24/10 Dag 117

Nu är de här! Och de hade hittat från flygplatsen till hotellet alldeles själva. Efter att ha irrat runt i downtown ganska länge... De hade ju faktiskt inte sovit på nästan ett dygn...

Här är vår dag i bilder:

Det började med att jag åkte ner på stan och mötte upp dem på hotellet. Där hade de en stor Buddha:

Och en pool:
Sen åkte vi vidare til Pasadena - och den här gången var det mig alla litade på för att vi skulle komma rätt, stort ansvar men vi kom i alla fall upp på rätt motorväg och av på rätt avfart. Man blir lat när man hela tiden åker med folk som vet var de ska och inte behöver tänka själv!

Så hemma hos Judith och mig blev det brunch, goda våfflor och scones som vanligt. 86-åriga grannen Reeza var också inbjude, hon är för rolig! Alla ville ju träffa den svenska familjen...

Efter alltför många våfflor gick vi ner till Pasadena:

Och på Macys fanns det bara en stol att sitta på.... Och alla började känna sig lite slutkörda, klockan var ju faktiskt mitt i natten för familjen!

Så vi gick till Panda Express och åt:

Alla mina asiatiska labbkompisar pratar alltid om det här stället och det var faktiskt inget fel på det! Även om jag av misstag valde för kryddig tofu...

Jag har väl redan berättat att det öppnat en affär här i Pasadena med bara Halloweensaker, så där vi vi ju som svenska turister självklart intresserade av att titta in och fundera över hur de svenska grannarna skulle reagera om vi hängde upp ett skrikade skelett eller en människoätande bäbis i trädgården.

Här är häxan Linnéa:

Mardrömsbäbisen Linnéa:

Och den här masken kände inte jag igen men Linnéa sa att den kom från Saw-filmerna:

Det var allt vi hittade på idag! Nu har de åkt tillbaka till sitt hotell och jag ska kolla på Desperate Housewifes och dö av trötthet... Och inatt behöver jag inte vakna av att jag fryser för nu har jag nya Victorias Secret-pyjamasbyxor!

23/10 Dag 116

Nu är vi i samma stad! Helt plötsligt har jag familjen 1,78 mil bort men kan inte åka och träffa dem för att tåget är livsfarligt på kvällen... Typiskt... Men imorgon! Hoppas allt har gått bra och att de fick tag på hyrbilen och hittade till hotellet och lyckades checka in!

Så dagen har gått åt till att ta hand om lite business så att jag har så lite som möjligt att göra nästa vecka. Hoppas inga patienter har tid att komma in de närmsta två veckorna...

Till middag köpte Judith och jag med oss vegetarisk kinamat från Alhambra - jättegod! Jag köpte två rätter med "fake chicken", smakade kanske inte kyckling men jag vågar nog säga att det var ännu godare. Det var inte tofu utan något annat, hmmm, undrar vad? Och så undrar jag var jag ska hitta sån mat i Sverige?

Nu har jag lokaliserat deras hotel och kollat vilken buss jag ska ta. Jag är redo! Jaha, vad ska jag nu hitta på då? Är för nervös för att sova...

Tänk att fyra månader skulle gå så här fort! Alldeles nyss var det fyra månader kvar och nu är det 10 timmar tills vi ses... Hur gick det här till egentligen? Går fyra månader alltid så här fort? Kommer resten av livet gå lika fort...? När vi ändå är inne på det spåret - om två veckor har Jocke och jag varit tillsammans i 10 (!) år. Och var har den tiden tagit vägen? Och har jag åstadkommit något viktigt under den tiden eller har jag bara låtit 10 år gå? Vad är det för skillnad mellan 17-åriga och 27-åriga Susanne? Hoppas det finns någon men jag kommer inte riktigt på vad...

Okej, borde försöka sova nu, ska upp tidigt och ta en tidig buss! Familjen kommer nog vakna vid 03,00-tiden men riktigt så tidigt tänker jag inte vara där - 9,00 får räcka! Sen ska vi tillbaka hit för brunch med tre grannar (alla vill se den svenska familjen....) och sen får vi se vad de vill hitta på resten av dagen.

Men att jag inte kan komma på någon skillnad mellan mig idag och för 10 år sedan... Det ska jag fråga mamma om... Hon vet allt!

22/10 Dag 115

....och just nu är min familj på Arlanda!

Vi har precis kommit hem från middag på en afghansk restaurang, maten var inte så väldigt jättebra om man är vegetarian men det var en fin restaurang och inte så högljutt, så man kunde till och med prata med varandra utan att anstränga sig. Det tycker jag om. I alla fall så tog jag något som skulle föreställa potatis fritterad i smet men det smakade mest vårrulle... Men det var i alla fall en intressant upplevelse, har inte sett någon afghansk restaurang i Sverige, och jag trodde inte jag skulle hitta en i USA heller med tanke på USAs och Afghanistans något ansträngda förhållande...

Labbet ska jag nog inte ens berätta om - var där tidigt och skrev och analyserade resten av dagen. Inget mer hände idag. Ingen jordbävningövning och ingen donut.

Och sen åkte jag hem och skrev och analyserade lite mer. Det var min dag.

Jag tror min MP3 har gått sönder. Mina promenader kommer i så fall bli väldigt tråkiga framöver. En annan sak som nu är bortom reparerbarhet är min tekopp. Fick en ny av Judith...

Idag borde jag kunna sova efter allt vin. Ska göra ett försök snart!

21/10 Dag 114

Halloween närmar sig, och idag hittade jag dessa godingar i affären:

Halloween-minicupcakes! Lite trasiga men goda ändå... Och så köpte jag kaffe också, så nu är jag redo inför söndagens finbesök hemifrån! Hoppas jag köpte en sort som är drickbar, jag köpte sånt där som är frystorkade korn. Jag har sett att det är sånt de har hemma. Annars får de dricka och se glada ut och låtsas som ingenting nu när jag har ansträngt mig så för deras skull...

Idag var det jordbävningsövning i hela södra Kalifornien - inte brandövning utan jordbävningsövning. Men det gick till ungefär likadant - en viss tid skulle alla samlas utanför byggnaden. Och sen var det inte så mycket mer.... Vi gick och åt lunch istället.

Resten av dagen var det inflammationsmarkörsanalys som gällde. HPLC:n är fortfarnade trasig (kanske för att ingen försökt fixa den...), men det är egentligen ganska perfekt timing för då hinner jag färdigt med den här analysen innan Paul kommer tillbaka. Som vanligt så känner jag ju att jag måste hävda mig och visa vad duktig jag är. Men jag får nog ingen guldstjärna ändå... Synd att man inte är i den åldern längre...

Och om 12 timmar börjar familjens resa från Kungsör till Los Angeles!

20/10 Dag 113

Wiiihooo! Det blev Arboga! Skönt att slippa börja leta lägenhet någon annanstans medan jag är här i USA. Och vilken lyx med 10 minuter till jobbet! Första gången någonsin... Och nu överlever jag faktiskt även utan praktiklön.

Fast det hade ju varit intressant att se någon annan del av Sveige också. Men komplicerat. Så jag är innerst inne väldigt nöjd. Även om det innebär ett halvår till på samma ställe... Fast det var ju faktiskt det jag hoppades på så nu ska jag inte gnälla!

Jag tror min kropp har påbörjat ett experiment utan att fråga mig - jag är förkyld igen! Men en liten intressant observationsstudie är det faktiskt att se hur kroppen reagerar när man bor fem månader tillsammans med det man är allergisk mot. Till slut hjälper inte allergitabletterna lika bra och man är konstant förkyld. Så nu vet jag hur barn till rökare och de som bor i mögelhus känner sig. Intressant...!

Idag hände det i labbet som vi väntat på flera veckor - HPLC:n gick sönder igen. Den har hållit sig vid liv ovanligt länge nu så det var väldigt väntat att något skulle hända. Jag börjar tveka på om jag verkligen hinner få några kinetikresultat innan jag åker. Men i alla fall så kunde jag åka hem vid 13,00 och jobba vidare med inflammationsmarkörerna (idag hade jag lite svårt att koncentrera mig när jag hade folk omkring mig så det var ingen idé att stanna kvar). Men det jag missade när jag åkte hem var en eftermiddagsföreläsning av en svensk som skulle prata om nya antihistaminläkemedel. Nu ångrar jag att jag inte stannade och lyssnade, för det lät ganska intressant, men jag fick ju inget gjort i labbet! Men det gick inte så mycket bättre hemma heller, kände mig väldigt trög i tankarna idag... Och så var mitt te slut och jag ville inte gå ut i regnet och köpa nytt.

