Nemesis

Jag har köpt något som jag hoppades aldrig skulle komma över min tröskel. Modersmjölksersättning.

Men jag tänker bara ge den till honom i absoluta, absoluta nödfall! Som vid de tillfällen då varje amning känns som en förlossning och det kommer mer blod än mjölk när jag använder pumpen. Är det inte lite ironiskt att jag som tydligen har sådan supermjölk (enligt analysen från 69:an alltså...) ska ha sådana problem med att distribuera den... Förhoppningsvis kommer den stå oöppnad längst in i skåpet tills utgångsdatum så att jag kan slänga den med glädje!

Idag gjorde vi avtryck av Vilhelms händer och fötter i hans "Mitt första år"-bok, blen han inte fin?

Händerna var svåra att göra avtryck av, han skrek som en galning när vi tvingade honom att spänna ut fingrarna och först trycka den på en kall stämpeldyna och sedan i en bok. Helt onödigt tyckte han och förstod inte alls det roliga i att han kanske kan tycka det är intressant om några år att se hur liten han var.

Igår kväll upptäckte Vilhelm att det faktiskt är han själv som bestämmer över sin tunga - vi har ju försökt få honom att härma oss genom att sträcka ut tungan mot honom men han har bara titta på oss som att vi var dumma i huvudet. Men igår upptäckte han hur roligt det var att sträcka ut den och dra in den igen och hur roligt vi tyckte det var och hur mycket vi skrattade åt honom. Så han lipade - lipade - lipade - skrattade - skrattade - lipade - lipade - skrattade! Så fortsatte han en lång stund. Och ännu mer när han skulle gå och lägga sig - lipa, skratta!

Nu måste vi fortsätta pricka av saker från att göra-listan. På måndag börjar jag jobba igen och då kommer jag varken ha tid eller ork för något annat än Vilhelm när jag kommer hem!