Men det var verkligen bara massor med öde och ensamt land i största delen av parken, det kändes nästan som att vi var helt ensamma ibland.... Som på den här långa, långa raksträckan utan en enda mötande bil:
Inträde i nationalparken, scary.....
Vassa, vassa buskar:
Natur utan så mycket action:
Men de där träden/kaktusarna var lite roliga!
Ensam på vägen... Långt bak i bakgrunden ser man snöklädda Sierra Nevada:
Första stoppet - en ravin!
Jag höll mig i alla fall på rätt sida om staketet till skillnad från mitt resesällskap...
Känns lite riskabelt med skarpa kurvor på en så här smal väg! Men det fanns i alla fall vägräcken, fast det är tveksamt om de hjälper...
Ihhhhh!
Lite säkrare väg. Men här är risken att få en sten på sig istället!
Bakom den här bilen satt vi fast länge, inte lätt att köra om på de här vägarna:
Lots of dips:
Just det! Värme är inte bra! Men man kan ju faktiskt frysa ihjäl också... Som man verkar kunna göra i Sverige nu - jag vill inte åka hem till kylan!
Jocke vid andra stoppet - en sanddyn (visst heter det så? Sand dune?)
Här bodde flera korpar i ett dött träd:
Tredje stoppet - mitt i öknen hittade vi en golf resort, Furnace Creek Inn:
Lite konstigt var det - en oas mitt i öknen!
Hästvagn:
Självporträtt:
En till resort mitt emot golfresorten:
Fjärde stoppen var på ett ställe som började på Z. Hmmm, undrar vad det var det hette? Det var i alla fall väl värt ett stopp - kolla på de här lerformationerna!
Jättehäftiga!En sak till. Jocke fick för sig att känna på en taggbuske när vi stannade vid sanddynen. Sen gnällde han över ont i fingrarna fram till nästa stopp. Här kommer en rekonstruktion: Jocke: "Oj titta vilken taggig buske! Jag ska nog känna lite på den!" Jag: "Är du säker på det?" Jocke: "Whats the worst thing that could happen?". Känn, känn. "AAJJ!!" Resten av resan: "Mina fingrar svider!"
Sensmoral - känn inte på en taggig buske. Det är inte värt det.Natur:
Sedan var det slut på nationalpark för den här gången - det är helt otroligt vilken varierande natur vi sett på den här resan, allt har varit så jättefint! Och väldigt intressant!Efter Death Valley åkte vi igenom staden Pahrump, där så vi den största trailor parken vi trologtvis någonsin kommer få se - mil på mil med husvagnar/husbilar. Varför vill folk bo så?
Las Vegas! Långt, långt borta...
Sen var vi äntligen framme! Här är en lite smådålig bild av vårt hotellrum. Det var finare än det ser ut och badrummet var det största jag sett på ett hotell! För övrigt har jag inte sett ett större hotell heller...
Sen var det dags för en promenad längs "The Strip", här är en fontän utanför Vynn och Encore:
New York, New York heter det här hotellet:
Vi får se om New York ser likadant ut på måndag!Här står det "Welcome to fabolous Las Vegas Nevada", men det syns inte riktigt...
Jocke träffade sin mamman idol Elvis. Jag tror det var Elvis från sina senare år, han är ju en liten aning överviktig kanske:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar