Fyra ben!

Glad, glad, glad som vanligt:

Titta, titta, titta vad Vilhelm har lärt sig!

Han kan stå på knä! Duktiga lilla plutten! Nu när han insett vad han kan vill han träna hela tiden - när Jocke skulle tvätta honom på ryggen ville han inte ligga på mage ("Jag är väl ingen bebis heller!") utan skulle helt bestämt stå på fyra ben, sedan stod han där och gungade fram och tillbaka men när han sträckte fram ena handen för att ta ett steg närmare leksaken ramlade han ihop. Mer armträning behövs!

När han skulle sova var han alldeles för uppspelt över sina kunskaper och ställde sig upp igen, innan han kom på att han ville resa sig och känna på tapeten (man ser ju så många spännande saker när man kommer upp en bit!). Men riktigt så stark att han kan dra sig upp till stående är han inte riktigt än, som tur är. Jag hjälpte honom i alla fall upp så att han fick känns lite på tapeten. Han fortsatte vända och vrida sig ända tills jag tog fram mina gamla kunskaper om hur man behandlar dementa gamlingar som inte kan komma till ro - man lägger på dem ett tungt täcke. Jag vågar inte lägga på Vilhelm ett tungt täcke så jag la på honom min tyngsta hand istället och efter en stund sov han. Det här måste vara en väldigt spännande period för honom så det är ju inte konstigt att han inte kan sova!

Imorse när jag vaknade låg han på mage och hade fötterna på huvudkudden. Rörlig är bara förnamnet...

Kryp-halkstrumporna från farmor blir perfekta för mer krypträning:

Kladdig lunch....

Min duktiga lilla plutt! Alla barn ska ju lära sig krypa så småningom men vad förvånad man blir när ens eget barn börjar krypa. Nu har jag snart ingen bebis längre!