Jag tror att Vilhelm har kommit in i någon av de där berömda tillväxtfaserna, sedan igår har han varit gnälligare än någonsin och vill äta ungefär varje timme men följden att jag är sönderäten och öm. Men att Vilhelm är gnällig innebär inte så mycket extra jobb egentligen, hans gnäll är bara lite mer gnäll än ingenting, alltså väldigt lite gnäll. Vi står ut. Värre är det med den konstanta ätningen, men jag läste på internet att det bara gör ont de första månaderna. Hmmm... Genast känns det mycket bättre. Eller inte... Han har ju inte ens helammats i en månad än, så jag verkar ha ett berg av smärta framför mig.
Lite gnällig Vilhelm i moster Linnéas byxor:
Men ibland är han väldigt söt också och då är han väldigt söt!
När han sover till exempel:
Eller ligger och tittar på oss:
Närbild:
Vi fick ett överraskningsbesök från min kusin och hans flickvän idag, de hade med sig några små presenter:
Vilhelms första halkstrumpor!
Och igår var Jockes kompis här med blommor:
Men en sak som får Vilhelm att bli knäpptyst och jättelugn är att sitta hud-mot-hud som vi gjorde på sjukhuset. Lite kan man väl se att han har växt? Han är ju faktiskt mer än 1 kilo större!
10/9:
Söta, fina lilla älsklingen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar