Gissa vad jag sitter på rummet och tittar på? Detta:
Vi har fått flytta tillbaka ner till ett familjerum på 69:an och helt utan förvarning fick Vilhelm flytta med oss! Vi är chockade! I förmiddags lät det som att vi skulle få börja ha honom hos oss på dagarna men efter att ha varit hemma en sväng och fixat nya matlådor upptäckte vi att allt i "vårt" lilla hörn av intensivvårdssalen var utplockat och spritat så det var bara att ta med sig Vilhelm och börja leva som en familj (nästan).
Istället för den stora skärmen har vi nu en liten, liten mobil skärm med alla vitala uppgifter och den har redan gjort oss nervösa flera gånger genom att pipa ilsket och säga att Vilhelm andas dåligt eller har för lågt blodtryck. Han har ju varit helt perfekt hur länge som helst så vi blev inte så lite konfunderade när den började pipa så fort vi lämnat tryggheten på intensiven bakom oss, men sköterskan sa att "Den där ska man inte lita på - titta på bäbisen istället, han har ju varit felfri hittills". Då kändes det lite bättre i alla fall. Men det blir inte roligt att vakna av det där pipandet inatt...
Nattsköterskan jag pratade med alldeles nyss tyckte det var så tråkigt att Vilhelm skulle lämna dem, hon tyckte det var så mysigt att höra hur han sög på nappen så högt så att det hördes över hela rummet! Han är duktig minsann!
Så här roligt har vi haft ikväll:
Vilhelm vinkar till kameran!
Och äntligen har vi ett riktigt skötbord att byta blöjan på! Ser ni att alla elektroder är borttagna, nu har han bara kvar den på foten som mäter syresättning och puls. Sonden får nog också sitta kvar ett tag men han äter riktigt duktigt på mig också - så duktigt att han blir så trött att han glömmer bort att andas och är helt utslagen en lång stund efteråt.
Vi var som sagt hemma en sväng idag - massor med saker stod på schemat - göra matlådor, städa marsvinsburar, städa akvariet, träffa snickaren som ska fixa badrummet och plocka ut alla saker från badrummet så att han kan börja riva ut inredning i veckan. Ett problem var dock att rörmokaren hade gått och dött... Han skulle försöka få tag på en annan.
Här har vi Dolly!
Jag längtar hem! Fast just nu är jag väldigt glad att det finns personal nära till hands om vi har några frågor, vi han ju inte gått någon föräldrarkurs alls, jag har ingen aning om hur en bäbis fungerar! Tur att Jocke i alla fall har lite koll så att vi inte sitter här helt handfallna båda två!
Nu är det snart dags för mat igen, var tredje timme ska han äta från och med nu så vi får väl se om han blir hungrig tidigare (han har ju ätit var 2,5:e timme de senaste dagarna). I så fall får jag väl ge honom lite extra mellanmål, jag kan ju inte sitta och höra på när han skriker, det gör ont i hjärtat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar