....om man inte ränkar med huslånet alltså. Nu är mitt alltså enorma csn-lån på 3000 kronor avbetalt och jag är fri för all evighet. Bra. Mindre bra är mina bröst. Bvc-sköterskan tvingade iväg mig till doktorn idag, men hon hade inget att säga som jag inte redan hade listat ut själv. 140 kronor ner i toaletten. Så nu är det fastställt att det är inget fel på VIlhelm och inget fel på mig. Vems är då felet? Därför ger jag nu upp och slutar sjåpa mig. Är man halv norrlänning så är man, lite smärta har ingen dött av.
Vilhelm väger 2795 gram nu! Han har fördubblat sin vikt, stora, duktiga pojken!
Blääää! Pappapuss!
På måndag ska jag åka till jobbet och visa upp underverket, det blir roligt att träffa jobbarkompisarna igen. Jag ska börja jobba lördagar efter jul, och även om jag har en väldig ångest över att vara ifrån Vilhelm så måste jag ju lita på att Jocke klarar av det.... Han klarar det ju bättre än jag! Men det gör ont i hela kroppen när jag tänker på det, så det kan nog vara bra att börja med några timmar någon lördag då och då. Det blir i alla fall roligt att komma ut och träffa lite folk!
Just nu hoppas jag att jag inte ska bli sjuk, halsen känns helt igentäppt och jag är tung i huvudet, men var har jag fått den sjukdomen ifrån när jag inte har träffat en människa på hur länge som helst...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar