Idag har jag och stora älsklingen varit tillsammans i 11 år! Eller inte varit tillsammans kanske, men det var i alla fall 11 år sedan vi träffades. Så här gick det til:
Jag var 17 och min kompis fyllde 18 i september varpå vi började lura in mig på President (vad ska man kalla det? Ett uteställe kanske?), om man var där innan vakterna, jättetidigt alltså, var det inga problem i vägen. I alla fall så hade vi jätteroligt hela september och oktober och så kom den 3/11. Egentligen hade vi tänkt gå ut dagen efter men så blev det inte och tur var väl det, för där på dansgolvet stod mina framtida barns far med sin obehagliga kompis. Det var inte så mycket mer med det, jag log tillbaka och tänkte inte mer på det. Några timmar senare satt jag och drack jag vet inte vilken drink i ordningen när Jocke kom fram och babblade på lite och lämnade sitt telefonnummer. Det skiter väl jag i tänkte jag men jag ringde ändå upp när jag kom hem. Jocke svarade inte. Hmmm. Senare på natten satt jag och tittade på Robot Wars på TV4 (det var på den tiden när det bara fanns tre kanaler) och drack en kopp te för att driva ut alla drikar ur kroppen. Då ringde Jocke upp och sen är allt svart. Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om och jag vet inte vad som hände sedan. Det är ju ändå 11 år sedan. Men så blev det i alla fall och några veckor senare var det han och jag för all evighet och för alltid. Lyckligt va?
Men nu blir det Vilhelm resten av inlägget! Från och med nu är han ju det viktigaste för oss båda...
Redo för promenad med barnvagnen:
Utslagen.. Det är ju jobbigt att äta!
"Varför måste jag ha tjejbyxor?!"
Det här är moster Linnéas gamla byxor, han blev ju riktigt söt i dem tycker i alla fall jag!
Första gången jag får så här stora och fina blommor! Sju stycken är det så tydligen älskar min käre make mig idag:
Jag tror att någon i det här hushållet har små fötter, och jag kan säga att det inte är jag!
Nu är det panik bredvid mig här i soffan, Vilhelm är akut hungrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar