Lilla älsklingen fortsätter att gör mamma och pappa stolta varje dag - igår kväll började han öppna ögonen, de är jättefina och blåa, och så har han börjat få igång sugreflexen och suga på nappen och våra och sina egna fingrar. Dessutom sa även dagens doktor att han "är en riktig A-bäbis som sköter sig jättebra!" Det känns väldigt bra att höra, men man (i alla fall jag) är fortfarande orolig för att något ska gå fel. Däremot hade han gått ner 100 gram (till 1290 har jag för mig) men han har kissat som en galning senaste dygnet - han kissade först ner sängen, sedan kissade han ner mig och passade på att kräkas lite också. Vilken duktig pojke! Men tack vare det har svullnaden i ansiktet sjunkit så att han får upp ögonen.
Han har inte behövt använda CPAP:en mer, men man får påminna honom om att andas ibland - det är tur att alla maskiner finns som håller koll på puls och andning, när han slutar andas piper den till och man får peta lite extra på honom så kommer han på att det är något viktigt han glömt bort!
Dessutom har de plockat bort navelkatetern som använts till att ge glukos och ta prover eftersom han tydligen har gjort sådana framsteg att han klarar sig lika bra utan. Varje sån där liten sak (fast det här var ett stort steg!) som visar att han mår bra känns jättebra! Så nu kan man ha honom liggandes på mage när man håller i honom eftersom man inte behöver ha koll på katetern hela tiden.
Här har vi världens finaste ögon:
Precis som många för tidigt födda barn har inte han lever hunnit utvecklas utan hans bilirubin hade stigit till 183, det blev då dags för lite solarie:
Här tyckte Jocke att vi skulle ta ett kort på hans överarmsmuskel...
På kvällen var han helt otålig och sprattlade och sparkade och ville inte alls ligga och ta det lungt längre. Jocke och jag försökte med allt - han fick mat, vi ändrade ställning på honom, vi la på en extra filt för att skydda från lysrörsljuset men inget hjälpte. Det visade sig att han behövde få en ny blöja, så långt tänkte ingen av oss... Man lär sig väl efter hand hoppas jag! Chefen ringde föresten idag och sa att det är ju bra att ni får vara kvar så länge nu när ni inte hann gå på någon föräldrakurs. Det har hon helt rätt i, vi verkar ju behöva all hjälp vi kan få. Man är rädd att bryta sönder honom så fort man tar i honom!
Idag fick vi besök av en stolt mormor, morfar och moster. De fick se honom genom ett fönster eftersom de inte tar emot besök på den här avdelningen, det är väldigt snällt av personalen att ställa upp och hjälpa till med sånt! Och så fick jag lite hjälp av någon med lite mer erfarenhet än jag att köpa en amnings-bh, hade jag köpt den själv hade den garanterat blivit för liten, mina knappa A-kupor är ett minne blott....
I övrigt mår vi också bra, imorgon blir jag äntligen av med den här katetern. Jag längtar! Men jag undrar hur ont det gör att ta ut den... Det var i alla fall inget problem att sätta in den efter några sprutor morfin. På tal om morfin så kan jag meddela alla som är intresserade (typ bara jag...) att magen äntligen kommit tillbaka på fötter igen efter nedstängningen i tisdags... Tack alla receptorer för att ni vill samarbeta igen!
Nu ska jag sova, dags för pumpning igen om två timmar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar