Förr i tiden (typ ett år sedan) skrattade jag i smyg åt bilar som var så fullpackade så att det knappt gick att stänga dörrarna. Varför måste dessa dumma människor verkligen proppa in så mycket i bilen, hur kan de möjligtvis ha användning av allt detta under en veckan semester. Men den tiden är förbi. Nu är jag en av dem. Vagn, resesäng, reseskötbord, gummistövlar, kylväska, tre väskor med kläder, extra blöjpaket, babygym och leksaker och så vidare och så vidare. Därför var det lite lurigt att få igen alla dörrar när vi skulle åka hem:
Tur att jag är gift med en mästerpackare. Men när man väl satt sig i bilen så satt man där man satt och kunde inte röra sig mer än absolut nödvändigt.
Hemresan tog tre timmar mer än vad den tog förr i tiden (pre-Vilhelm). Röra-på-benen-paus vid Ångersjöns rastplats i Hudiksvall:
Nästa år kommer nog resan bli lite roligare för Vilhelm. Då kan han springa av sig all uppdämd energi! Jag vågar inte lägga honom på golvet på en restaurang för att han ska rulla av sig lite energi, då blir han fullare av bakterier än en toalettborste...
Ett väldigt roligt sammanträffande var att vi träffade pappa/morfar på en restaurang halvvägs hem! Vilhelm blev jätteförvånad och kunde inte riktigt förstå vem denna person var när han inte var i sin vanliga miljö. Det är inte lätt!
Truckerkepsen och tänkarminen på:
Självklart fick Vilhelm provsitta lastbilen!
Han var så stolt! När han fick tuta var lyckan total! Här har vi en framtida lastbilschaufför verkar det som, jag kan nog glömma mina planer på att han ska bli doktor...
Sedan var vi hemma igen efter en vecka som faktiskt varit riktigt rolig trots dåligt väder. Nästa år stannar vi fler dagar, under förutsättning att vi kan fixa dit en riktig tvättmaskin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar