Igår kväll kunde Vilhelm inte krypa, imorse kröp han lika bra som ett .....kryp...?
Bättre 11-månaderspresent kunde han inte ha gett sig själv!
Bus han har hunnit hitta på sedan imorse:
- Dra i sladdarna till akvariet
- Dra ur kontakten till sovrumslampan
- Försöka välta blöjhinken
- Peta i kontakten i hallen (ungefär den enda vi inte hunnit barnsäkra...)
- Nästan välta en tung ljusstake över sig
- Dra loss antennsladden vi satt fast i golvet
- Försöka resa sig mot soffan, inget bus i och för sig men nu får han lugna ner sig - han ska väl inte lära sig att resa sig upp när han inte ens hunnit kunna krypa en hel dag?
Helt plötsligt insåg vi hur barnosäkert vårt hem är. Varför köpte vi inte en grind till altanen på IKEA igår. Vi tittade på den men sedan sa vi att "Nej, men det kan vi köpa när han lärt sig krypa!". Så var det med det.
Hans stackars knän var helt röda ikväll, imorgon får det bli långbyxor.
Ohhhh va duktig han är.. *ler*.. Han kommer nog resa sig vilken dag som helst för efter att William lärt sig krypa så kunde han resa sig upp mot möbler bara efter en dag, för när de väl lärt sig nå nytt och kan det så kommer direkt nästa grej.. Men det tog ett bra tag innan william förstod hur han skulle sätta sig ner när han inte orka stå nå mer.. så blev många fall i golvet innan han kom på hur han skulle göra sötnöten.. Tur det finns gåhjälmar hehe..!!
SvaraRaderaHar ni sån till Vilhelm så sätt på den direkt han börjar resa på sig..den lugnar mamma hjärtat lite vill jag lova =)
Du visst ville du ha såna där små pytte blöjor?.. Jag beställde igår så jag ska ha som minne..fanns även den lila mini nappen som jag oxå beställde.. Ush blev så tagen så tårarna började rinna när jag tänkte på hur liten lilleman verkligen vart..tror man glömmer det ibland!! Men de finns att beställa på www.pytteliten.net kostar 6:- för 3st..!! Om du vill ha som minne och roligt för Vilhelm att se när han blir äldre.
*kram*
Åh, tack för tipset med blöjorna och nappen! När jag tittar på gamla kort så täcker ju den där lilla pyttenappen halva Vilhelms ansikte! Jag träffade en "granne" från 69:an igår och vi pratade om hur konstigt det egentligen var att vi på den tiden tyckte att det var precis så här en normal bebis skulle se ut och att det inte var något konstigt alls med att han hade en sond i näsan och att man skulle dra upp hans maginnehåll inför varje måltid. När jag tänker på det nu låter det ju jättekonstigt men det är otroligt vad man kan tycka är helt normalt när man är mitt i det!
SvaraRaderaDet är lite intressant hur man från ena dagen till den andra kan gå från att ha en lugn bebis som ligger där man lägger honom och dagen efter ha en bebis som är överallt samtidigt och klättrar på möblerna och river ner allt han ser på golvet. Konstant oro!
Kram!
Ja jag minns oxå hur man tyckte att william va så stor, men sa till alla men han är inte så himla liten och sen när de kom för att titta på honom genom fönstret så fick alla en chock och visa började tom gråta.. Och ja och min kille bara titta på varandra och liksom men han är ju en stor kille nu.. och då va han väl en månad gammal eller nå sånt..!!
SvaraRaderaNu i efterhand förstår man ju shit han va ju verkligen super liten.. i jämförelse med fullgångna bebisar.
Så är nog som du säger att man tycker allt är så normalt när man är uppe i det hela.
Och något som jag har märkt är att föräldrar till fullgångna barn inte riktigt kan förstå hur det är att få ett barn som är född för tidigt och hur tiden på en neo avdelning är osv..
Minns att det var jätte tungt att se andra åka hem med sina bebisar medans en annan fick stanna kvar och bara längta tills det var ens egen tur.. Såg faktiskt er den dagen ni fick åka hem med Vilhelm.. =)
Tror även fick erat gamla rum.. hade ni mamma/pappa rummet som va längst bort och fönstrena ut mot entren?
Aaaa mycket som händer i den här perioden av bebisen utveckling.. och ja stress o oro är en ständig känsla man har hehe.. men oxå roligt att se hur mycket de lär sig och hur stolta de blir när de gör nå nytt =)
Oj hehe blev ett långt svar ;) Svårt att sluta babbla när man väl börjat *ler*
*kram*
Jag vet! När man väl börjar skriva kan man inte sluta!
SvaraRaderaJag tror jag såg er också de sista veckorna, visst hade William sin säng längst in till höger i salen? Vi "bodde" på den platsen tills vi fick familjerum. Vi bodde faktiskt i två olika rum, först hade vi det mot entrén, sedan blev vi utkastade (vi hade ju inte Vilhelm på rummet de första två veckorna men vi hade fem mil hem så vi fick bo kvar ändå) och fick flytta upp till typ våning fem och ett av läkarnas övernattningsrum. Lyx med tv och eget badrum, men vi blev jätteglada när vi fick flytta ner igen och då fick vi familjerummet med eget badrum.
Jag tycker fortfarande det kan kännas jobbigt att höra hur snabbt alla andra får åka hem från BB och bli en riktig familj, fast det är ju ingen idé att säga det till någon som inte varit med om det vi varit med om för jag tror inte de skulle förstå hur jobbigt det egentligen är och vilken panik man får när man helt plötsligt inser att bebisen kommer komma 11 veckor för tidigt och att man inte kommer få åka hem på väldigt länge. De sa till oss att vi skulle få stanna minst 11 veckor, tur att det inte blev så då hade jag fått ett nervöst sammanbrott typ =)
Idag har Vilhelm slagit i huvudet flera gånger, han bryr sig inte så mycket men jag blir jättenervös och ska tvinga Jocke att se till att Vilhelm har hjälmen hela dagen imorgon!
Ha det bra!