Trött på det här...

Vad trött jag börjar bli på att låsa in mitt barn i en plastlåda varje kväll! Hoppas, hoppas, hoppas han får läggas i en värmesäng snart, det är i alla fall ett steg närmre att han får komma in till oss dygnet runt. Så här ska det väl inte vara att vara förälder? Jag vill ju ha honom hos mig hela tiden, jag kommer inte att släppa honom för en sekund sedan...

Så här söt var Vilhelm idag:

 Lika söt som vanligt! Hans kinder är så mjuka så att man knappt känner att man tar på något när man klappar honom, håret är nästan lika mjukt men kinderna är helt extrema!

Så här ser han ut efter blöjbyte, då är han pigg och vaken och snuttsugen och söker ögonkontakt!

Det måste ha varit så här han låg i magen när jag kände både huvud och rumpa samtidigt och han kändes lika lång som en skollinjal:

 Lilla plutten, så här ska han egentligen inte ligga, men han verkade tycka det var ganska skönt!

Han har fått något typ av skavsår på foten, det kan vara efter syremätaren eller id-bandet, så nu har vi flyttat över id-bandet till andra foten och syremätaren till handleden. Jag trodde han skulle protestera när han fick något bundet till handen men han sa inget, kanske för att han var fullt upptagen med att äta, vi får väl se vad han säger när han upptäcker att han inte kan vifta med händerna lika fritt längre!

Idag fick vi en indirekt indikation på att han inte är så infektionskänslig längre - en av sköterskorna gick igenom hygienföreskrifterna igen för att vi skulle kunna skriva under ett papper på att vi verkligen fått en ordentlig genomgång av dem (sprit, sprit, sprit är allt det handlar om!) och då sa hon ungefär att "Det är ju ingen fara för ert barn men de andra i salen är fortfarande väldigt infektionskänsliga". Men jag skulle ändå inte våga ta i honom utan att sprita händerna först, jag är livrädd att något ska hända så att det inte bara går framåt längre...

Puss, puss och godnatt!

En annorlunda amningsteknik

Vilhelm fortsätter med oooo-minen:

Idag fick jag prova något nytt - en tubtopp som man stoppar ner bäbisen i. Den var faktiskt riktigt bra, man låg som klistrad mot kroppen och kunde inte vrida sig eller halka ner åt sidorna, och så höll han sig mycket lugnare så jag tror han tyckte om det också.

Peka på kameran!

Han har ärvt mina virvlar, en bak och en fram, här är bakvirveln:

 Och håret bara växer mer och mer, snart kan man sätta upp det i en liten rosett...

Bekymrad efter blöjbyte och tvätt:

Jag har upptäckt att han ammar som bäst efter just blöjbyte eller tvätt, det är något han verkar bli väldigt hungrig av! Jag kommer inte ihåg om jag har berättat om hans amningsteknik - först gapar han så stort han bara kan, sedan spänner han hela kroppen och tar sats och liksom attackerar bröstet. Ibland glömmer han att stänga munnen och gapar bara ännu större utan att förstå varför det inte kommer någon mat. Och så är det ganska svårt att komma ihåg att andas samtidigt som man äter... Men snart har han fått in tekniken! Ett av kraven för att få åka hem är att han ska kunna amma helt så vi jobbar på det, jag längtar hem!

Men det kommer nästan känas lite osäkert att åka hem och inte ha den där monitorn med puls och syresättning att titta på, den är faktiskt ganska praktisk, nackdelen är bara att man ibland glömmer att titta på hur Vilhelm egentligen ser ut att må och istället stirrar sig blind på hur monitorn säger att han mår...

Idag hade jag vanliga jeans på mig igen, har haft mina amerikanska mysbyxor fram tills nu, de sitter ju på perfekt avstånd från kejsarsnittssåret, men det är i stort sett smärtfritt nu. Det kändes bra att kunna ha sina vanliga kläder igen, man blev lite mer människa. Jag vägde mig när jag var hemma senast, jag hade gått ner de tre kilo jag gick upp under graviditeten. Tre kilo upp och tre kilo ner, varken mer eller mindre, det där med att vara gravid var ju inte så besvärligt....

Jag hörde att det misstänks att bäbisen bredvid Vilhelm har fått magsjuka, och vi som delar toalett med detta barns föräldrar! Från och med nu ska jag aldrig någonsin igen slarva med att sprita toalettsitsen innan jag använder den eller händerna innan jag tar i Vilhelm. Usch, det vill man ju verkligen slippa i en sån här situation!

Sovdags!

Tempad

Nu har vi provat att ta tempen på honom för första gången, jag tyckte det var jätteotäckt att sticka in en termometer i rumpan på honom men Jocke hade inga som helst problem med att göra det. Han har inga problem med att byta bajsblöjor heller. Det har jag...

Idag hade vi besök av Jockes mamma och bror och fick några jättefina presenter från hans pingiskompisar och ett par fina jeans från hans syster, han kommer bli jättefin!

Det låter som att han ska få byta ut kuvösen mot en riktig (inte riktigt, men en värmesäng) säng på tisdag, bra sätt att fira 2-veckorsdagen!

Nu ska vi kolla på Bonde söker fru, sen ska vi sova.

Det är mig det är fel på

Jag satt och spekulerade med en av barnsköterskorna över varför Vilhlem kommit så tidigt och hur han kunde må så bra trots detta. Hennes teori var att det är mig det är fel på - cervixinsufficiens, om det var honom det var fel på skulle han ha mått så väldigt mycket sämre. Så det känns rikigt bra att det är mig det är fel på och inte lilla älsklingen!

Medan jag gav honom frukost hörde jag hur sköterskorna diskuterade barnen på avdelningen och sa att "Det är ju han i kuvösen som mår bäst, det borde ju vara tvärtom!" (Vilhelm är det enda barnet på avdelningen som fortfarande har kuvösen kvar, men inte så många dagar till verkar det som). Dessutom hade han gått upp 25 gram till sedan igår, stora pojken säger jag idag också!

Nu ska jag gå och försöka övertyga Jocke om att det är min tur att sitta med Vilhelm och gosa fram till lunch, sedan fär vi besök av farmor och farbror.

Hemlängtan

Usch, vad svårt det är att lämna honom i kuvösen på kvällarna, jag vill bara ta med honom till rummet och gosa vidare med honom så som man ska göra med sitt barn! Men ikväll sov han i alla fall gott och hade låg puls och hög saturation så han mådde i alla fall bra. Men svårt är det och ont i hela mammahjärtat gör det....

Dagen började bra, vi vägde honom och det visade sig att han gått upp hela 45 gram sedan igår, en stor och duktig pojke är han! Det kanske beror på proteinpulvret, eller den ökade dosen mat.

Vilhelm på vågen:

Vilhelm i sin kuvös, med stora nappen:

 Han har blivit så stor och duktig att han fått byta till en större napp till och med, stora pojken!

Vi åkte hem en sväng på eftermiddagen - marsvinen behövde få städat och så behövdes lite mat. Vi är så trötta på att köpa de där färdiga matlådorna, så nu har jag lagat pastagratäng och ris/grönsaksblandning som räcker länge, länge. Vi kommer snart tröttna på det också. Men i alla fall så hittade vi det här i brevlådan:

 En present från Jockes gamla jobbarkompisar i Göteborg! Jättesnällt! Bodyn är i strolek 44, men jag tycker ändå den ser stor ut...

Usch, vad jag längtar hem... Hoppas de här veckorna går snabbt så allt kan bli som det ska vara igen. Jag vill hem och börja livet på riktigt, med en bäbis man får sköta själv och gosa med hela tiden om man känner för det...

Godnatt!

Pyssel och bad och mycket duktig pojke

Det blev en pysselförmiddag idag, vi gjorde fotavtryck:

...och namnskyltar som ska sitta vid hans säng:

Sedan var det dags för hans första bad:

 Det tyckte han inte var ett dugg roligt, det började med att han fick vatten i munnen och sedan var han arg resten av badet och försökte blåsa ut allt vatten ur munnen trots att det redan var borta... Mycket bubblor blev det! Han verkar ha ärvt sin mammas avsmak för vatten...

Men att torka sig med varma handdukar efteråt var skönt!

Och att sova med en morgonrock med huva var också skönt!

På eftermiddagen kom mamma (mormor) och hälsade på, så vi fikade lite och sedan tittade vi på Vilhelm genom fönstret (inga besökare tillåtna på den här avdelningen!)

Sköterskorna är mycket imponerade av hans utveckling - idag fick jag höra ett han egentligen inte borde kunna amma förrens om 5-6 veckor och att han borde ha haft CPAP:en i flera veckor till om han varit som sina jämnåriga, vi är mycket stolta föräldrar, det kommer bli något stort av honom! Doktorn hade inte heller något att anmärka på under ronden, förutom att han inte ville öppna munnen tillräckligt mycket för att hon skulle se ner i svalget, men det får bli nästa gång istället.

Ska ta och sova lite nu.

Grattis Vilhelm på 1-veckasdagen!

Nu är jag trött som en jag-vet-inte-vad, jag har sovit jättedåligt inatt så jag gick upp och satte mig hos lilla älsklingen istället. Han var jättehungrig så sköterskorna var glada att jag kom dit med lite extra mat (han ska ju äta exakt var annan timme men de tycker det är jättebra om han snuttar lite emellan också för att få in tekniken), men han har i alla fall fått öka maten till 20 ml nu, första dagen var det 5 ml så det går framåt! Men han har gått upp lite dåligt i vikt så nu har de börjat ge honom lite proteintillskott - 0,1 gram per måltid, inte så mycket men vi får hoppas det ger effekt.

Imorgon ska han börja med top-of-the-line, eller vad doktorn sa, vitamindroppar direkt från Italien. Det intressanta är att jag för bara en månad sedan satt på jobbet och försökte få tag på dessa vitamindroppar till ett annat barn, de har varit långrestade från tillverkaren hur länge som helst men som tur var hade avdelningen fått in en flaska idag så nu kan han börja få dem direkt!

Idag gjorde de ett ultraljud på hans hjärna för att kolla så att det inte fanns några blödningar eller proppar, doktorn sa att det såg bra ut vid första anblicken i alla fall så vi behöver nog inte oroa oss.

Om ni inte tittar på min dubbelhaka kan jag visa hur det ser ut när han får mat - en sond i näsan kopplas till en spruta, sedan ska sprutans innehåll ner i magen på 20 minuter.

Jag har gjort en namnskylt och satt utanför vår dörr, hoppas det blir som på skylten att Vilhelm också får flytta in snart! Vi flyttande till ett familjerum när jag blev utskriven i lördags, här finns riktiga sängar (inte sjukhussängar) och ett skötbord som bara väntar på att bli använt. Jag längtar!

Så lite mer bäbisbilder:

 Det finns ingen sötare än detta barn!

 Jocke tar kängurumetoden ett steg längre:

Stor och liten hand:

Tvätt och blöjbyte uppskattas inte alltid, men han är snäll och skriker inte ändå! Söta små fötter:

 Han har Jockes fötter... Men mycket mycket sötare!

Här börjar han bli hungrig igen:

Jag förstår inte hur en så liten bäbis kan veta hur han ska söka efter maten och var han ska leta. Och hur kan han vara så stark att han redan kan lyfta på huvudet och åla sig bort mot rätt område med en sådan bestämdhet? Jag trodde det skulle ta mycket längre tid! Han försökte på Jocke också, men det gav bara frustration...

Just ja, nu är stygnen från snittet borttagna, nu är jag officiellt frisk. Fast inte rikigt ändå, jag tror den där jädrans katetern har gett mig en urinvägsinfektion, ska göra ett test imorgon.