Idag på jobbet kom det in en pytteliten bebis, jag tyckte den var mycket mindre än Vilhelm när han var som minst så jag frågade lite försiktigt hur mycket hon vägde. 3.1 kilo... Nästan två kilo mer än vad Vilhelm vägde som minst. Hur snabbt glömmer man egentligen?
Om inte Vilhelm slutar ramla ner i golvet med bakhuvudet först kommer han börja glömma lika fort som jag. Idag var jag hemma i två timmar innan han skulle sova och på de två timmarna hann hann slå i huvudet två gånger, det kunde ha blivit tre gånger om inte Jocke varit blixtsnabb. Imorgon blir det hjälm hela dagen, ingen mer hjärndöd i den här familjen tack! Jag undrar hur många gånger en bebis kan slå i huvudet innan det blir farligt?
Vilhelm nöjde sig inte med att resa sig mot garaget, han försökte klättra upp på taket. Inte undra på att jag blir nervös!
Det var väldigt dumt att vi inte köpte en grind i lördags.... Nu har Vilhelm insett att han kan krypa ut på altanen själv. Snart kryper han ner för trappan och försvinner ut på nya äventyr!
Trött Vilhelm i gungan:
Inte ett dugg trött Vilhelm i sängen:
Jag har en känsla av att nattningarna kommer bli mycket besvärligare från och med nu...
På tal om säng - Vilhelm sov ju sin första natt i eget rum inatt! Han drömde när vi gick och la oss, han skrek ett ilsket "Nej!", vi låg på helspänn efter fler ljud men det kom inget mer så vi kunde somna. Sedan vaknade han inte förens på sin vanliga tid 5.30. Det var tydligen inte så traumatiskt för honom att vakna upp i sitt nya rum heller för han ropade bara på oss och när Jocke kom dit låg Vilhelm och tittade på leksakerna i bokhyllan. Att det skulle vara så odramatiskt att flytta honom till sitt eget rum! Men det känns fortfarande tomt i sovrummet...
Kotten äter korv:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar