Jocke har fått jobb! Så nu får jag vara hemma från den 1 september! Jaaaaa! Han har till och med blivit erbjuden två olika jobb den här veckan så han fick tacka nej till det ena, inte illa! Wooohooo!
Jag hade nästan börjat tvivla på hur det skulle bli med den där mammaledigheten men nu känns livet bra igen!
Vi firade med plättar, sylt och grädde:
....och banan och youghurt:
Imorse välte bus-Vilhelm ut Jockes kaffekopp över vardagsrumsmattan och sin egen pyjamas. Den var ljummen som tur var så det blev inget märke på Vilhelm men mattan och pyjamasen blev troligtvis oåterkalleligt skadade. Vi hade visserligen tänkt köpa en ny matta ("Det är ju så opraktikst med en vit matta nu när vi har barn, tänk om han spiller något på den!"), men kanske inte riktigt den här månaden. Bra att Vilhelm får upp farten på oss när vi bara velar.
Det spelade ingen roll att koppen stod i mitten på bordet och att Jocke satt i soffan precis vid bordet - Vilhelm är supersnabb.
Vilhelm hjälper mormor och morfar att packa upp flyttlådor:
....och ringer till kompisen:
Jag tror inte att Vilhelm någonsin kommer förstå att den här leksaken är en telefon. En telefon är för honom liten och platt och har absolut ingen sladd som sitter fast i en stor klump med nummerskiva. Han kommer inte tro på oss när vi berättar hur det var när vi var unga ända tillbaka på 1980-talet. 1900-talet liksom... Det säger väl allt.
Vilken god säng!
Stora och starka Vilhelm säger godnatt!
Idag jobbade jag med en gammal kollega från Arboga, det var jätteroligt att träffas igen. Jag saknar verkligen jobbarkompisarna lika mycket som jag inte saknar kunderna. Häromdagen hörde jag någon på radio som härmade gnällbältesdialekt och jag fick omedelbar ångest och flyttades tillbaka ett år i tiden när personen sa "Varför dåååå?!" med bredaste Arbogadialekt. Burr...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar