Idag var vi på återbesök hos doktorn och sjukgymnasten från avdelning 69. Men först lekte vi lite på tåget utanför barnmottagningen.
Tänk hur många gånger jag gick förbi det här tåget vid den här tiden för ett år sedan och inte hade en tanke på att Vilhelm en dag skulle bli så stor att även han kunde leka här precis som de andra barnen. Tiden går och allt går framåt. Någon dag kanske jag till och med kommer över min irritation över alla glada mammor med glada barn som åker hem efter två dagar på bb och inte har ett problem i hela världen. Men det dröjer nog ett tag till.
Ja, ja. Läkarbesöket gick i alla fall bra och Vilhelm blev godkänd som 10-månadersbebis. Till och med sjukgymnasten var nöjd och sa att han var precis som en 10-månader ska vara. Men det blir ändå ett till återbesök, hon ville träffa honom när han är ett år också. Jag ska se till att han kan gå då så att hon blir nöjd.
Mellanmål i cafeterian:
Tänk att min lilla, lilla infektionskänsliga bebis skulle bli så stor så att man kan ta med honom ner i cafeterian! Vi fick inte ens panik när han tuggade lite på stolen. Och inte kände vi att vi behövde sprita varenda yta innan han gick på den. För ett år sedan hade vi aldrig vågat (och fick inte heller...) ta med honom ner hit genom alla gångar och genom receptionen bland alla sjuka människor. Det är helt otroligt hur mycket livet förändras ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar