Nej, nu överdriver jag kanske en liten aning men det var nästan lika mycket kö mellan Sälen och Ludvika som mellan San Diego och Los Angeles på Thanksgiving. McDonalds var fullproppat och kön till skötrummet var oändlig. Men vi kom hem i alla fall!
Hejdå Sälen!
Vilhelm var lika samarbetsvillig som på ditresan:
När vi kom hem blev han däremot som tokig! Han var nog helt fullproppad av energi som måste ut. Han tittade sig omkring fram och tillbaka, fram och tillbaka och när han fick syn på soffkuddarna ville han absolut känna på dem och klättra på dem. Tokplutten!
Undrar hur långt minne han har egentligen? Kände han igen sig här hemma?
Idag hade det inte varit några glada miner till lunch berättade Jocke när jag kom hem:
Han hade inte velat äta mycket mat alls utan blev inte nöjd förens han fick en flaska istället. Men middagen var inga problem, då åt han mango/banan- och lite katrinplommonpurée som om det inte fanns någon morgondag.
Jag missade det fina vädret idag när jag satt instängd på jobbet med ett krånglande datasystem. Titta vad fint det har varit:
Ännu mer frisk luft för Vilhelm! Inte långt kvar till semestern nu.... Jag har fått den bästa perioden - 3 veckor i juli!
Nu när vi är hemma från semestern har som utlovat Operation Kvällsrutiner inletts. Hittills har det gått bra, Vilhelm somnade inom 10 minuter. Problemet är bara att det gjorde Jocke också och trots att jag försökt väcka honom ligger han kvar... Ja, ja, det är väl smällar man får ta, men lite tråkigt är det att sitta i soffan och titta på tv alldeles själv!
Godnatt Vilhelm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar