Fina, fina lilla Anders dog inatt. Även om han varit sjuk länge och veterinären ville avliva honom redan för 1,5 år sedan. Men när det kommer till marsvinen har jag inställningen att så länge det finns något man kan göra för dem ska man göra det och då spelar det ingen roll vad det kostar eller hur jobbigt det blir. Men nu fick han i alla fall bli nästan sex år och jag fick nöjet att ha honom hos mig i fem av dessa år.
Om Vilhelm är min älskling nummer ett så var Anders nummer två... Jag förstod att det var kört igår när han inte ville äta varken gurka eller gröt så det var inte så mycket att göra annat än att vänta på att hans hjärta skulle ge upp och det hade det gjort imorse. Hela tiden tänkte jag "Tänk om det hade varit Vilhelm". Hur skulle man ha överlevt något sånt?
Och stackars hans kompis Lurvis. Han låg och värmde Anders hela natten och ville inte äta, undrar hur mycket djur förstår av sånt här egentligen? Nu försöker jag para ihop Lurvis med Julius och det har faktiskt gått över förväntan bra, även om det flygit några hårtussar... Han har i alla fall börjat äta igen, tur det så att vi inte behöver hålla två begravningar samma veckan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar