Här har vi sjukstuga. Vilhelm är sjuk, jag är sjuk, marsvinet Bambi är sjuk. Värst är det för Bambi, helt plötsligt har han blivit jättesmal och kan inte äta, jag tror det kan bero på kindtänderna. Jag ska ringa veterinären direkt imorgon men tills dess blir det näringsdryck var tredje timme.
Vilhelm och jag är tokförkylda. Men Vilhelm är glad ändå:
Jag försökte få honom att sitta still och ta det lungt en liten stund genom att sätta honom framför Barnkanalen, men han förstår inte det roliga med TV. Han satt still i mitt knä i två minuter sedan kände jag hur det började rycka i hans ben mer och mer tills han till slut skrek och vred sig ner på golvet. Vilhelm förstår inte att mamma behöver vila!
Medan Vilhelm sov en tretimmarslur kollade jag lite viktiga saker på datan. Facebook. Där lärde jag mig två saker:
1. I Facebookgruppen "Vi som lagar egen barnmat": Att göra kycklinglasagne med morot, banan och curry. Det luktade jättegott och Vilhelm smaskade i sig det så det var tydligen gott också.
2. I Facebookgruppen för prematurföräldrar: Mitt kejsarsnitt var inte ett akutsnitt, det var ett urakut katastrofsnitt. Jag kommer ihåg att jag hörde ordet "Urakut" innan jag somnade ("Vi hinner inte sterilisera, det är urakut!"), men "katastrofsnitt" låter ju värre än jag trodde. Och sånt här ska man behöva lära sig från Facebook. Lite kommunikation från sjukhuspersonalens sida skulle inte ha skadat. Eller lite framförhållning för den delen. När de såg att Tractocilen inte fungerade kunde de ju faktiskt ha planerat ett akutsnitt eftersom de visste att han låg åt fel håll och att det inte gick att stoppa. Vad är det för fel på sjukhuspersonal egentligen?
Nu ska jag ge Bambi lite näringsdryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar