10 månader

Jag var på lika dåligt humör imorse när jag vaknade som när jag gick och la mig igår, men allt som behövdes för att jag skulle bli mig själv igen var en motionsrunda med mp3:n och att se hur glad Vilhelm blev när han såg marsvinen. Pluttesnutte!

Glad Vilhelm på 10-månadersdagen:

Hur kan det ha gått 10 månader redan? Nu börjar jag förstå vad alla pratar om när de säger att man måste ta tillvara på bebistiden eftersom den försvinner så snabbt... Han är snart ingen bebis längre! Han ligger inte kvar där man lägger honom, han äter jätteportioner mat, han har en väldigt bestämd egen vilja och han är inte tyst en sekund mer än nödvändigt! Idag spikade jag fast antennsladden i listen medan Jocke dammsög, då kände Vilhelm att han hade något viktigt att säga så han försökte överrösta både hammaren och dammsugaren. Han kommer bli en riktig pratkvarn!

Vi har fått en rolig liten hatt som mamma använde till Linnéa när hon var liten och efter att han slagit huvudet både i tvättmaskinen och köksskåpet tyckte vi att det där med hjälm inte är en så dum idé ändå:

Vilhelm tyckte annorlunda...

Vårt liv har blivit betydligt mycket besvärligare sedan Vilhelm lärt sig ta av sig både mössa och solglasögon. Nu hjälper det inte ens att knyta fast mössan, han kan ju knyta upp den!

En liten olycka vid middag:

Mat i ögat...