Blir bröstmjölk sur?

Är inte bäbisfötter väldigt söta? Villhelm har fått Jockes fötter med långa tår men ni kommer aldrig någonsin höra mig säga att Jockes fötter är söta...

Han försöker verkligen hålla sig vaken så länge som möjligt efter blöjbytena men till slut går det inte lägre, men han kämpar hårt med att hålla ögonen öppna!

Lilla, lilla älsklingen!

Fast snart är han inte så liten längre - idag hade han gått upp 25 gram till. Han närmar sig 1500 gram med stormsteg och väger nu till och med mer än Dolly (mitt tyngsta marsvin...).

Sova lite mer:

....och sträcka ut sig så långt det går med alla armar och ben samtidigt! Han tycker om att sprida ut sig trots att för tidigt födda helst ska ligga hopknölade på samma sätt som de ligger i livmodern för att känna sig mindre stressade. Men Vilhelm knölar man inte ihop någon längre stund!

Jag undrar om jag kommer säga likadant om några månader, men jag tycker han är så duktig när han skriker som en riktig bäbis (han är en riktig bäbis...), det gör han när vi byter blöjan för långsamt eller när vi inte torkar håret ordentligt efter tvätt. Det har han mycket bestämda åsikter om! Och så är han så söt när han ligger och grymtar och stökar och bökar och stånkar och har alla möjliga ljud för sig - bäbisar är verkligen roliga med alla ljud de har för sig!

Imorgon ska vi på läkarsamtal, hoppas de kan säga något mer vettigt än förra gången. Jag menar ju inte att de ska ge oss ett datum när vi kan åka hem, det enda jag vill veta är hur det brukar gå till - vad är nästa steg efter värmesängen? När får han börja ha kläder på sig? När får vi ha honom hos oss på rummet under dagarna? Hänger det på ålder eller allmäntillstånd? Vilhelm är ju friskare än de andra barnen på avdelningen, men också yngre, men de andra har fått börja vara utanför salen på dagarna - beror det på att de är äldre?

Idag fick vi flytta från familjerummet på avdelningen på grund av platsbrist, nu bor vi i ett anhörigrum fyra våningar upp. Vi har visserligen fått både egen dusch, toalett och tv, men vad spelar det för roll när det är både en hiss, en trappa och en korridor som skiljer oss från älsklingen... Man har ändå ingen ro att titta på tv. Hoppas någon av de andra får flytta hem snart så att vi får flytta ner igen. Dessutom är det jobbigt (mycket jobbigt till och med) att gå hela den här långa vägen för att lämna mjölk mitt i natten. Men jag måste ju ner med den i kylskåpet eller? Bröstmjölk blir kanske inte sur? Fast det är ju dumt att chansa.