Shoppa, shoppa, shoppa imorgon! Nu ska överskottet i budgeten försvinna!
När jag kom ut från labbet i eftermiddags kände jag en helt ny känsla - det var nästan kallt! Så jag frös när jag väntade på busse, frös på busse, frös på centralstationen och frös på tåget. Sen var jag framme i Pasadena och allt var som vanligt igen - jättevarmt...
När jag kom hem meddelade jag Judith att jag tänkte hoppa över fredagsrestaurangbesöket idag (mår dåligt i hela kroppen av värmen, ingen matlust!) och då sa hon: "Vill du ha en fläkt på ditt rum? Jag har en extra i garaget!". Kände för att strypa henne där och då. Här har jag gått och lidit i två veckor plus en vecka i juli och så kommer hon på sista dagen i värmeböljan att hon har en extra fläkt att låna ut. Trött är precis vad jag blir... Men det är lungt, vi är fortfarande sams och jag ställde inte till med en scen. Hade jag gjort det hade jag blivit mycket förvånad över mig själv, brukar försöka hålla mig lite lugn och sansad bland folk som har makten att göra mig hemlös närhelst de känner för det...
Så fläkten lär jag ju inte behöva, men jag tog i alla fall upp den på rummet, man vet ju aldrig vad vädret hittar på i det här landet. Men nu är det kallt igen, har fått ta på mig en extra tröja och ikväll får jag ta fram extrafilten igen och stänga fönstret för första gången på två veckor. Så jag är säker på att det kommer vara svalt och skönt på min shoppingdag, det känns i luften att värmen är på väg bort!
Ron berättade hur de kunde ha det i Arizona och Texas - 56 grader! Verkligen tur att jag inte hamnade där! Han jämförde det med Irak, där är det tydligen lika varmt hade hans kompis berättat... Så USA är lika illa som Irak.
Efter fläktincidenten hade jag och Judith en intressant diskussion om det svenska språkets uppbyggnad. Och jag har kommit fram till att det inte finns någon som helst logik - hur ska en utlänning kunna veta när det heter "en" och när det heter "ett"? Det enda som är bra är att när det heter "en katt" säger man alltid "katt-en" och likadant med "ett bord" och "bord-et". Det skulle vara jätteintressant att gå en kurs i svenska för invandrare och se hur läraren kan förklara sånt. Det verkar som att man måste lära sig alla en och ett utantill och jag har en nyvunnen respekt för alla som lyckas lära sig svenska.
Nej nu är det dags att stänga fönstret, ta fram filten och vila sig i form för morgondagen!
När jag kom ut från labbet i eftermiddags kände jag en helt ny känsla - det var nästan kallt! Så jag frös när jag väntade på busse, frös på busse, frös på centralstationen och frös på tåget. Sen var jag framme i Pasadena och allt var som vanligt igen - jättevarmt...
När jag kom hem meddelade jag Judith att jag tänkte hoppa över fredagsrestaurangbesöket idag (mår dåligt i hela kroppen av värmen, ingen matlust!) och då sa hon: "Vill du ha en fläkt på ditt rum? Jag har en extra i garaget!". Kände för att strypa henne där och då. Här har jag gått och lidit i två veckor plus en vecka i juli och så kommer hon på sista dagen i värmeböljan att hon har en extra fläkt att låna ut. Trött är precis vad jag blir... Men det är lungt, vi är fortfarande sams och jag ställde inte till med en scen. Hade jag gjort det hade jag blivit mycket förvånad över mig själv, brukar försöka hålla mig lite lugn och sansad bland folk som har makten att göra mig hemlös närhelst de känner för det...
Så fläkten lär jag ju inte behöva, men jag tog i alla fall upp den på rummet, man vet ju aldrig vad vädret hittar på i det här landet. Men nu är det kallt igen, har fått ta på mig en extra tröja och ikväll får jag ta fram extrafilten igen och stänga fönstret för första gången på två veckor. Så jag är säker på att det kommer vara svalt och skönt på min shoppingdag, det känns i luften att värmen är på väg bort!
Ron berättade hur de kunde ha det i Arizona och Texas - 56 grader! Verkligen tur att jag inte hamnade där! Han jämförde det med Irak, där är det tydligen lika varmt hade hans kompis berättat... Så USA är lika illa som Irak.
Efter fläktincidenten hade jag och Judith en intressant diskussion om det svenska språkets uppbyggnad. Och jag har kommit fram till att det inte finns någon som helst logik - hur ska en utlänning kunna veta när det heter "en" och när det heter "ett"? Det enda som är bra är att när det heter "en katt" säger man alltid "katt-en" och likadant med "ett bord" och "bord-et". Det skulle vara jätteintressant att gå en kurs i svenska för invandrare och se hur läraren kan förklara sånt. Det verkar som att man måste lära sig alla en och ett utantill och jag har en nyvunnen respekt för alla som lyckas lära sig svenska.
Nej nu är det dags att stänga fönstret, ta fram filten och vila sig i form för morgondagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar