Kläder? Njaaa...

Vilhelm har fått en ny mössa av farmor:

Han var inte så där jätteförtjust över att få något nertryckt över huvudet men jag tyckte han blev väldigt söt i den! Och eftersom jag är 30 gånger större än honom så tror jag att jag bestämmer att han ska ha den på sig. Vid huvudmätningen idag hade hans huvud växt 0,5 cm sedan förra veckan så snart växer han nog i mössan!

Är han inte för söt för sitt eget bästa?? Ännu sötare är han i verkligheten, hur det nu kan vara möjligt, jag har försökt fånga hans söthet på bild men jag får inte riktigt till det...

Sova lite mer med en rolig min:

Idag har det hänt något stort, vi provade att sätta på Vilhelm kläder för första gången. Det är ju lite konstigt att han faktiskt snart är en månad och inte har haft på sig kläder än, det är när man tänker på sånt som man inser att han kanske inte är som en vanlig bäbis ändå. Men i alla fall så fick han efter lite protester på sig bodyn från Jockes gamla jobbarkompisar (storlek 44) och ett par strumpor jag egenhändigt tillverkat (jag började dagen innan han föddes, då när jag fortfarande trodde att jag skulle få ett barn med normalstora fötter...):

Det där med kläder var riktigt obehagligt. Han låg stel som en pinne och gjorde missnöjda grimaser:

 Om han får bestämma blir det blöja och ingenting annat.

Men när han fick på sig lite kläder kändes han ännu mer som en riktig bäbis. Stolt mamma:

Stolt pappa:

Mycket bättre att ligga hos pappa för där behöver man inte ha några kläder på sig!

Efter maten sov vi lite till:

Jag har fått rådet att amma honom till varje måltid - det spelar ingen roll om han får i sig något eller inte men han måste få in vanan. Fram tills nu har det känts lite osäkert eftersom han gått ner så mycket i både puls och saturation efter ett tag men nu till kvällsmålet var det inte ett enda pling i maskinen! Det gäller bara att våga prova så löser sig allt verkar det som, och jag måste komma ihåg att personalen inte skulle råda mig att göra något de inte tror han klarar av. Jag får se om det går lika bra imorgon!

Vår favoritsköterska berättade idag att vi fått den allra mest känsliga syre/pulsmätaren, så om han lyckas hålla den plingfri så är han riktigt stabil! Hon berättade också lite om hur det fungerar med hemsjukvård och att man visst kan få åka hem innan sonden är borttagen så länge man känner sig bekväm med det. Så nu är hemresan inte så långt bort som den verkat tidigare! Hon ska vara bortrest i två veckor och avslutade med att säga "Så nu får jag väl inte se er igen!" Hoppas det blir så...

Jag hörde att ett av barnen på avdelningen fått multiresitenta bakterier. Inget barn Vilhelm har varit nära, inte ens i samma sal, men alla föräldrar delar ju kök och kylskåp och vi har pratat med detta barns föräldrar nästan dagligen. Även om jag varit väldigt noga med att sprita händerna fram tills nu kommer jag bli ännu noggrannare, små barn klarar ju inte av sådana här bakterier! Det känns i alla fall lite säkrare nu när vi har ett eget rum med eget badrum så långt bort i korridoren som man kan komma från barnsalarna. Och att vi förhoppningsvis får åka hem snart.

Idag gjorde de en undersökning som kan visa om han har några hjärtfel - inga hjärtfel hittades som tur var! Och så tog de prover för att kolla saltbalansen, men det verkade inte vara något fel på den heller. Så nu är hans uppgift bara att växa och bli stor och duktig - vi hoppas på 1700 gram imorgon!