Grattis Vilhelm på 1-veckasdagen!

Nu är jag trött som en jag-vet-inte-vad, jag har sovit jättedåligt inatt så jag gick upp och satte mig hos lilla älsklingen istället. Han var jättehungrig så sköterskorna var glada att jag kom dit med lite extra mat (han ska ju äta exakt var annan timme men de tycker det är jättebra om han snuttar lite emellan också för att få in tekniken), men han har i alla fall fått öka maten till 20 ml nu, första dagen var det 5 ml så det går framåt! Men han har gått upp lite dåligt i vikt så nu har de börjat ge honom lite proteintillskott - 0,1 gram per måltid, inte så mycket men vi får hoppas det ger effekt.

Imorgon ska han börja med top-of-the-line, eller vad doktorn sa, vitamindroppar direkt från Italien. Det intressanta är att jag för bara en månad sedan satt på jobbet och försökte få tag på dessa vitamindroppar till ett annat barn, de har varit långrestade från tillverkaren hur länge som helst men som tur var hade avdelningen fått in en flaska idag så nu kan han börja få dem direkt!

Idag gjorde de ett ultraljud på hans hjärna för att kolla så att det inte fanns några blödningar eller proppar, doktorn sa att det såg bra ut vid första anblicken i alla fall så vi behöver nog inte oroa oss.

Om ni inte tittar på min dubbelhaka kan jag visa hur det ser ut när han får mat - en sond i näsan kopplas till en spruta, sedan ska sprutans innehåll ner i magen på 20 minuter.

Jag har gjort en namnskylt och satt utanför vår dörr, hoppas det blir som på skylten att Vilhelm också får flytta in snart! Vi flyttande till ett familjerum när jag blev utskriven i lördags, här finns riktiga sängar (inte sjukhussängar) och ett skötbord som bara väntar på att bli använt. Jag längtar!

Så lite mer bäbisbilder:

 Det finns ingen sötare än detta barn!

 Jocke tar kängurumetoden ett steg längre:

Stor och liten hand:

Tvätt och blöjbyte uppskattas inte alltid, men han är snäll och skriker inte ändå! Söta små fötter:

 Han har Jockes fötter... Men mycket mycket sötare!

Här börjar han bli hungrig igen:

Jag förstår inte hur en så liten bäbis kan veta hur han ska söka efter maten och var han ska leta. Och hur kan han vara så stark att han redan kan lyfta på huvudet och åla sig bort mot rätt område med en sådan bestämdhet? Jag trodde det skulle ta mycket längre tid! Han försökte på Jocke också, men det gav bara frustration...

Just ja, nu är stygnen från snittet borttagna, nu är jag officiellt frisk. Fast inte rikigt ändå, jag tror den där jädrans katetern har gett mig en urinvägsinfektion, ska göra ett test imorgon.