Till lunch bjöd Judith på sina jättegoda våfflor och scones med korinter och lite körsbär till efterrätt! Mmmmmm.... Och eftersom hon inte ville ha de som blev över har jag ätit våfflor. scones och körsbär till middag också, mmmmm det också! Jag måste göra scones när jag kommer hem till Sverige och min egen ugn som inte är så komplicerad så den inte går att använda... Banana cream pie ska jag också göra - fruktansvärt gott!
Efter lunch åkte jag till The Arboretum i Arcadia, en botanisk trädgård. Och om man ska mäta allt i anständ till bergen så ligger Arcadia närmare bergen än både Pasadena och stället jag var på igår, titta här:
Träsgåden var uppdelad efter olika teman - Australisk, tropisk, vattenväxter, rosor, orkidéer och massa mer, precis som på Huntingtons garden som jag var på första veckan men mycket större. Australiska trädgården är alltid tråkigast, bara massa bruna torra träd... Men den hjälpte mig i alla fall att komma fram till att de kladdiga löv som alltid fastnar under mina skor när jag går till tåget är eukalyptus. Tack för det!
Jag ska köpa en orkidé när jag kommer hem!
Min framtida trädgård:
De här blommorna var lite roliga, det såg ut som om de bara blivit nerstuckna i marken, de hade inga blad eller någonting. Och så såg de nästan ut som väldigt förvuxna Linneablommor, mycket underliga...
De här blommorna "Lilly of the Nile" finns i i stort sett varenda Pasadensk trädgård, men oftas inte så här fina utan lite solblekta och halvvissna.
Vattenfall:
Ett träd som ser ut att vara på väg att ge upp snart, på väg att ramla ner i vattnet...
En rosenportal vill jag ha....
.....och ett sånt här hus....
.....och ett apelsinträd
Det är allt jag kräver, sen är jag nöjd!
Lila kaktusar:
Undrar om min fredskalla ser ut så här när jag kommer hem?
Och varför blev min blomma inte så här stor och fin utan dog istället?
Suzannes aloe! Inte alla som har en aloe uppkallad efter sig så det är bara att tacka för det!
En rosenportal vill jag ha....
.....och ett sånt här hus....
.....och ett apelsinträd
Det är allt jag kräver, sen är jag nöjd!Lila kaktusar:
Undrar om min fredskalla ser ut så här när jag kommer hem?
Och varför blev min blomma inte så här stor och fin utan dog istället?
Suzannes aloe! Inte alla som har en aloe uppkallad efter sig så det är bara att tacka för det!
"Bottle brush tree" - roligt!
Massor med djur var det också där, här är en nästan tam ekorre. Inte alls lika rädd som de här i stan, men det kanske inte är så konstigt - de här blir ju matade av besökarna hela tiden.... Hans kompis satt och åt på en stor jordnöt, så de ser nog inte människor som fiender direkt!
Och påfåglar under varje buske!
Påfågel + Bottle brush tree
Och en liten ödla!
Så det var den eftermiddagen!
Sen åkte jag hem med världens mest ologiska buss, det fanns inga stoppknappar utan när man ville av skulle man trycka på en plastremsa som satt på väggen?! Jag fattade ingenting.... Men jag kom av i alla fall och det är väl huvudsaken...Jag tycker att stoppknapparna är väldig "osynliga" överhuvudtaget på de här amerikanske bussarna oavsett vilken bussmodell det är. De finns liksom inte där man förväntar sig att de borde finnas! Tacka vet jag tåget som i alla fall stannar utan att man behöver agera själv....
Till min stora fasa fick jag precis syn på mitt hår i spegeln och insåg att det ser ut precis så som jag ville ha det 1996... Så som alla Beverly hills och Vännerskådespelerskor såg ut, men som jag aldrig lyckades få till.... Tänk att det var så lätt att åstadkomma av misstag med ett hårspänne och lite spray, tänk om jag vetat det för 14 år sedan! Tyvärr tänker jag inte behålla frisyren trots att 13-åriga Susanne protesterar högljutt!
Från och med nu ska jag sova med fönstret stängt eftersom jag precis såg en dokumentär om "the 20 most horrific Hollywood murders". Hollywood ligger inte långt härifrån.... Det var både styckningar och knivhuggningar och nerskjutningar. Som sagt, fönstret ska hållas stängt!
Massor med djur var det också där, här är en nästan tam ekorre. Inte alls lika rädd som de här i stan, men det kanske inte är så konstigt - de här blir ju matade av besökarna hela tiden.... Hans kompis satt och åt på en stor jordnöt, så de ser nog inte människor som fiender direkt!
Och påfåglar under varje buske!
Påfågel + Bottle brush tree
Och en liten ödla!
Så det var den eftermiddagen!Sen åkte jag hem med världens mest ologiska buss, det fanns inga stoppknappar utan när man ville av skulle man trycka på en plastremsa som satt på väggen?! Jag fattade ingenting.... Men jag kom av i alla fall och det är väl huvudsaken...Jag tycker att stoppknapparna är väldig "osynliga" överhuvudtaget på de här amerikanske bussarna oavsett vilken bussmodell det är. De finns liksom inte där man förväntar sig att de borde finnas! Tacka vet jag tåget som i alla fall stannar utan att man behöver agera själv....
Till min stora fasa fick jag precis syn på mitt hår i spegeln och insåg att det ser ut precis så som jag ville ha det 1996... Så som alla Beverly hills och Vännerskådespelerskor såg ut, men som jag aldrig lyckades få till.... Tänk att det var så lätt att åstadkomma av misstag med ett hårspänne och lite spray, tänk om jag vetat det för 14 år sedan! Tyvärr tänker jag inte behålla frisyren trots att 13-åriga Susanne protesterar högljutt!
Från och med nu ska jag sova med fönstret stängt eftersom jag precis såg en dokumentär om "the 20 most horrific Hollywood murders". Hollywood ligger inte långt härifrån.... Det var både styckningar och knivhuggningar och nerskjutningar. Som sagt, fönstret ska hållas stängt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar