Mamma och pappa är jättestolta!

Vår lilla panda är så duktig! 3280 gram och 53 cm - han har gått upp två kilo och 13 cm sedan han var som minst! Och eftersom han är så duktig behöver vi inte komma till bvc varje vecka från och med nu, ínte heller behöver vi väcka honom på nätterna för att han ska äta längre. Nu kan och vågar vi lita på att han kan hålla koll på sin egen hunger. Lillplutten!

Bvc-sköterskan har alltid bara bra saker att säga om honom - han är så söt och fin och duktig och rund om magen och låren och långt före en femveckorsbäbis i utveckling (han skulle ju ha varit fem veckor egentligen). Idag charmade han henne totalt genom att både skratta och prata och väldigt nyfiket titta sig omkring i rummet.

Inatt sov han utan nappen hela natten. Han frågade inte efter den igår kväll så då kändes det ju onödigt att trycka i honom den bara av gammal vana, och det gick lika bra utan. Fast inatt blir det nog inte så, han har varit snuttig hela dagen och håller på att äta upp mig totalt. Men jag ska köpa en ny napp på jobbet imorgon - den som försvann på julaftonen är fortfarande borta och den gamla han har är inte så rolig längre....

Jocke köpte hem den påse Dregenpolly idag - den som vi åt kilovis av medan vi var på 69:an men inte har köpt sedan dess. Jag kunde inte äta den, det påminde för mycket om tiden på 69:an. Synd på så gott godis...

Äventyr i regnet

Vi är helt ensamma och övergivna den här veckan. Och jag är osminkad och platt i håret:

Idag var vi ute på äventyr med vagnen, två timmars promenad, vi gick jättejättelångt, ända bort till Mälaren där vi plockade hallon i somras då när allt var som det skulle och vi precis hade flyttat in i huset och Vilhelm fortfarande låg kvar trygg och säker i min mage. När vi var där jättejättelångt borta började det regna. Blött, blött blev det. Mössan gick att vrida ur och jackan hände jag in i badrummet för att den skulle droppa av. Men Vilhelm låg sovandes och torr i vagnen och märkte inte ett dugg, fast när vi kom hem deklamerade han högljutt att han minsann höll på att svälta ihjäl!

Resten av dagen har vi (vi?) lekt lite med babygymmet - träna nacken:

Jag kom precis på att det nu har gått en månad sedan vi var hos sjukgymnasten med honom och hon sa ju faktiskt att vi inte behövde bry oss så mycket om de där nackövningarna förens om en månad. Dags att köra hårt nu alltså? Det tycker nog inte Vilhelm...

Vilhelm fick såna där djur man sätter på händerna, handdockor alltså av Jocke och mig i julklapp, en katt och en ko. Kossan är väldigt otäck med sin stora mun men katten tycker han om:

Hej kompis!

Okej, jag ger med mig, vill han ha en riktig katt när han blir större så får han det! Men en allergikatt. 7000:- för en katt alltså... Klart han ska få det!

Lite mer babygym, fast nu på rygg, mycket bättre!

Han orkar bara med babygymmet en stund i taget, efter en stund är det som att han får för många intryck på en gång och vill hellre sitta i knäet och titta på det på lite avstånd, lilla sötnosen!

Till sist sov vi lite på köksbordet:

....och fyllde tre blöjor på en kvart.

VInter?

Idag hittade jag blommor när jag var ute och klafsade runt i leran häromkring. Så det finns inte bara kantareller minsann!

Vilhelms första jul i bilder

Vilhelms första jul!

Det började med tomtepyjamasen:



Även tomten behöver byta blöja ibland...

Sötaste tomten någonsin:

Vilhelm fick en tomte i julklapp av mormor och morfar. Hoppas han är större än den nästa år...

Julstämningen var på topp...

Kökspersonalen dricker glögg:

Mamma och Jocke fixade dukningen:

Godiset som jag kämpat och slitit och lagt all min lediga tid på den senaste tiden - ischoklad, knäck, lakritskola, mozartkulor, vanliga marsipankulor, mintkyssar. Väldigt gott blev det men nu är jag ganska trött på det:

Oj, en nappflaska blev det visst också!

Gissa vem de flesta paketen var till?

Julmaten:

Väldigt god den också, men även den har jag börjat tröttna på nu efter tre dagar...

Vilhelm, mormor och morfar:

Vilhelm och moster tycker om varandra:

Vilhelms julklappar:

Nästa år kan han nog öppna dem själv, men han förstår nog inte vad det är eller varför han ska öppna dem... Pappret kommer nog vara roligare än innehållet!

Fastrarna och moster och farbror chillar lite i soffan:

Farmor och gammelmorbror:

Så vad var det då i alla paketen?

Kläder:

En pulka, en bok, en film och badleksaker:

Det kanske blir snö nästa år?

Ett babygym! Nu ska det jädrans i min låda tränas nacke och motorik!

En jättestor elefant:

Och pengar från gammelgammelmorbror (mormors morbror) - de åker direkt in på hans sparkonto.

God jul önskar familjen Carlsson!

Någon gång under dagen skedde en katastrof - Vilhelm alldels nya napp är spårlöst försvunnen. Vem har tagit den...? Som tur är hade jag inte slängt den gamla nappen än, men den är ju inte så rolig och dessutom luktar den gammal kattlåda trots att jag gnuggat rent och kokat den varje dag. Jag måste köpa en ny!

Kampmarsvin

Alla som tror att marsvin är några små fjolldjur som bara sitter och trycker i sina burar och är söta hela dagarna borde komma hem till oss. Sedan igår har jag försökt para ihop Lurvis och Julius och det går lite sådär kan man säga. Det flyger både håtussar och blod och hackas tänder och skriks när de ser varandra....

Men ibland är det lungt i flera timmar, det är när de inte ser varandra, så det kanske finns lite hopp om att de ska kunna bli BFF´s ändå. Jag ger inte upp än. 

God jul önskar Tomten!

God Jul önskar Tomten!

Sötaste tomten jag sett! Nu ska jag äta julgodis i massor.

Anders

Fina, fina lilla Anders dog inatt. Även om han varit sjuk länge och veterinären ville avliva honom redan för 1,5 år sedan. Men när det kommer till marsvinen har jag inställningen att så länge det finns något man kan göra för dem ska man göra det och då spelar det ingen roll vad det kostar eller hur jobbigt det blir. Men nu fick han i alla fall bli nästan sex år och jag fick nöjet att ha honom hos mig i fem av dessa år.

Om Vilhelm är min älskling nummer ett så var Anders nummer två... Jag förstod att det var kört igår när han inte ville äta varken gurka eller gröt så det var inte så mycket att göra annat än att vänta på att hans hjärta skulle ge upp och det hade det gjort imorse. Hela tiden tänkte jag "Tänk om det hade varit Vilhelm". Hur skulle man ha överlevt något sånt?

Och stackars hans kompis Lurvis. Han låg och värmde Anders hela natten och ville inte äta, undrar hur mycket djur förstår av sånt här egentligen? Nu försöker jag para ihop Lurvis med Julius och det har faktiskt gått över förväntan bra, även om det flygit några hårtussar... Han har i alla fall börjat äta igen, tur det så att vi inte behöver hålla två begravningar samma veckan...

Hopp, hopp, hopp!

Vilhelm har passerar trekilosstrecket - 3105 gram igår, min stora, stora älskling!

Nästa vecka är det min tur att vara hemma med Vilhelm. Jag hade tänkt att vi skulle gosa tjugofyrasju men Vilhelm vill ju bara hoppa:

Innan veckan är slut kommer jag ha de mest tränade axelmusklerna på den här sidan E20.

Jobbet går bra, jag har inte fått en endaste utskällning på hela veckan! Är det kanske så som folk säger att Arbogaborna är ovanligt gnälliga och missnöjda? Eller är det Esklistunaborna som är ovanligt nöjda med livet?

Är Vilhelm större än tomten?

.....nej, inte riktigt.

Så här ser man ut om man är så liten så att man har byxorna under armarna:

....inte så glad.... Men lugn Vilhelm, idag ska du till bvc oxh vägas och mätas och det går nog bättre än förra veckan!

Nu ska jag ta och väcka Vilhelm så att han hinner äta ordentligt innan jag ska iväg och förse Eskilstunas befolkning med medicin.

OMG julgran!

Vi har köpt en julgran, en alldeles äkta ädelgran. Precis som allt annat vi köper upptäcker vi när vi kommer hem att den är för stor - det spelar ingen roll om det är köksbord, soffa, handfat eller julgran. Allt blir överdimensionerat... Men vi är ändå helt nöjda med julgranen, trots att den når upp till taket:

Vilhelm tyckte också att den var ovanligt fin!

Lite Villhelmbilder idag också:

Sträcka på sig efter maten!

Närbilder:

Han är då för söt vår lilla son! Han är så söt så att vi nästan fick granen gratis för att kassörskan var så upptagen med att titta på honom och berätta hur söt han var så att hon bara tog betalt för julstjärnan vi köpte samtidigt. Tyvärr kom hon på sitt misstag... En gratis gran är ju aldrig fel!

Helt plötsligt har han gått och blivit stabil i nackmuskulaturen, han kan hålla upp huvudet alldeles själv, duktiga lilla pluttisen. Från en dag till en annan. Dessutom har han börjat få stora, stora tårar i ögonen när han skriker, och jag får väldigt dåligt samvete över att vara en dålig mamma som får mitt barn att bli så ledset...

På tal om att vara en dålig mamma så ska jag jobba hela veckan. Roligt att komma ut lite, men roligt att komma hem också!

Pluttesnutte

Hej jag heter Vilhelm och jag är jättesöt!

Kan någon förklara vad som är så intressant med soffkudden? Vilhelm kan ligga och stirra på den hur länge som helst!

Jag fortsätter med julgodiset, igår blev det chokladkola med turkisk peppar och i förrgår ischoklad.

Hoppas julgästerna är hungriga, för det blir för mycket av allt! Vi kommer få äta julgodis fram till påsk.

Så här bedrövad såg jag ut för ett år sedan:

Sista dagen i USA. Ser ni frihetsgudinnan långt där borta?