Hundfjället

Vilhelm och pappa är lika slöa...

Stugans dalahästar passar perfekt till Vilhelm. Har man inget gungfår tillgängligt får det bli en dalahäst istället!

Det blev en skidtur idag också. Jocke började med att trampa ner i jättedjup snö:

Hela benet försvann!

Här fick vi sakta ner lite... Bara 30:

Drickapaus:

Men nu är jag trött på att åka skidor. Idag ramlade jag (igen) på höften. Blåmärke. Och när jag skulle smygåka lift uppför en backe ramlade jag och slog i huvudet (igen). Slutåkt.

Efter lunch åkte vi till Hundfjället:

Massor med folk!

När vi kommer hem ska vi fixa en stol till Vilhelm, men jag vet inte riktigt vilken sort vi ska köpa. Med bord? Utan bord? Något han kan växa i? På restaurangen hittade vi den här som han satt ganska bra i, även om han var jättetrött och knappt kunde hålla ögonen öppna...:

Efter lite mat vaknade han till och upptäckte skidbacken utanför fönstret:

Wow!

På väg tillbaka till Högfjället stannade vi för lite isracing. Inte för mig, jag är livrädd för allt som har med motorer + is att göra. Halkbanan i Eskilstuna var på gränsen till vad jag klarade av. Men de andra verkade tycka det var roligt!

Vilhelm ville inte sova mer när han hörde alla spännande motorljud:

Traktorn hämtar Linnéa som kört fast...

Till slut fick Vilhelm nog och krävde att bli upplyft:

Hemma igen!

Det blir alltid konstiga miner på "träna nacken-korten", kanske är det hans koncentrerade ansikte?:

Bebis i sele:

Nu har Vilhelm (tyvärr) upptäckt att han kan säga nej till mat han inte tycker om. Först fick han det sista ur majs/potatisburken och sedan tänkte vi fylla på med lite morot/potatis. Det gick bra i några skedar men sedan tokskrek han! Det var inte gott! Han blev inte tyst förens han fick äpple/bananpuréen istället. Intressant att han redan har gjort den upptäckten  och kommit på hur han ska göra för att få den godaste maten istället...