Wiihoo! Vi har fått vår första jämställdhetsbonus! Tack för det Försäkringskassan!
Vilhelm bryr sig inte ett dugg om jämställdhetsbonusar, han bryr sig mest om huruvida saker får plats i munnen eller inte och hur de smakar om de väl får plats i munnen. Men med badbollen var han nog lite för optimistisk, den gick inte att få in i munnen hur han än försökte vrida och vända på den. Konstigt med såna saker!
Så här glad blev Vilhelm (och jag) när han fick grannbarnens urvuxna rutschkana:
"Wiiiieee, titta vad högt upp jag är!"
Tack grannar, snart kommer han tycka den är jätterolig!
Om ni undrar vad Vilhelm har runt halsen så är det en haklapp som Jocke köpte på Finlandsbåten förra sommaren. Jag har tyckt den har varit för fin för att använda (det är ju en sån där mjuk gosig Dinglis-haklapp!), men vad är det egentligen för mening med att ha fina saker om man inte vågar använda dem....? Gissa vad Vilhelm gjorde med den? Stoppade den i munnen mellan varje tugga. Så nu är den full med banan och spaghetti/tomat och hallonyoughurt. Vi får se om den är lika mjuk och gosig efter en tvätt.
Undrar om Jocke har somnat med Vilhelm - han har snart varit i sovrummet en timme. Då är frågan om jag ska gå och väcka honom eller njuta av att vara själv en stund? Jag borde gå och väcka honom annars blir hans kaffe kallt.
Så blir det. Imorgon börjar jag jobba heltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar