Kläder

Jag har ju just nu två jobb, ett i Arboga och ett i Eskilstuna, och idag var jag och visade upp lilla älsklingen för jobbarkompisarna i Arboga. De tyckte han var så liten och så söt och det kan jag ju hålla med om. Som present hade de köpt kläder som enligt etiketten skulle passa en 2-4 månaders bäbis - storlek 62 och 68.... Oj, oj, oj. Vilhelm har ju precis växt ur storlek 44! Men det är bra ändå, så småningom kommer han oundvikligen ha storlek 68 och han behöver ju kläder då också. Så här ser kläderna ut:

Lite roligt med de tryckta hängslena tycker jag!

På tal om kläder så fyllde ju Vilhelm tre månade i tisdags, samma dag som vi var hos bvc (2945 gram blev resultatet, på tisdag måste det ju vara över tre kilo), och i tremånaderspresent fick han lite nya kläder. I love barnsecondhadaffären i Kungsör! Titta vad mycket kläder vi fick för 150 kronor:

Mycket va? Speciellt nöjd är jag med bodysarna från Polarn och Pyret som kostar 249 i nypris men nu kostade 15 kronor styck och den stickade one-piecen (om det heter så på barn...?) som istället för 299 kostade 30 kronor. Det är väldigt lätt att komma hem med mer än man tänkt sig, egentligen åkte vi dit för att leta efter en tomtedress, men det hittade vi inte. Och inte kan man ju åka ifrån affären utan att hitta något annat istället. Livsfarligt!

Men en tomtedress blev det i alla fall, Jocke hittade en i Köping. Med mössa och allt!

På tal om kläder igen. Nu har Vilhelm inte bara öron på mössan, utan även på fötterna:

Den här gullepluttiga dressen fick Vilhelm från Jockes morbror med familj.

Imorgon åker jag till mitt andra jobb (Eskilstuna) och jobbar min första dag. Jag har delade känslor - å ena sidan ska det bli jätteroligt att komma ut och göra något annat än att vara hemma och träffa lite folk men å andra sidan har jag ångest över att lämna Vilhelm hemma. Men vad skulle kunna gå fel? Han har det jättebra med Jocke och jag har sett till att det finns mat för tre stora måltider trots att han bara kommer hinna äta två på den korta tiden jag är borta. Men jobbigt känns det. Och roligt. Svårt.