Även om jag tycker att Vilhelm är jättestor nu så finns det tillfällen då jag måste inse att han bara har storleken av en halv bäbis, till exempel de gånger när man lägger honom bredvid en docka i helt normal dockstorlek:
Och då han han ändå växt till 45 cm och 2150 gram så han börjar ju bli riktigt stor! 70 gram uppåt sedan i måndags, trots att han varit två vändor i Västerås på två dagar. Sköterskan sa ju att vi inte skulle bli oroliga om han inte gått ett endaste gram under de här dagarna - han gör tydligen av med så extremt mycket energi bara genom ansträngningen att åka bil och bli undersökt och allt det så att det inte alltid är möjligt att hålla vikten. Men så var det inte med lilla älsklingen, han är totalt avslappnad i bilen precis som på alla andra ställen och går utan problem upp 70 gram ändå.
Det blev som sagt två turer till Västerås på två dagar - läkarundersökningen på måndagen och sedan ringde de på tisdag morgon och berättade att vi blivit inbokade på en ögonbottenundersökning samma dag. Lite dålig framförhållning kan jag tycka... Men undersökningen gick i alla fal bra, inga som helst fel på hans ögon! Nu har vi nästan kommit till det läget att vi skulle bli jätteförvånade om de verkligen hittade något fel, men det vågar jag knappt ens tänka...
Idag var hemvården här istället, de vägde och tog blodprover på både Vilhelm och mig. Vilhelms blodvärde var lite lågt förra veckan så han fick börja med järntillskott en vecka tidigare än hans jämnåriga så vi får se vad det nya värdet är. Lite verkan har det i alla fall blivit - han har blivit trög i magen lilla stackaren och blir lika röd som en tomtemössa när han tar i så mycket han kan. På mig tog de prov av någon anledning som hade med mjölkdonationen att göra. Orkade inte fråga. Slängde bara fram armen och lät dem göra vad de ville med den.
Imorse tog han och kräktes lite på den enda tjocka tröjan som är i nästan rätt storlek så det fick bli en i storlek 56 istället:
Den är stor!
Den här babysittern kan man verkligen säga har gått inom familjen - det är samma babysitter som jag satt i när jag var i hans ålder:
Han fick sitta där en stund när vi åt lunch, annars brukar han ligga på köksbordet men snart börjar han nog vända sig och då känns det inte bra att ha honom på bordet! Han är liksom så rund och kompakt att han rullar jättebra åt sidorna, livsfarligt...
Lite lagom roligt var det:
Världens gulligaste lilla mun:
Hans mun är ett mysterium - den är varken Jockes eller min. Var kommer den ifrån? Den är i alla fall jättejättesöt.
Amning gör ont. Idag kräktes Vilhelm upp blodklumpar tillsammans med mjölken så ingen kan säga att jag inte försöker! Jag såg på nyheterna att barn ska helammas tills de är sex månader, bara 4,5 månaders lidande kvar... Men det gör jag gärna för hans skull! Ska man inte lida lite extra som förälder? Men jag har i alla fall skaffat mig lite avlastning (dessutom måste jag ha den för att få i honom vitaminerna nu när han inte har sonden!), nämligen en nappflaska som fungerar som ett bröst så att han inte glömmer bort amningstekniken. Han är jätteduktig att suga på den men så fort jag använder den saknar jag amningen ändå. Flaskmatningen är ju inte alls lika gosig... Så tills Vilhelm blir sex månader sitter jag hellre och kramphåller en filt och förlossningsandas medan lilla älsklingen suger livet ur mig.
Det här drömmer Vilhelm om på nätterna. Hans godis. Ren glukos. När han blir itryckt en spruta sånt här klarar han av precis vilken undersökning eller provtagning som helst! Han kommer bli sockerberoende på två sekunder när han blir så gammal att han förstår vad godis är...
Imorgon köper jag nya blöjor - Liberos blöjor suger hårt. Hur vi än sätter på dem och dubbelkollar så de sitter bra så läcker de. Nu är snart alla byxor och sängkläder nerkissade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar