Vi lär oss mer och mer om hur Vilhelm vill ha det. Inatt vakande han klockan fem (det gjorde inte jag, men Jocke vaknade som tur var...), vi provade allt - Jocke provade att byta blöjan, jag provade att mata honom men han verkade inte nöjd ändå. Då provade vi att lägga honom i sängen mellan oss, han somnade på två sekunder. Det verkar som att vi fått en social liten son! Likadant var det när vi åt middag - han började skrika, vi provade med blöjbyte, ingen skillnad, då provade vi att bara sitta och ha honom i knät och stoppade in en napp i munnen på honom. Han somnade på två sekunder. Då har vi lärt oss det också - han har adra behov än mat och ren blöja... Så går det när man inte hinner gå på föräldrakursen innan första barnet, då får man gissa sig fram.
Lilla grodan blev det idag:
Nu när syre/pulsmätaren är borta kan han börja ha kläder med fötter på, det blir bra för hans kalla små fötter.
Sova i en annorlunda ställning, han är inte bara social, han är lite bekväm av sig också!
Titta vad duktig han är som kan knäppa händerna alldeles själv:
Nja, lite hjälp fick han. Men det ser i alla fall roligt ut. Och vilka tjocka små goshänder han har! Under ena långfingret har han inte mindre än tre fettgropar!
Här är vi som är tillverkade av konstgjorda färgämnen:
I våras satte jag sex paprikafrön - fem grodde. Här är resultatet:
En enda paprika blev det... En liten paprika. Bäst för den att den i alla fall är god...
Nu till 00.00-målet ska vi prova att mata Vilhelm med en ny sorts specialnappflaska som tydligen efterliknar ett bröst (ja, det är konstigt, jag vet) när det kommer till sugteknik. Men det blev tillåtet bara för att jag råkade prata med rätt sköterska - när jag frågade en annan sköterska för någon vecka sedan var det absolut helt förbjudet med nappflaska, därför är jag totalt söndersugen nu. Jag kör förlossningsandningsteknik till varje mål för att det gör så ont... Men samtidigt är det lite mysigt också, så jag ska bara ta och läka lite så blir det amning igen. Det ska bli väldigt skönt att komma hem så att man får göra det man själv tycker känns bäst utan att någon ska ifrågasätta det.
Inatt blir första natten helt utan övervak av syre/pulsmätaren, lite otäckt, men man måste som sagt våga lita på att han klarar av andningen själv, hur ska vi annars någonsin kunna åka hem? Dessutom skulle doktorn aldrig säga till oss att ta bort övervaket om han inte trodde att det skulle gå bra. Men för säkerhets skull ska han få sova i vår säng så att vi kan känna att han andas.
Imorgon får vi veta när det blir hemgång. Spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar