Jag har klarat av mammaledighetens tre första timmar ganska bra - Vilhelm är matad, tvättad och nattad och sover gott i sin säng. Och han hade varit lika snäll som vanligt idag när morfar och moster tagit hand om honom.
Invigning av nya Polarn och pyret-mössan idag:
Världens gladaste bebis!
Men sista dagen på jobbet blev inte så rolig som jag hoppats på, det var en man som blev påkörd av bussen och dog alldeles utanför fönstret. Som tur var så var jag på lunch men när jag kom tillbaka kryllade det av poliser, brandmän och ambulansmän och vårt kontor hade blivit ett tillfälligt förhörsrum. Och ute i apoteket satt chaufförens anhöriga och var lika förtvivlade som chauffören själv. Stackars, stackars människa. Hur ska han någonsin kunna komma över något sånt här? Han som blev påkörd var troligtvis en av våra kunder så jag hoppas verkligen att jag varit trevlig mot honom och att han inte behövt märka av hur lite tid vi har med kunderna och hur snabbt vi vill bli av med dem för att hålla kötiderna.
Stackars, stackars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar