Vilken natt...

Vilken natt vi har haft! Det började redan innan vi gick och la oss, när vi skulle ge sista målet mat inför natten upptäckte jag att Vilhelm dragit ut sonden ur näsan, sköterskan tillkallades och hon löste situationen. Hon hade med sig en jättebra muta - glukoslösning. Han blev som tokig i lösningen och sög på nappen som en galning (han trodde väl att det var den som smakade gott) och märkte varken att sköterskan drog bort plåstret på kinden eller satte ner en ny sond. Var får man tag på sån lösning? 01.30 fick vi gå och lägga oss.

Natten fortsatte med att Jocke INTE vaknade klockan tre. Vilhelm fick mat 03.45 istället... Men det verkade han inte lida ett dugg av, han vaknade inte ens och var hungrig, kanske för att nattmaten klockan 00.00 blev lite sen. Jocke låtsades som ingenting när han kom ut 45 minuter för sent för att hämta maten.

Efter det så vaknade jag INTE klockan 06.00. Inte heller vaknade jag av att Vilhelm gnällde över att blöjan hamnat snett varpå hela sängen var nerkissad och nerbajsad. Istället vaknade jag vid 06.45 av att Jocke höll på att byta blöja och bädda rent i Vilhelms säng. Jag låtsades som ingenting när jag hämtade maten 50 minuter för sent...

Det var den natten. Nu har det gått till den punkten att vi är så trötta att vi inte ens orkar bry oss om att vi är trötta. Men inatt måste vi skärpa oss annars blir det lite pinsamt! Alla sköterskor säger att vi är så duktiga men det är vi nog egentligen inte...

"Wohoo! Jag väger över 1900 gram" säger Vilhelm:



 Sträcka lite på sig innan maten:

"Måste ni ta kort på mig hela tiden!?"

Nu ikväll fick vi lite snabb information av nattsköterskan inför hemgången. Det var hårda bud som i princip handlade om att vi måste isolera oss tills han väger 2,5 kilo och är mindre mottaglig för infektioner. Inga besök, inga promenader utomhus, extra varmt inomhus, massor med kläder på. Oj, oj, oj hur ska det här gå? Vi som troligtvis inte har något vatten hemma i början av nästa vecka och måste vara inneboende hos mina föräldrar några dagar. Vi får låsa in oss i Linnéas hus så länge hon inte är hemma. Ja, ja det spelar ingen roll, huvudsaken är att Vilhelm är så frisk så att vi blir betrodda att få åka hem!

Jag tror jag har glömt att berätta att båda hans mediciner - koffeincitrat för andningen och protein för viktuppgången - har blivit utsatta. Nu ska bara syremätaren bort (de glömde bort oss idag verkar det som...) så är vi redo för hemgång!