Känns bra!

Imorse var jag på mammaträning och det var nog det bästa jag gjort på hela veckan! Jag har mått så bra hela dagen, inte alls lika trött som vanligt och även om jag är trött så känns kroppen pigg. Dit går jag garanterat tillbaka! Fast det som var lite tråkigt var att jag inte kände att jag hade så mycket gemensamt med de andra mammorna - när de satte igång och pratade om nattamning, välligflaskor och hur tråkigt det var att deras män börjat jobba efter semestern hade jag inte så mycket mer att tillägga. Jag har ju inte varit hemma sedan i januari och jag aldrig varit hemma ensam men Vilhelm någon längre tid. Vi får väl hoppas att jag har massor att tillägga på nästa träning, då har jag ju faktiskt varit hemma med Vilhelm i fyra dagar....

Snart är magen och dubbelhakan borta och träningskläderna sitter som de gjorde när jag köpte dem för sju kilo sedan!

Första träningen på ett år, inte illa!

Läskiga hästen

Nu måste jag ta en paus från att lägga upp annonser på Tradera. Hoppas den finns någon liten, liten köpare någonstans därute som behöver massor med kläder i storlek 34.

Idag kunde jag äntligen se slutet på min 7-dagars arbetsvecka! Men det blev ingen lugn avslutning på veckan, första timmen hade jag 20 kunder. Oj, oj, oj vad stressigt det blev. Ett gott råd till alla apotekskunder är att inte prata med din apotekare om annat än dina recept - vi har inte tid även om vi gärna skulle vilja lyssna och vi har garanterat inte tid att diskutera huruvida du får ont i magen av Panodil men inte Alvedon och varför tandvårds- och läkemedelsförmånsnämnden har beslutat att vi alltid ska tillhandahålla det billigaste alternativet av alla mediciner. Så länge man inte är apotekskund i Västerås, där hande jag ju 17 kunder på 10 timmar så jag hade gärna velat träffa på en pratsam kund.

På eftemiddagen hade Vilhelm besök av farfar och visade vad duktig han är på att krypa och resa sig upp för farfar som inte sett det än.

Sedan gick han in på sitt rum och rev ner alla böcker och leksaker i bokhyllan:

"Jag vill läsa mamma!"

Promenad i duggregnet där Vilhelm fick se en rolig häst som bara tuggade och tuggade och tuggade:

Men den här hästen var riktigt otäck! Vilhelm blev jätterädd och ledsen när den frustade. Läskiga hästen... Fast det berodde nog mest på att han var trött, det är bara då han blir så rädd för plötsliga ljud.

Efterrätt:

Imorgon ska jag tjuvstarta min mammaledighet med att gå på mammaträning. MammaBootCamp heter det. Det låter hårt och jobbigt!

Min visdomstand dödar mig nu igen. Jag förstår verkligen att Vilhelm kan vara lite gnällig ibland, stackaren ska ju få 20 tänder....

JAAAAAAA!!!!

Jocke har fått jobb! Så nu får jag vara hemma från den 1 september! Jaaaaa! Han har till och med blivit erbjuden två olika jobb den här veckan så han fick tacka nej till det ena, inte illa! Wooohooo!

Jag hade nästan börjat tvivla på hur det skulle bli med den där mammaledigheten men nu känns livet bra igen!

Vi firade med plättar, sylt och grädde:

....och banan och youghurt:

Imorse välte bus-Vilhelm ut Jockes kaffekopp över vardagsrumsmattan och sin egen pyjamas. Den var ljummen som tur var så det blev inget märke på Vilhelm men mattan och pyjamasen blev troligtvis oåterkalleligt skadade. Vi hade visserligen tänkt köpa en ny matta ("Det är ju så opraktikst med en vit matta nu när vi har barn, tänk om han spiller något på den!"), men kanske inte riktigt den här månaden. Bra att Vilhelm får upp farten på oss när vi bara velar.

Det spelade ingen roll att koppen stod i mitten på bordet och att Jocke satt i soffan precis vid bordet - Vilhelm är supersnabb.

Vilhelm hjälper mormor och morfar att packa upp flyttlådor:

....och ringer till kompisen:

Jag tror inte att Vilhelm någonsin kommer förstå att den här leksaken är en telefon. En telefon är för honom liten och platt och har absolut ingen sladd som sitter fast i en stor klump med nummerskiva. Han kommer inte tro på oss när vi berättar hur det var när vi var unga ända tillbaka på 1980-talet. 1900-talet liksom... Det säger väl allt.

Vilken god säng!

Stora och starka Vilhelm säger godnatt!

Idag jobbade jag med en gammal kollega från Arboga, det var jätteroligt att träffas igen. Jag saknar verkligen jobbarkompisarna lika mycket som jag inte saknar kunderna. Häromdagen hörde jag någon på radio som härmade gnällbältesdialekt och jag fick omedelbar ångest och flyttades tillbaka ett år i tiden när personen sa "Varför dåååå?!" med bredaste Arbogadialekt. Burr...!

Vilhelms dag i Köping

Vilhelm har något emot strumpor, de ska alltid av!

Idag har Vilhelm varit och hälsat på farmor i Köping:

.....ätit glass:

....och provat solglasögon på Lindex:

Själv är jag extremt trött och ska lägga mig tidigt ikväll. Bara tre dagar kvar innan veckan är slut.

Vänta du bara...

Skitnatt. Först kunde jag inte somna och sedan kunde inte Vilhelm somna om utan tyckte det var helt okej att klättra på mig och dra mig i håret och försöka krypa över kanten på sängen klockan 5.30. Han somnade om vid klockan sju. Halv åtta skulle vi upp. Det här ska jag komma ihåg när han är 15 och vill sova hela förmiddagen. Då ska jag (eller lillasyster) dra honom i håret och peta honom i ansiktet....

Vilhelm på väg ut genom dörren, blir vi för tråkiga kryper han bara iväg och hittar på något själv. Snabb är han också, på några sekunder är han borta.

Mamma (mormor) var barnvakt i fyra timmar idag när Jocke hjälpte pappa (morfar) att bära möbler och han hade varit jätteglad hela tiden, han hade inte insisterat på att försöka krypa runt i vagnen (därför måste jag spänna fast honom med selen!) och han hade bara rest sig upp tre gånger när han skulle sova middag. Vad stolt man blir när man får höra att han är så duktig när han är med andra! Det blir nog inga problem för honom att börja på dagis om han tycker det är så här roligt att vara med andra människor.

Väldigt, väldigt glad bebis!

De här byxorna fick han i present från mormor och morfar i mars, nu har han äntligen vuxit i dem. Det blir spännande att se hur lång han har blivit till nästa bvc-besök. Minst 70 cm och 8 kilo gissar jag på!

Stackars katten Lisa stannade till hos oss på väg hem från veterinären. Hon är satt på stenhård diet och har gått ner 500 gram under sommaren. Lilla stackaren är jättehungrig och äter allt hon hittar på golvet, det spelar ingen roll om det är en fluga eller en bit lök. Och inte förstår hon på vilket sätt det skulle kunna vara bra det är för hennes hälsa att gå ner i vikt...

Min snygga syster:

Det är hennes hjälm Vilhem fått låna, fast det var ett tag sedan hon hade den...

Jag håller på att framkalla kort, jag har kommit till april och insett vilken ovanligt glad och söt bebis vi har. Han ler ju på varenda kort!

Gunga, tugga, sitta

Gung, gung!

Idag satte Vilhelm en morot i halsen till middag. Vilhelm, du måste lära dig att sätta dig och att tugga maten ordentligt! Som jag sagt tidigare, du blir vår död lilla älskligen! Är det inte så det är att vara mamma? Orolig på gränsen till hjärtinfarkt och nervsammabrott hela tiden.

Du blir vår död!

Det är bara att konstatera att det är mycket roligare när man blir väckt med en puss från Vilhelm istället för att han drar mig i håret eller sparkar på mig tills jag antingen vaknar eller drar täcket över huvudet så han inte kommer åt håret. Gullplutten!

Klossar eller pingisboll?

Här har ni anledningen till varför vi snart behöver läggas in på psykhemmet på andra sidan gärdet:

Vilhelm klättrar och klättrar och klättrar! Nu har han lärt sig att sätta sig ner när han står på knä men inte när han står upp så då skriker han tills vi hjälper honom eller så släpper han bara taget. Nervöst! Hoppas han har lärt sig att sätta sig inom två veckor, annars tänker jag nästan skjuta fram den där mammaledigheten...