Krypstrumporna

Jag tror Vilhelm drömmer, han skrek till men när vi gick och tittade till honom sov han. Det är inte lätt att vara nio månader.

Kanske drömmer han om allt han lärt sig idag, men han lät egentligen mer som när vi tog upp honom ur badet - arg! Trots att han fick en kallsup blev han tokarg när vi lyfte upp honom.

Idag har halkstrumporna för knäna invigits:

Titta vad han INTE halkar på vårt hala golv!

Det gick väldigt bra att stå och gunga fram och tillbaka men att ta ett steg framåt var fortfarande lite för svårt. Att åla framåt är också svårt, hur han än försöker trycker han sig bara bakåt, och han blir jättefrustrerad. Snälla Vilhelm, lär dig krypa nu så att du blir glad!

Snabbsnabb rullning, så snabb så att kameran inte hinner med:

Klart han kan stå upp, bara han får lite hjälp att resa sig!

Han ser så stor ut nuförtiden!

Couscous och fiskgratäng i ögonfransarna....

Dagens gulligaste lilla älskling:

Snart är det fredag! Jag har världens sämsta schema den här veckan, jag jobbar 9-17.45 alla dagar utom onsdag, där börjar jag inte förens 9.45. Lyx!

Pussgurka

Vilhelm har äntligen förstått hur livsnödvändigt det är (enligt expertisen...) att ligga och dra sig i tårna. Fyra månader senare än "vanliga" bebisar, min lilla tokplutt är inte som andra! Men roligt verkar det i alla fall vara:

Den här mössan fick Vilhelm av mormor och morfar när han kom hem från sjukhuset i oktober, nu har han växt i den. Blev han inte ovanligt söt?

Men moster Linnéas jordgubbsmössa är fortfarande för stor.

Idag har jag tittat igenom lådor med bebiskläder från mig och mina syskon. Det fanns tyvärr inte så många pojkkläder men oj, oj, oj vad många söta klänningar jag hittade! Om inte nästa barn blir en flicka tänker jag klä på stackaren klänningarna ändå, de är alldeles för söta för att ligga nerpackade i en låda!

Vilhelm tittar på hästar:

Han blev helt till sig när hästen frustade! Det roliga är att han "pratar" med hästarna på samma sätt som han pratar med marsvinen och hundarna och katten. Ett högt och gällt "Iiiiiihhhh!" är vad alla djur får från honom. Hur kan han veta att ett marsvin är lika mycket djur som en häst? Det är konstigt det där.

Vilhelm har kommit på ett nytt ljud - pussljudet! Så nu kan man få sig en liten puss kastad på sig när man minst anar det. Han tränade när vi var ute med vagnen, när han åt och när han gungade. Puss, puss, puss! Vad roligt det är när man ser hur han utvecklas och kommer på att han kan göra saker som han sett oss göra. Vi pussar ju på honom hela tiden!

Träbröllopsdagen

Fem år är träbröllop, det firades med romantik hela dagen!

Frukost med gurkhjärtan:

Ett litet meddelande i almanackan:

Choklad och kort:

Det här är egentligen min morsdagspresent, men namnet var felstavat.... Om Vilhelm hade hetat Wilhelm hade ju hans initialer blivit WC och det är kanske inte så roligt i alla lägen. Men nu är det rättstavat och fint:

Bröllopsmiddag med egenodlad spenat och gräslök i salladen och samma vin som vi drack på vår första date för 11.5 år sedan:

Chokladmousse med fem hallon - ett för varje år som gifta:

Sedan mer vin, kex och god ost och en film.

Ibland är min man riktigt romantisk!

Och tack Vilhelm för att du inte väckte oss förens klockan 10.15 efter en kväll med lite för mycket vin och en alldeles för sen film....

Busunge...

"Hur hamnade jag här?"

Femårsdag

Fem år sedan:

Idag:

Glad bebis!

www.jaghatarfotboll.se

Jag. Hatar. Fotboll. Är det verkligen bara jag som inte förstår det roliga med att titta på 20 svettiga män som i 90 minuter springer fram och tillbaka, fram och tillbaka över en gräsplan, alla jagandes samma boll. Han man tur blir det kanske ett eller två mål. På 90 minuter. Tråkigare än så blir det inte. Så har jag alltid tyckt och kommer alltid tycka. Ända från att jag blev tvingad att spela fotboll på varendaste liten idrottslektion (om det inte bjöds på lite innebandy som omväxling) i mellanstadiet tills den dag jag är för dement för att titta på tv kommer folboll vara det värsta straff jag kan tänka mig. Därför såg jag det som en kärleksförklaring när Jocke häromveckan köpte en till tv så att jag slipper sitta och vara arg i tre veckor för att det bara är skit på tv.

Men vi har i alla fall en väldigt söt liten fotbollsspelare här hemma: 

Jag sitter och funderar på om jag står ut med att titta på när Vilhelm spelar knattefotboll och det skulle jag nog kunna tänka mig, för Vilhelms skull i alla fall. Mamma följde ju faktiskt med och tittade på när jag red vid några enstaka tillfällen, så vad gör man inte för sina barn...

Inatt vaknade vi klockan 02.45 av att Vilhelm tokskrek i sin säng. Vi blev så förvånade för han har ju inte vaknat en endast gång på nätterna sedan nyårsaftonen och dramatisk som jag är, speciellt när någon väcker mig med ett skrik klockan 02.45, hann jag tänka på allt jag läst om hur dåligt 9-månadersbebisar sover för att det är så mycket som händer utvecklingsmässigt "Åh nej, ska vi aldrig mer få en endaste natt lugn och ro...". Jocke gick upp och försökte lugna ner honom men det gick inte. Katastrof! Men när han lyfte upp honom fick utbrottet sin förklaring - blöjan hade läckt och sängen och pyjamasen var helt blöt. Inte så skönt att sova i en blöt pyjamas. Fast allt det där med sängen och pyjamasen missade jag, jag somnade om när Jocke gick upp. Ibland undrar jag vem som är mest mamma i det här huset.

Idag har vi varit husägare i 1 år! Grattis huset!

Vilhelm fortsätter köra hårt med sina krypförsök - han står och gungar fram och tillbaka och idag lyckades han lyfta ett "bakben" utan att ramla, men när benet var lyft visste han inte riktigt vad han skulle göra så han ställde ner det på samma ställe igen.

Imorgon är det bröllopsdag!

Lika perfekt idag

1 år sedan:

Lata lilla bebisen som inte ville vända sig så att barnmorskan kunde se alla ryggrader och njurar och hjärnor utan bara låg i samma ställning och sov. Efter att vi suttit i väntrummet och petat på magen i 20 minuter hade han orkat vända på sig. Han sover fortfarande ganska bra även nu när han är ute ur magen...

Perfekt hjärna, perfekt liten magsäck, fem perfekta fingrar, två njurar, ett hjärta. Fingrarna finns fortfarande där och as far as we know har han fortfarande en perfekt hjärna och en väl fungerande magsäck. Fast lite reflux av flytande mat han han fortfarande, men det kan man knappast skylla på magsäcken för.

Idag:

För upptagen för att umgås med mamma! Fullt upptagen med nya äventyr hela dagarna. Och nätterna... Igår kväll hörde vi hur han skrek i sovrummet och gick för att se efter vad som hänt, han skriker ju aldrig på nätterna annars. Det var så att han hade ställt sig upp i krypställning, men han sov fortfarande! Och när vi la honom på rygg igen blev han ännu mer ledsen, men han sov fortfarande. En liten stund senare skulle vi gå och lägga oss och då hade han lagt sig på mage och dragit upp knäna under sig igen men inte orkat resa sig upp. Inatt har han väckt oss flera gånger för att han ligger obekvämt.

Hur ska det här sluta om han till och med kryptränar i sömnen...?