

En studie i Vilhelm

Några olika ansiktsuttryck!

Jag måste säga att vi har lyckats väldigt bra med att producera världens sötaste lilla gulleplutt!

Well hello kamerasladden!

Kamerasladden har hittat hem, så här kommer en film med hickande Vilhelm:



Utskriven!

I fredags blev Vilhelm utskriven från 69:an så nu är han helt vårt ansvar. Oj, oj, oj hur ska det gå? Jag har sagt det förut och jag säger det igen - jag fattar inte att han skulle ha legat i min mage i 1 månad till och vilken tur vi har haft att allt har gått så bra så att vi har kunnat glädjas åt den här extra tiden vi fick med honom istället för att oroa sig för hans hälsa och överlevnad.

Vilhelm tog beskedet om utskrivning med ro och sov en liten stund på köksbordet:

Sedan sov han lite till i soffan. När det började närma sig 4 timmar sedan han åt senast började jag känna mig lite panikslagen över att han var på väg att bli undernärd så jag försökte väcka honom lite snällt genom att påminna honom om mat. Jag försökte med en egen påhittad metod - att sätta amningsinlägget framför näsan på honom. Visst började det rycka lite i näsan men han vaknade inte. Jag gav upp och satte det på hans huvud istället:

Om 20 år är han garanterat inte lika stor som ett amningsinlägg... Men ni behöver inte tro att jag svälter honom, han vaknade faktiskt en stund senare och då var han alldeles väldigt panikhungrig och skulle ha mat inom två sekunder.

Så här gör han när han tycker att han ätit tillräckligt:

Bakåt med huvudet så långt det går! Undrar om andra bäbisar gör likadant? På tal om andra bäbisar och likadant. Jag hann ju aldrig gå någon föräldrautbildning med följden att jag nu inte har någr andra mammor att prata med och har ingen aning om hur andra bäbisar gör och hur en bäbis fungerar. Det kan jag sakna, det skulle vara roligt att ha någon i samma stadie av livet att prata med. I alla fall så gick jag igår till biblioteket istället och lånade tre böcker - en om för tidigt födda barn, en om amning och en stor, tjock bok som verkar täcka allt som överhuvudtaget har med barn att göra, en bruksanvisning till hur Vilhelm fungerar alltså. Väldigt praktiskt!

En annan sak jag inte hann göra innan Vilhelm kom var bäbisäppelmos. Men nu är det gjort, fem burkar helt utan bitar blev det igår och idag ska vi göra några fler. Då ska han väl ha äppelmos så att han klarar sig hela sommaren!

Vilhelm sov lite under tiden:

Han sover förresten lite nu också...

Men han sover inte hela tiden. Inatt till exempel vaknade jag av att han hade ålat sig ur sin del av sängen - över nackkudden, handduken och och en till handduk som fungerar som en vall just för att han inte ska ta sig ur sängen, och var på väg in under min kudde. Han hade väl vaknat och blivit hungrig, känt att det luktade mat och ålat och vridit sig iväg mot där lukten kom ifrån (inte från min kudde, men längre än så hann han inte innan jag vaknade). En handlingskraftig liten son är vad jag har!

Jag funderade lite på det där med föräldrarledighet igår medan jag satt i soffan och luktade Vilhelm i håret och han låg och dregglade på min tröja som man knappt vågar tvätta ens i 30 grader. Jag kom fram till att det nog inte är så dumt att vara hemma tills mars ändå. Då får han ju sina sex månaders helamning och jag får massor med gos och fritid och har tid att lära honom allt jag kan. Tidigare i veckan funderade jag på om jag inte skulle gå tillbaka till jobbet tidigare nu när jag fått två månaders extra ledighet men saknar jag verkligen detta:

- Gå upp tidigt på morgonen och stressa iväg till jobbet

- Få en utskällning för att Alvedonet är slut/doktorn inte har skrivit ut mer Tradolan/man inte ser vilket nummer som trycks fram när man sitter längst bort i hörnet

- Komma hem 18.45, laga mat, somna i soffan, gå upp tidigt nästa morgon igen

Nej, det saknar jag inte ett dugg. Men jag saknar jobbarkompisarna och lönen.

Jag läste förresten i tidningen att Arboga ska jobba på att bli en gnällfri stad. Hahaha sa både Jocke och jag åt det.

Nu måste jag gosa lite mer med söta lilla älskligen! Och nej, jag menar inte Jocke...

Sova lite kanske?

Jag borde byta en blöja och sedan gå och lägga mig. Kanske skulle ta och göra det isället.

Men först - idag tog vi en tur förbi huset och tittade till badrummet. Imorgon läggs golvet och enligt snickaren är det troligtvis färdigt nästa veckan så att vi kan flytta hem igen! Jag längtar efter min soffa och min säng och mina saker och mina smådjur!

Imorgon blir det förhoppningsvis sista besöket från hemvården, går allt bra blir Vilhelm utskriven och friskförklarad. Han som inte skulle ha blivit född förens om en månad egentligen...

45 cm, 2120 gram

Även om jag tycker att Vilhelm är jättestor nu så finns det tillfällen då jag måste inse att han bara har storleken av en halv bäbis, till exempel de gånger när man lägger honom bredvid en docka i helt normal dockstorlek:

Och då han han ändå växt till 45 cm och 2150 gram så han börjar ju bli riktigt stor! 70 gram uppåt sedan i måndags, trots att han varit två vändor i Västerås på två dagar. Sköterskan sa ju att vi inte skulle bli oroliga om han inte gått ett endaste gram under de här dagarna - han gör tydligen av med så extremt mycket energi bara genom ansträngningen att åka bil och bli undersökt och allt det så att det inte alltid är möjligt att hålla vikten. Men så var det inte med lilla älsklingen, han är totalt avslappnad i bilen precis som på alla andra ställen och går utan problem upp 70 gram ändå.

Det blev som sagt två turer till Västerås på två dagar - läkarundersökningen på måndagen och sedan ringde de på tisdag morgon och berättade att vi blivit inbokade på en ögonbottenundersökning samma dag. Lite dålig framförhållning kan jag tycka... Men undersökningen gick i alla fal bra, inga som helst fel på hans ögon! Nu har vi nästan kommit till det läget att vi skulle bli jätteförvånade om de verkligen hittade något fel, men det vågar jag knappt ens tänka...

Idag var hemvården här istället, de vägde och tog blodprover på både Vilhelm och mig. Vilhelms blodvärde var lite lågt förra veckan så han fick börja med järntillskott en vecka tidigare än hans jämnåriga så vi får se vad det nya värdet är. Lite verkan har det i alla fall blivit - han har blivit trög i magen lilla stackaren och blir lika röd som en tomtemössa när han tar i så mycket han kan. På mig tog de prov av någon anledning som hade med mjölkdonationen att göra. Orkade inte fråga. Slängde bara fram armen och lät dem göra vad de ville med den.

Imorse tog han och kräktes lite på den enda tjocka tröjan som är i nästan rätt storlek så det fick bli en i storlek 56 istället:

Den är stor!

Den här babysittern kan man verkligen säga har gått inom familjen - det är samma babysitter som jag satt i när jag var i hans ålder:

Han fick sitta där en stund när vi åt lunch, annars brukar han ligga på köksbordet men snart börjar han nog vända sig och då känns det inte bra att ha honom på bordet! Han är liksom så rund och kompakt att han rullar jättebra åt sidorna, livsfarligt... 

Lite lagom roligt var det:

Världens gulligaste lilla mun:

Hans mun är ett mysterium - den är varken Jockes eller min. Var kommer den ifrån? Den är i alla fall jättejättesöt.

Amning gör ont. Idag kräktes Vilhelm upp blodklumpar tillsammans med mjölken så ingen kan säga att jag inte försöker! Jag såg på nyheterna att barn ska helammas tills de är sex månader, bara 4,5 månaders lidande kvar... Men det gör jag gärna för hans skull! Ska man inte lida lite extra som förälder? Men jag har i alla fall skaffat mig lite avlastning (dessutom måste jag ha den för att få i honom vitaminerna nu när han inte har sonden!), nämligen en nappflaska som fungerar som ett bröst så att han inte glömmer bort amningstekniken. Han är jätteduktig att suga på den men så fort jag använder den saknar jag amningen ändå. Flaskmatningen är ju inte alls lika gosig... Så tills Vilhelm blir sex månader sitter jag hellre och kramphåller en filt och förlossningsandas medan lilla älsklingen suger livet ur mig.

Det här drömmer Vilhelm om på nätterna. Hans godis. Ren glukos. När han blir itryckt en spruta sånt här klarar han av precis vilken undersökning eller provtagning som helst! Han kommer bli sockerberoende på två sekunder när han blir så gammal att han förstår vad godis är...

Imorgon köper jag nya blöjor - Liberos blöjor suger hårt. Hur vi än sätter på dem och dubbelkollar så de sitter bra så läcker de. Nu är snart alla byxor och sängkläder nerkissade...

Damn you sister!

Min kära älskade syster har av någon outgrundlig anledning tagit med min kamerasladd till Örebro och jag får inte tillbaka den förens på fredag men som tur är hittade jag sladden till Jockes mobil så det behöver inte bli en bildlös blogg ändå.

Då kan jag ju faktiskt passa på att lägga upp några gamla bilder från hans mobil som jag tänkt föra över jättelänge men som inte blivit gjort...

Så här fint var det hemma hos oss i somras:

En dubbel regnbåge!

Självklart finns det massor med Vilhelm-bilder också!

Men den här är faktiskt från idag, en jättepyjamas i storlek 50:

Det intressanta är att massor av de kläder jag köpte second hand, den här pyjamasen till exempel, är märkta med namnert "Ida", jag verkar ha köpt upp hela hennes garderob!

Idag var vi tillbaka på sjukhuset för läkarbesök, vägning och ultraljud av hjärnan. Det känns lite konstigt att inte få gå in på avdelningen utan bara stå utanför och ringa på klockan och vänta på att någon kommer och öppnar. Vi kan ju koden till dörren och alla hygienritualer man måste gå igenom och det var ju vårt hem i fem veckor. Men jag längtar inte tillbaka!

Vägningen gick ganska hyfsat, han hade i alla fall gått upp 10 gram sedan i fredags. Inte mycket tycker ni kanske, men kom då ihåg att han har ätit själv hela helgen, duktiga älsklingen! All viktuppgång är bra i det läget! Och han äter och äter och äter - inatt väckte han oss två gånger för att han var hungrig utöver de tider han "ska" äta, men sedan fick vi visserligen väcka honom klockan nio, han blev väl trött av att vara vaken på natten. Eller så är han bara väldigt morgontrött... Jag trodde alla barn vaknade klockan sex. Senast.

Läkarbesöket gick också bra - sista besöket innan utskrivningen lät det som. Vi blir troligtvis utskrivna den här veckan! Då är vi officiellt föräldrar. Men jag väntar fortfarande på besked från Försäkringskassan om hur mycket jag får i föräldrarpenning...

Ultraljudet gick bra det också, trots att vi tappat bort lappen med både tid och plats för besöket. Allt är en enda röra här just nu, snälla be oss inte leta reda på fler papper! Hjärnan såg ut precis som den skulle, det är klart den gjorde - de sa ju redan på ultraljudet i veckan 20 att han hade en perfekt hjärna!

Dessutom gjorde de ett hörseltest - han hör perfekt. Finns det något på detta barn som inte är perfekt? Det tror jag inte!

Innan vi lämnade sjukhuset gick jag in på apoteket och köpte Vilhelm allra första blöjpaket. Dyrt var det - 49 kronor för 28 blöjor, det räcker inte många dagar. Tur att det snart är dags för barnbidrag.

På vägen tillbaka stannade vi till hemma och kollade till badrummet och marsvinen. Båda mådde bra. Marsvinen var glada och ville ha sällskap och badrummet saknar bara lite kakel innan det är färdigt. Hoppas det går snabbt, jag längtar efter min säng och mina saker!

Igår hade vi besök av båda fastrarna och svågern (eller farbror) som hade köpt jättrsöta saker på IKEA:

Bra att han får lite bilar också! Bodyn kom med ett villkor - han får bara ha den på sig när faster Anniz håller i honom! 

Nu ska jag ta och ta bort sminket och borsta tänderna innan sista kvällsmatningen. Lika bra är väl det med tanke på hur jag ser ut när jag sminkar mig nu för tiden - efter att inte ha sminkat mig på fem veckor har jag tydligen glömt bort hur man gör och kan helt omöjligt dra en rak linje med eyelinern med följden att jag till slut ser ut som någon som kanske inte skulle ha ätit fullt så mycket heroin till frukost.

Nog om det. Godnatt!

Testa lite kamerafunktioner

Sprattla lite med benen i soffan:

Iiiiihhh!

Mamma kom med den väldigt bra idén att morfars gamla näsdukar kan användas som kräkskydd, är det något Vilhelm har blivit bra på sedan han började äta riktig mat så är det att kräkas, därför går han runt med en gangsterhalsduk största delen av dagarna.

"Mäh! Varför måste jag ha en barnslig tröja med djur på?"

Idag var det dags för invigning av nya badbaljan, Vilhelm tyckte den var så bra att han somnade på bokstavligt talat två sekunder efter att vi satt ner honom i vattnet.

Efter badet var han pigg och vaken och satt och stirrade på lamporna och på oss, men mest på lamporna. Jag förstår inte varför han är så fascinerad av lampor! På nätterna vill han inte äta förens han har fått kolla in lampan en stund först...

På tal om nätter - inatt skulle han ha mat klockan fem och sedan klockan nio. Vi fick väcka honom både klockan fem och klockan nio för att mata honom. VIlken bäbis! Ska inte barn skrika nätterna igenom? Och vad dumt det känns att väcka en sovande bäbis för att mata honom... Är det så här det är att ha barn så är det ju inte så farligt!

Men efter maten såg det ut så här igen:

Medans jag sitter och väntar på att klockan ska bli 00.00 och det är dags för sista målet innan natten försökte jag hålla mig vaken genom att gå igenom alla funktioner på kameran. Så här blev det: 

Det var det roliga. Konstigt att jag har haft kameran i snart två år utan att ta mig tiden att se vad man egentligen kan göra med den, jag måste ha haft väldigt mycket att göra.

Jag vet inte riktigt om jag vågar säga att jag nästan är glad att han bestämde sig för att komma ut 11 veckor för tidigt. Hade han inte kommit ut tidigare hade jag ju inte fått all den här extra tiden med honom och jag kan helt omöjligt förstå att han inte skulle ha varit här förens om sex veckor.