Nu har det regnat sedan i lördags! Känns ju nästan som en svensk höst... Men nu behöver jag lite sol för att få lite ny inspiration till skrivandet! De har sagt att imorgon är sista regniga dagen, så jag hoppas på det.

Nu ska jag sätta mig under filten och titta på Bonde söker fru. Sen sova. Och gå upp tidigt imorgon och åka till labbet. Just ja, imorse var jag där vid 9,40 och var först av alla... Var ensam till ungefär 10,15. Morgontrötta amerikaner...

19/10 Dag 112

De där imflammationsmarkörerna har visat sig vara riktigt intressanta nu när jag börjar förstå lite mer om hur de fungerar, och kan se att de faktiskt följer de mönster de ska göra enligt PubMed. Men typiskt nog så tänkte jag inte på att maila listan med de sista patienterna från jobbdatan, så det blev inte så mycket gjort ikväll som jag hoppats på. Men jag får fortsätta imorgon!

Och imorgon får jag också se hur dagens HPLC blev. Mycket HPLC nu... Och Al är då för snäll - idag på labbmötet var han väldigt noga med att poängtera att det var jag som tänkt ut hur vi skulle göra för att få spetsigare peakar. Tack, tack! Lite bekräftelse inför handledaren är ju alltid bra!

Okej, inget mer labbprat för idag då! Fast då har jag inte så mycket mer att berätta... Jo, lunchens höjdpunkt - paranötter glaserade i socker och kanel! Smakade precis som svensk julkola, jättegoda!

Vi har ju en kille på labbet som ska gifta sig nästa år, och efter att ha pratat lite bröllop med honom är jag väldigt glad för att jag gifte mig i Sverige och inte USA - allt han räknade upp var i stort sett 10 gånger dyrare än i Sverige, tårtan, blommorna, lokal+mat. Och totalsumman han tänkt lägga ner på bröllopet är ganska exakt 10 gånger större än vad vi la ner... Men han tycker precis som jag att det känns vääääligt onödigt att lägga så mycket pengar på en enda dag. Enligt mig så är det långt ifrån "the best day of my life" utan mer "the most stressful day of my life". Om jag fick göra om det skulle jag ha gift mig på Arlanda och lagt pengarna på en riktig bröllopsresa istället... En resa har man ju i alla fall roligt på...

Nu ska jag ta och ladda upp inför morgondagen med lite vindruvor och jordgubbar!

18/10 Dag 111

....och i mitten eller slutet av veckan får vi reda på var vi hamnar på praktiken! Hur skulle man klara sig utan facebook? Man skulle ju inte veta någonting!

Just nu är det jättestressigt. Efter att ha varit ganska lungt de 16 första veckorna händer allt på en gång nu! Handledaren vill se diagram över inflammationsmarkörerna, HPLC:n ska ställas in på optimala förutsättningar så att vi kan börja köra kinetikanalyser på plasman jag samlat in de första 16 veckorna (hur hade det varit om man kanske tagit lite då och då istället? Varför kom ingen med det förslaget?)... Al ska på semester (vem ska jag fråga om hjälp när saker och ting går sönder!?). Uppsatsen måste ändras lite, massor måste läggas till och då borde jag ju ta bort något annat, och så måste mer metoder och förhoppningsvis lite resultat läggas till. Hinner jag verkligen skriva färdigt uppsatsen innan 19/11?

Dessutom måste jag hinna boka hotel i Philadelphia innan den 21:a. Jag vet inget om Philadelphia! Var ska man bo? Och ännu viktigare - i vilket område ska man inte bo? Vilka sevärdheter finns det som man kan tänkas vilja bo inom lagom avstånd från? Och så måste jag boka bussbiljetter New York-Washington-Philadelphia-New York. Och showbiljetter till Las Vegas (och vad vill vi se där??). Och ska vi göra nåt i New York som man måste boka biljetter till i förväg? Hyrbil måste bokas och kartor skrivas ut! Det är mycket nu!

Och så är det kallt och jag har ont i halsen. Måste se om jag kan hitta någon tjock, varm tröja... Jag tänkte ju inte så långt fram som till en kall oktober när jag packade väskan i juni!

Nej nu ska jag ta och läsa en väldigt intressant blogg och lugna ner mig lite. Bara en månad kvar till semester...