Jag satt och spekulerade med en av barnsköterskorna över varför Vilhlem kommit så tidigt och hur han kunde må så bra trots detta. Hennes teori var att det är mig det är fel på - cervixinsufficiens, om det var honom det var fel på skulle han ha mått så väldigt mycket sämre. Så det känns rikigt bra att det är mig det är fel på och inte lilla älsklingen!
Medan jag gav honom frukost hörde jag hur sköterskorna diskuterade barnen på avdelningen och sa att "Det är ju han i kuvösen som mår bäst, det borde ju vara tvärtom!" (Vilhelm är det enda barnet på avdelningen som fortfarande har kuvösen kvar, men inte så många dagar till verkar det som). Dessutom hade han gått upp 25 gram till sedan igår, stora pojken säger jag idag också!
Nu ska jag gå och försöka övertyga Jocke om att det är min tur att sitta med Vilhelm och gosa fram till lunch, sedan fär vi besök av farmor och farbror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar