Nu är Vilhelm så stor att han har fått gå över till de stora pojkarnas blöjor - 2-4 kilosblöjorna minsann! Kanske lite, lite stor än så länge men Vilhelm känner sig omåttligt stolt över att få vara som de stora pojkarna i 2-kilosklassen:
Han vägde 1648 gram imorse så nu är det inte långt till två kilo. Vi fick klippa av honom id-bandet på foten idag, benen har blivit alldeles för runda och gosiga! Sköterskan tyckte inte att vi behövde sätta på något nytt (han har ju ett på handen också) så det kanske betyder att vi är ett steg närmare hemgång? På tal om det så sa de i helgen att vi förhoppningsvis kunde åka hem om tre veckor - om man tänker lite på tidsuppfattningen på det här stället, de sa ju att han skulle ha fått flytta in till oss tidigast tisdag den här veckan, men det blev lördag förra veckan istället, så kommer vi hem om två veckor... Men det kan man inte hoppas på. Dessutom förstår jag inte hur jag ska våga åka någonstans överhuvudtaget utan Vilhelms ständiga följeslagare puls/saturationsmätaren. Hur ska jag då veta hur han mår? Det är ju inte så att man kan titta på honom och se hur han mår eller....? Idag exempelvis gick pulsen helt oförklarligt upp till 180-190 (han brukar ligga runt 130-140). Det visade sig efter en stund vara magen som krånglade, en stor hög i blöjan blev det, så den där pulsmätaren är ett väldigt bra redskap för att se om något inte är som det ska... Men i och för sig är han väldigt duktig på att uttrycka sig verbalt när något är fel också...
Fast jag kan helt ärligt säga att det blir otäckt att vara utan saturationsmätaren, hur vet jag då om han slutar andas?
Idag har vi invigt hans borste så att han inte får tovor i håret (riktigt så illa är det inte...). Det blev så fluffigt efter tvätten så jag blev tvungen att kamma till frisyren lite:
Så här välkammad blev han, och titta på dubbelhakan, gosig!
Ännu mer hår och en tjock bäbishand:
Jag har förresten blivit godkänd som mjölkdonator! Och betalt får jag också så här ska det tjänas stora pengar! Nja, inte riktigt stora pengar kanske... Det var så att när jag blev tillfrågad låg det fyra barn, inklusive Vilhelm, på intensiven och jag var den enda mamman med någon som helst mjölkproduktion så nu verkar det ha blivit min uppgift att se till att barnen på intensiven håller sig mätta och belåtna, ett stort ansvar vilar på mina axlar!
Sömnbristen har börjat visa sig - när jag skulle gå och handla idag hann jag komma halvvägs ut från andelningen innan jag insåg att jag glömt något. Skorna... Tur att jag inte behöver ansvara för något viktigt på dagarna för det skulle inte bli så bra alls...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar