Det dåliga samvetet

Så här ser Vilhelm ut när jag åker till jobbet (kolla munnen...):

De här bilderna hittade jag i kameran:

Inte mycket gladare där....

Nej, inte roligt alls!

Fast när jag kom hem hittade jag dessa två hängandes framför bandy-VM och de såg inte ut att längta så speciellt mycket efter mig:

Jag kanske inte ska ha så dåligt samvete, de verkar klara sig ganska bra utan mig hela dagarna!

Vilhelm Joakim Anders Hilding Carlsson

Här har ni honom - Vilhelm Joakim Anders Hilding Carlsson:

Allt gick bra och Vilhelm var så snäll och duktig och skrek inte i kyrkan (bara när vi satte på dopklänningen!).

Nu ligger han och chillar med mysdressen på i babygymmet och jag ska ta en kopp te att lugna mina nerver med.

Stor eller liten

Som vanligt var Vilhelm på ett strålande humör efter frukosten!

Mindre glad före frukosten dock. Idag var enda dagen i veckan när jag inte behövde gå upp någon speciell tid så därför tänkte jag sova ända till 08.00, men som den enda dagen i veckan vaknade Vilhelm tidigt. Halv åtta... Kanske för att jag brukar väcka honom 7.30 i vanliga fall så att han ska hinna äta frukost innan jag åker. Han verkar tycka om ordning och reda - samma saker ska hända vid varje tid varje dag! 

Här satt han och tittade på Jocke när han bakade doptårtor:

Tårtorna är jättefina! Choklad och strössel, dekorering är Jockes specialitet!

Här tittar han fram från under Jockes arm....

Jag tycker ju inte att Vilhelm är speciellt liten (det är ju de andra bäbisarna som är stora), han är ju Vilhelm och Vilhelm ska ju se ut så här. Men ibland blir man påmind om att han inte bara är Vilhelm utan att han faktiskt är en väldigt liten bäbis också, exempelvis när han kurar ihop sig för att sova:

Åh, vad söt han är då! Och vilken bäbis han blir helt plötsligt!

Men han har faktiskt blivit större, vi ser det ju inte, men man märker att kläderna blir mindre och mindre. Nu är det mössan som ahr blivit för liten, Vilhelm har blivit så storhuvad (jag vill inte säga tjockskallig...) så att jag fått ta fram mössan jag tänkte att han skulle kunna ha först till sommaren. Klart man blir Nobelpristagare om man har ett så stort och fint huvud!

Fast ändå är han kanske inte jättestor - de här byxorna hade min bror på sig när han åkte hem från BB:

Det tog Vilhelm nästan fem månader att växa i dem...

Imorgon är det dags för dop!

Nej, jag kunde inte låta bli att lägga in en till bild.... Han är då för söt vår lilla snutteplutt!

Barndomstrauman

En berättelse från min svåra barndom. När jag var liten hade alla (eller kommer jag ihåg det fel, var det verkligen alla?) mina kompisar Bamseplåster, alltså plåster med Bamse på. Alla utom jag eftersom mina föräldrar tyckte att det var slöseri med pengar när det gick precis lika bra med ett sånt där 1-metersplåster som man klippte till i lagom bitar. När jag påtalade problemet för pappa löste han det genom att rita streckgubbar på mina plåster. Jag var inte helt nöjd... Därför lovade jag mig själv att mina barn för alltid och evigt skulle få ha plåster med figurer på. Således:

Tada! Nalle Puh-plåster! Nu behöver inte Vilhelms barndom bli lika svår som min. Fast vi kan ju hålla det hemligt att jag fick dem gratis på jobbet för att de ska utgå ur sortimentet....

Idag var Vilhelm med pappa och farmor på IKEA och köpte ramar att sätta kort på sig sjäv i och några roliga leksaker.

Vilhelm på IKEA:

Många fina lampor att titta på i taket!

Det gick bra att byta blöja på IKEA också...

Jocke berattade att Vilhelm då han såg att farmors hundar sträckte ut tungan (ni vet, flämtar så där som hundar gör) så gjorde han likadant och lipade åt dem. Busungen! Han trodde väl att de försökte kommunicera med honom precis som vi försöker med!

Bullibull!

Vilhelm är glad både på morgonen:

....och på kvällen:

Klart man är glad när man har så fin one-piece och så fina tofflor med både öron och mun!

...och är nyäten.

Dessutom har han fixat bullar till sitt dop:

Han är då för duktig! Att han redan kan läsa recept och knåda deg!

Idag var prästen här och diskuterade igenom dopet. Det var ju massor av saker att ta ställning till som vi inte alls hade tänkt ta ställning till - vem ska bära korset? Vem ska läsa biten om Jesus och barnen? Varför måste vi läsa den där grejen om hur tacksamma vi är för vårt barn? Hmmm... Mycket att tänka på, alldeles för lite tid att tänka på det på.

Nu är jag trött. Tur att jag inte börjar förens 11.00 imorgon. Sovmorgon!

Stor liten kåldolme

Vilhelm började dagen med ett glatt humör!

Igår var han och Jocke på födelsedagskalas hos farmor:

Självklart hade han tagit på sig finkostymen och en alldeles ny haklapp!

Ibland blir man påmind om att Vilhelm faktiskt inte är riktigt som andra barn, exempelvis när man ser ett kort på Vilhelm och hans syssling som är född två månader tidigare än honom. Vilken skillnad det är på dem!

Jag som knappt hade sett en bäbis innan jag fick Vilhelm tycker ju att han ser ut precis som en bäbis ska se ut och kan inte förstå varför andra säger att han är så liten. Han är ju perfekt! Väldigt behändig i alla fall.

Sötnosen!

Dagens mission var att köpa kläder till dopet. Jocke har sin kavaj från min examen och Vilhelm har smokingen från nyår men jag har inte ett dugg som inte ser ut som en gammal trasa. Fast egentligen hade jag inte den mista lust att överhuvudtaget gå utanför dörren. I alla fall blev det ganska bra till slut - jag upptäckte till min förvåning att jag faktiskt har samma storlek som innan jag blev gravid, alltså har jag inte blivit den geleklump jag känner mig som. Alltid något.

Jag hade ett krav på klädseln - den måste gå någorlunda smidigt att amma i eftersom Vilhelm garanterat kommer bli hungrig någon gång före eller efter dopet (jag ska se till att han inte blir det under...) och då är det ju inte så smidigt med en klänning, även om det hade varit fint. Det fick i alla fall bli en tröja blommig som en gardin. Bra. Men det var roligt att shoppa, det måste göras om snart!

Och så gjorde vi ett litet reafynd - en mössa till nästa vinter:

Det stod 12-18 månader i den men jag är tveksam till om han hinner växa i den. Kommer han verligen bli så stor överhuvudtaget?

Samma fråga ställde jag mig tidigare idag när jag packade upp två påsar med kläder i storlek 62-68 som vi fått låna av Jockes kompis (tack, tack!) - kommer han någonsin bli så här stor? Det här ska jag komma ihåg om 20 år när han är 2.04 lång och har storlek 47 i skor.

Lilla kåldolmen efter ett bad:

Oj, är klockan redan 22.37, nu måste jag ge Vilhelm nattmat och gå och lägga mig. Ny arbetsdag imorgon!

Working mom

Så här sitter Vilhelm och jag hela kvällarna och hela mornarna. Bara gosa och äta är allt han vill göra (och det enda jag vill göra...).

Det blev visst inte så mycket av den där 75%-iga arbetstiden jag hade tänkt börja med, jag får nya timmar och dagar hela tiden. I torsdags var min arbetsglädje redan nere i katastrofala juni-nivåer och det enda som hindrade mig från att säga att "Nej, nu får det vara nog" och "Jag skiter helt totalt i din Alvedon" var tanken på kylen, frysen och möblerna jag ska köpa för övertidslönen.

Fast i fredags kom lite arbetslust tillbaka igen efter att en kund berättat för mig hur bra jag passade i rött hår. Det krävs inte mycket för att hålla mig glad...

Så vad gör Jocke och Vilhelm hela dagarna? Jag vet inte. Men efter en titt i kameran kan man se att de gjort följande:

Promenad med vagnen.

Suttit och skrattat i babysittern:

Suttit i soffan:

Och så hörde jag talas om att de tittat på något otäck (med högsta sannolikhet barnförbjuden) actionfilm. Hur ska det här gå?

Nu hoppas jag att Vilhelm och Jocke kommer hem från Köping snart så att jag får tvångsgosa lite mer med min lilla snutteplutt!

Vem orkar vara glad klockan 06.00?

Jag fattar inte hur Vilhelm kan vara så pigg och glad och prata och skratta (nästan med riktiga skrattljud, snart kommer det!) klockan sex på morgonen... Varför kan inte jag vara det?

Här sitter Vilhelm och hänger:

En intressant egenhet han har börjat med är att slicka på allt - när man bär honom slickan han på tröjan, när jag tränar nacken slickar han på underlaget, får han tag på sin haklapp slickar han på den och när han ligger i sängen slickar han på kudden. Men när han började tugga i sig nackkudden (gjord av ihoprullade tvättlappar i en tygtub) tyckte jag det fick vara nog och gav honom nappen istället...

Idag sålde jag en förpackning Talidomid och trots att jag inte är i närheten av att vara gravid vågade jag knappt ta i förpackningen. Otäckt!

Sista dagen

Idag är sista dagen på min mammaledighet. Det är spännande att tänka på alla framsteg han kommer att ha gjort när det blir dags för mig att ta ut nästa period av ledighet, troligtvis efter sommaren. Då är han 1 år - kanske kan han gå? Och vad konstigt det är att tänka på att han då kommer äta riktig mat! Lillplutten!

Nemesis

Jag har köpt något som jag hoppades aldrig skulle komma över min tröskel. Modersmjölksersättning.

Men jag tänker bara ge den till honom i absoluta, absoluta nödfall! Som vid de tillfällen då varje amning känns som en förlossning och det kommer mer blod än mjölk när jag använder pumpen. Är det inte lite ironiskt att jag som tydligen har sådan supermjölk (enligt analysen från 69:an alltså...) ska ha sådana problem med att distribuera den... Förhoppningsvis kommer den stå oöppnad längst in i skåpet tills utgångsdatum så att jag kan slänga den med glädje!

Idag gjorde vi avtryck av Vilhelms händer och fötter i hans "Mitt första år"-bok, blen han inte fin?

Händerna var svåra att göra avtryck av, han skrek som en galning när vi tvingade honom att spänna ut fingrarna och först trycka den på en kall stämpeldyna och sedan i en bok. Helt onödigt tyckte han och förstod inte alls det roliga i att han kanske kan tycka det är intressant om några år att se hur liten han var.

Igår kväll upptäckte Vilhelm att det faktiskt är han själv som bestämmer över sin tunga - vi har ju försökt få honom att härma oss genom att sträcka ut tungan mot honom men han har bara titta på oss som att vi var dumma i huvudet. Men igår upptäckte han hur roligt det var att sträcka ut den och dra in den igen och hur roligt vi tyckte det var och hur mycket vi skrattade åt honom. Så han lipade - lipade - lipade - skrattade - skrattade - lipade - lipade - skrattade! Så fortsatte han en lång stund. Och ännu mer när han skulle gå och lägga sig - lipa, skratta!

Nu måste vi fortsätta pricka av saker från att göra-listan. På måndag börjar jag jobba igen och då kommer jag varken ha tid eller ork för något annat än Vilhelm när jag kommer hem!

Mälaren

Hit ska vi gå med Vilhelm och bada till sommaren!

Om ett halvår kanske!

Tremånadersbäbis

Jädrans vad snygga vi blev i våra nya skidkläder!

Vilhelm och vi har precis kommit hem från bvc - 3,5 kilo väger han nu! Och 54,5 cm lång. Stora pojken! Men bäst av allt - sköterskan sa att han är precis som en tremånadersbäbis, alltså ligger han bara 1 månad efter i utvecklingen trots att han egentligen borde ligga nästan tre månader efter. Han är så duktig! Han är så duktig så att jag till och med glömde berätta för sköterskan att han börjat gripa efter saker, det får bli en glad överraksning till nästa besök. 

En glad överraskning för oss är att han kan acceptera att sitta i babysittern eller ligga i babygymmet en stund då och då, det är tacksamt för våra stackars armar nu när han snart är en riktigt tungviktare!

Just ja, vi hade ju fyramånaderskalas i fredags. Av Linnéa fick han en ny napp:

Den är inte riktigt lika god som den hon slarvade bort för honom men han kan i alla fall acceptera den om alternativet är att inte ha någon napp alls... Av farmor fick han en väldigt intressant bitring som också är en skallra, snart tar han nog tag i den själv också!

Ser han inte väldigt proper och prydlig ut i sin stickade tröja?

Ligga i babygymmet och skratta lite:

Igår kväll vet jag inte riktigt vad han höll på med - Jocke hade gått och lagt sig och hade Vilhelm bredvid sig i sängen, men Vilhelm brydde sig inte ett dugg om Jocke utan istället så låg han och pratade med och skattade åt någon som låg på min tomma sida av sängen. Han har då för konstiga idéer ibland....

Titta på tv:

Nu är han som en bäbis ska vara - avskavd på bakhuvudet... Hur kan det ha gått till när vi bär på honom i stort sett hela tiden? Måste ha hänt under natten. Han sover ju som en jag-vet-inte-vad, inatt blev det nio timmar!

Dopet är äntligen inbokat - med väldigt kort varsel fick det bli den 29/1. Hade vi inte tagit det datumet fanns det ingen tid som passade förens i maj och då är dopklänningen garanterat för liten! Det är krångligt med mormödrar och morfäder som jobbar helg, mostrar som ska till Tanzania i en hel månad och skidsemestrar som ska klaras av... 

Nu låter det som att Vilhelm är på väg att vakna, han har spottat ut nappen och sitter och snarkar som en hel karl!