måndag 6 augusti 2012

Ångest, ångest när Vilhelm flyttar hemifrån

Vilhelms rum är äntligen fixat! Nu fattas bara lite småsaker, men gissa vad? Han ligger där och sover nu! Vilhelm somnade lika bra som vanligt men Jocke och jag var jättetveksamma till om det verkligen var en bra idé. Först sa vi att han skulle få flytta till sitt rum när han började sova i egen säng (sex månader), sedan flyttade vi fram det till nio månader (när marsvinen flyttade ut ur hans rum) och det senaste budet har varit att han ska flytta när han fyller 1 år. Men nu tyckte vi inte att vi kunde skjuta på det längre, Vilhelm bryr sig inte det minsta om var han sover och vi måste lära oss att inte ha honom 50 cm ifrån oss när vi sover. Fast vid minsta lilla pip går vi och hämtar honom... Verkar han det minsta lilla ledsen lyfter vi tillbaka sängen utan att tveka. Men som det ser ut nu så är det bara vi som är ledsna.

Så här ser rummet ut tills vidare:




Då återstår bara att se om vi överlever natten!

2 kommentarer:

  1. Oh va fint han har i sitt rum och stort, mycket plats till lek och stoj =)

    Oj va modiga ni är.. hoppas det gick bra första natten i eget rum.. och hur va han när han vakna?

    Vi har fortfarande William i vårt rum.. men funderar oxå på att börja träna honom att sova i sitt rum..men som er så drar man lite på det hehe.. Men är nog smart att börja så tidigt som möjligt!!

    *kram*

    SvaraRadera
  2. Man kan nog säga att vi var lata egentligen, vi lyfte in Vilhelms säng i hans rum för att se hur det såg ut när alla möbler stod på rätt plats sedan tyckte vi det var jobbigt att bära tillbaka den.... Och ett bra tillfälle för oss att äntligen våga ha honom lite längre ifrån oss, det är ju bara en jättetunn vägg emellan så vi hör honom lika bra som när han ligger bredvid oss om vi har båda dörrarna öppna!

    Han vaknade vid 5.30 och vi trodde han skulle bli förvånad när han upptäckte att han inte såg oss men han sa bara sitt vanliga "Eh! Kom och hämta mig!" och när Jocke kom dit var han lika glad som vanligt. Helt klart var det mycket värre för oss än för honom =)

    Men jag tycker alla såna här steg känns lite jobbiga, jag vill ju ha honom hos mig hela tiden efter att ha varit tvungen att lämna honom i den där kuvösen de första veckorna. Det kommer nog sitta i ett tag.

    Kram!

    SvaraRadera