onsdag 12 oktober 2011

3,5 timmar

...är vad jag har sovit inatt. Egentligen skulle det bara ha blivit 2,5 timmar men Jocke missade 3.00-matningen och tog min 5.30-matning istället så jag fick sova en timme extra. Varför då detta? Jo, Vilhelm låg och pratade bredvid mig i sängen till 3.00 då jag gav upp det där med att försöka sova bredvid honom och slängde ut Jocke ur bäddsoffan och la mig där själv, Jocke hade inga som helst problem med att sova bredvid sin pratande son. Jag känner mig lite kluven inför inatt, vill jag sova ska jag ta bäddsoffan men då saknar jag Vilhelm. Svår sits...

Eftersom han pratade halva natten har dagen sett ut så här:


Gulleplutt!

Är man så här söt gör det inget att man håller mamma vaken på nätterna!

Igår var jag på second hand-affören för barnkläder och köpte i stort sett alla deras plagg i storlek 50, tyvärr hade de inga i storlek 44, men han växer så fort så han har nog snart storlek 50. Jag fick en hel papperspåse med massor med kläder - tröjor, byxor, bodysar, pyjamaser och en höstoverall för 345 kronor! Riktigt bra tycker jag!

Vilhelm invigde overallen idag när vi åkte till sjukgymnasten för att kolla hur huvudformen har utvecklats:

 Ett litet spöke!

Huvudformen var det absolut inget fel på som tur var, jag tycker vi har slarvat lite med att följa hennes råd (hon kom ju och väckte oss tidigt en morgon efter en hård natt, då var vi inte så mottagliga för goda råd...) men tydligen uppfattade vi i alla fall tillräckligt mycket. Så vi fick med oss lite fler goda råd och två avlånga kuddar som ska hjälpa honom att sova mer på bakhuvudet än på sidorna.

Efter sjukgymnasten gick vi till 69:an för att träffa en sjuksköterska för vägning - han väger nu 2010 gram! 50 gram upp på två dagar pch roligast av allt - över 2 kilo. Stora pojken! Jag har varit lite orolig för hans viktuppgång, mattiderna blir inte lika exakta här hemma när ingen har oss under uppsikt men tydligen har vi lyckats ganska bra ändå. Imorse ammade han så mycket att han kräktes och det ser jag som ett gott tecken, han måste ju ha fått i sig massor med mat! 

Vilar lite efter en amningspaus på sjukhuset:


 Bra att han har fickor på byxorna så att han kan få med sig alla sina viktiga saker...

Sedan åkte vi hem och vilade lite i soffan och tittade på ett gammalt, gammalt avsnitt av Vänner. Min söta lilla apa till son:


Vi har fått tillåtelse att gå ut med Vilhelm i vagnen så länge det inte blåser. Idag var det ganska lungt, men ändå lite kallt, så vi bestämde oss för att ta en kort premiärpromenad runt kvarteret. Det verkade som att Vilhelm tyckte om det, han var lite gnällig när vi gick men efter att ha funderat en stund över var han hamnat somnade han som en stock till vagnens skakande. Nu längtar jag efter fler och längre promenader!

Nerbäddad:


Det är inte varje dag man är ute och går med en vagn:


Katten är väldigt misstänksam mot detta lilla skrikmonster vi tagit in i hennes hus. Är han tyst kan hon tänka sig att nosa lite på honom men när han skriker vill hon inte vara inne. Men nu verkar hon ha börjat vänja sig, eller åtminstone accepterat Vilhelms närvaro så pass mycket att hon är villig att sitta så här nära honom, det blev fullt i mitt knä, men väldigt varmt och skönt också med både en katt och en bäbis att vörma sig på: 


Eller så frös hon så mycket om fötterna att hon inte såg någon annan utväg än att hoppa upp i knöt och värma sig. Och ja, jag har gigantiska tofflor ser det ut som... 

Nu tror jag att jag ska ta en:


chokladbit från Riga. Sedan vill Vilhelm ha mat igen.

2 kommentarer:

  1. Hej
    Hitta din blogg när jag sökte på avd 69 eftersom min son oxå ligger där just nu..!!
    Va söt han är eran wilhelm =) och va duktigt han går upp i vikt!!

    Våran william har börjat fått vara med oss på rummet igår och gu va mysigt det är nu längtar man ju hem ännu mer.. Hur är det att va hemma? är det så bra och mysigt som du hade föreställt dig?

    Vilken vecka kom eran son? och va vägde han då? Min lilla skrutt skulle bara ut så han kom i vecka 29+3, lite väl tidigt då men men vill man ut så finns inget stopp tydligen hehe.

    men i allafall roligt att hitta en blogg med någon som oxå har ett barn som är född för tidigt.
    /Maria williams mamma

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Vad roligt att hitta någon mer i samma situation, har man bara haft en helt vanlig graviditet är det svårt att förstå vad vi går igenom.

    Vilhelm föddes också i vecka 29 (29+0), men när de väl börjar växa går det snabbare än man tror, idag vägde han 2040 gram, stora pojken! Fast han vägde bara 1385 när han kom ut, som minst vägde han 1235. Han var också en sådan som bara ville ut, droppet som skulle stoppa värkarna hade ingen effekt på mig alls...

    Det är jätteskönt att komma hem! Bättre än man kan tänka sig! Nu kan vi äntligen bli en riktig familj =)

    Hoppas det går bra för er också och att William växer och äter som han ska så att ni får komma hem snart!

    Hälsningar Susanne

    SvaraRadera