Vilhelm har äntligen förstått hur livsnödvändigt det är (enligt expertisen...) att ligga och dra sig i tårna. Fyra månader senare än "vanliga" bebisar, min lilla tokplutt är inte som andra! Men roligt verkar det i alla fall vara:
Den här mössan fick Vilhelm av mormor och morfar när han kom hem från sjukhuset i oktober, nu har han växt i den. Blev han inte ovanligt söt?
Men moster Linnéas jordgubbsmössa är fortfarande för stor.
Idag har jag tittat igenom lådor med bebiskläder från mig och mina syskon. Det fanns tyvärr inte så många pojkkläder men oj, oj, oj vad många söta klänningar jag hittade! Om inte nästa barn blir en flicka tänker jag klä på stackaren klänningarna ändå, de är alldeles för söta för att ligga nerpackade i en låda!
Vilhelm tittar på hästar:
Han blev helt till sig när hästen frustade! Det roliga är att han "pratar" med hästarna på samma sätt som han pratar med marsvinen och hundarna och katten. Ett högt och gällt "Iiiiiihhhh!" är vad alla djur får från honom. Hur kan han veta att ett marsvin är lika mycket djur som en häst? Det är konstigt det där.
Vilhelm har kommit på ett nytt ljud - pussljudet! Så nu kan man få sig en liten puss kastad på sig när man minst anar det. Han tränade när vi var ute med vagnen, när han åt och när han gungade. Puss, puss, puss! Vad roligt det är när man ser hur han utvecklas och kommer på att han kan göra saker som han sett oss göra. Vi pussar ju på honom hela tiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar