Nu är jag hemma efter min andra sexdagarsvecka i rad, det verkar som att chefen vill köra slut på mig medan jag är kvar. Men i och för sig sa jag till henne att jag ville jobba så mycket som möjligt under hösten, så vi får se på lönebeskedet nästa månad om det är värt det eller inte. Jag undrar om det är så att folk har blivit mycket trevligare mot mig sedan det börjat synas att jag är gravid, numer låter det mer "ta det lungt, det är ingen brådska med mina mediciner" eller "ta inte åt dig, det är inte ditt fel att ni inte har medicinen på lager" medans det för bara någon vecka sedan verkade vara mitt fel personligen vad det än var som hände. Om det är så här bra att vara gravid ska jag se till att vara det lite oftare!
Vad har jag mer gjort i veckan då? Klappat mig på magen kanske? Så här ser man ut i vecka 22:
Det verkar som att bäbisen är på väg att sparka sig ut genom magen, han tar i med alla armar och ben samtidigt och sparkar och slår så att jag hoppar till. Det kanske blir en sportkille i alla fall... Då är ju åtminstone Jocke nöjd, men jag vägrar följa med och stå ute och frysa och titta på någon tråkig fotbollsmatch... Bättre att han blir intresserad av något intressant istället. Smådjur till exempel!
Förhoppningsvis kan vi flytta till huset på måndag, snickaren är nästan färdig med golven och fint blir det. Det känns som ett het annat hus, bara badrummet kvar så är allt färdigt, men det får bli lite senare under hösten.
Nu ska jag ut i höstvädret och motionera mig lite innan Jocke kommer hem. Vi borde verkligen försöka få ner all skit vi har liggande i högar här och där (vi har burit ner vindsförrådets innehåll till lägenheten... Stökigt!) i organiserade flyttlådor. Tur att vi inte flyttar så långt den här gången, senast var det 35 mil, nu är det 5 kilometer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar