7 månader och namnsdag!

Vilhelms sjumånadersdag idag! Dessutom hans namnsdag! Då är man så här glad:

Han blev väldigt facsinerad av snön imorse också, tur att någon uppskattar den i alla fall.

Så här duktig är man när man är sju månader:

Stå med gåvagnen som stöd, hade inte stumporna varit så hala hade det gått ännu bättre, dags att investera i ett par halkstrumpor tror jag.

Fortsätter det i den här takten lär han sig gå innan han kan krypa! Jag tycker att vi hoppar över det där krypandet... Det är ju bara jobbigt att hålla upp huvudet i den vinkeln...

Titta här då! Grötfrukost!

Idag har Vilhelm ätit:

1. Amning
2. En tallrik gröt
3. En portion potatis/palsternacka/morot
4. Päron/bananefterrätt
5. En banan
6. En flaska
7. En portion potatis/morot/palsternacka/fisk
8. En hel burk jordgubb/banan/päron
9. Amning

Bara en enda flaska! Vi kör ett litet experiment och fortsätter likadant tills på onsdag när han ska till bvc och vägas så får vi se om han går upp tillräckligt även utan pulverdryck.

Välling tycker han förresten är nästan lika äckligt som rödspätta så om någon vill ha två oanvända paket välling så är det bara att komma och hämta dem. Ni vet var vi bor!

Han är till och med så stor så att vi ska inviga vagnens sittdel nästa gång solen skiner:

Idag har jag inte ens gått utanför dörren....

Och snart får han inte plats i bilstolen längre:

Fötterna hänger utanför, det trodde jag faktiskt aldrig skulle hända. När jag såg så stora bebisar för några månaders sedan tänkte jag att det måste vara något fel på dem....

Sitta och plaska lite i badet:

Vilhelm inviger sjumånaderspresenten från mormor och morfar i ny pyjamas:

Pipmugg från Tupperware.

Efter maten somnade han på väg till sängen, inte så komplicerat barn det där!

Idag har jag lagt undan alla kläder i strolek 50/56. De har egentligen varit för små länge men jag har haft så svårt att lägga undan dem eftersom de ändå varit med oss hela tiden sedan 69:an. I början var de väldigt stora men med tiden har de blivit mindre och mindre.... Jag försökte muntra upp mig med att jag snart får ta fram dem till lillasyster, Vilhelm är förhoppningsvis inte vårt första och sista barn!