Idag har vi varit och skrivit på konstraktet för huset vi var och tittade på i onsdags - det gick ju väldigt snabbt det här. Ingen budgivning, inga problem, ingenting. Hon som sålde det hade bråttom att bli av med det för hon har redan köpt ett nytt, så hon var villig att acceptera det första budet hon fick - tur för oss! Jag borde vara överlycklig men känner mig lika indifferent som vanligt.... Vad krävs för att jag ska orka bli glad igen och när kommer det hända? Nu är jag trött på det här humöret! Men mamma har sagt att det kommer gå över om några veckor och eftersom mamma aldrig har fel så är det nog så...
Ska försöka muntra upp mig lite med en lista på saker som jag i vanliga fall skulle bli upplyft över:
Men nej, det hjälpte inte.... Mot det här hjälper ingen SSRI eller TCA eller MAO. Okej, ingen idé att gnälla mer, marsvinen är hungriga och diskmaskinen behöver sättas igång!
Men gud vad spännande! Själv sitter jag här i en alldeles för dyr lägenhet som jag inte äger i London, då vi i stället betalar av någon annans lån (vår landlord), japp så funkar det. Att kunna köpa hus är en lyx! :)
SvaraRadera