Okej, okej, det var inte så farligt att börja jobba igen som jag trodde. Det var faktiskt ganska roligt ända fram till 17.55 då det kom in fyra kunder som alla ville sitta och dra sin livshistoria eller krångla til sina ärenden riktigt ordentligt. Jag satt inte i bilen förens 18.25. Kära läsare, lova mig att aldrig någonsin gå in på ett spotek fem minuter innan stängning, det uppskattas inte av personalen.
Vilhelm har varit snorig idag, inte förkyld för han har inte feber, men snorig så att vi fått droppa saltlöning i näsan på honom och då har han nyst ut långa snorsträngar. Han har varit lite tröttare än vanligt också så det är kanske någon liten sjukdom?
Glad bebis:
Imorgon jobbar jag min värsta dag någonsin (ja, jag är inte bara lite sur på den som lagt schemat!), 10-20.15, i Västerås dessutom. Jag är ensam farmaceut på apoteket hela dagen så lunch får man ta mellan kunderna. Hur kan man lägga ett schema så att man inte får en riktig rast på över 10 timmar? Och varför måste jag som har en bebis som ska ammas innan han sover jobba till 20.15? Jag kommer ju inte vara hemma förens tidigast 21.00. Hur har schemaläggaren tänkt att vi ska kunna hålla Vilhelm vaken tills dess? I-r-r-i-t-e-r-a-n-d-e! Inte konstigt att jag börjar tröttna på att jobba på apotek...
Men det positiva är i alla fall att det bara är 41 dagar kvar till mammaledigheten och att Vilhelm är lika gullig och söt som vanligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar