Vilhelm har inte riktigt förstått det där med att inte följa sin första impuls - tappar man bollen kan man inte bara kasta sig efter den! Men visst är han duktig på att stå!
Jag har kommit på en till sak som Vilhelm kan utan att vi vetat om det, när man pekar på något så tittar han inte längre på fingret utan han tittar på det man pekar på! Han förstår mer än vi tror, nu (eller för länge sedan...) har han förstått sambandet mellan att vi pekar och att vi vill visa honom något intressant.
Förresten så har han börjat säga "mamma" och "daddy", jag tror den där fiskoljan gjort verkan snabbare än jag anat, det blir inga problem att få in honom på Engelska skolan om han redan är tvåspråkig helt av sig själv... Fast han förstår nog inte själv vad han säger, han säger det inte till någon av oss utan bara för att det är ett roligt ljud. Vi satt och hostade åt varandra en lång stund innan läggdags, jag hostade, han härmade och tvärtom. Så kommunicerar vi i den här familjen.
Är det inte dags att lägga undan babygymmet? Nja, vi väntar lite till, han tycker fortfarande att leksakerna som hänger i det är roliga.
Fast det är ännu roligare att försöka resa sig!
Oj, oj, oj vad han tränar på krypandet. Dag och natt, bokstavligt talat. Ibland står han på knä och lyfter en hand eller en fot i taget men förstår inte riktigt hur han ska sätta ner handen/foten längre fram för att ta sig framåt eller så står han på händer och fötter och gör "armhävningar". Vilken dag som helst borde han komma på hur man tar sig framåt, men det verkar krävas mycket träning och mycket tanke!
Mitt sista 10-timmarspass imorgon. På torsdag är det ledig dag då ska vi plocka blåbär, om vädret tillåter, fixa och greja med Vilhelms rum och bli frisk från förkylningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar